Resan startar mot Trumansburgh i delstaten New York som ligger strax utanför Ithaca. Stefan (bilden), en 18-årig kille har varit enorm säll och bjudit oss till hans hem för en amerikansk Thanksgivingmiddag. Stefan är inte som andra 18-åringar. Han är väldigt moge o lugn för sin ålder. Han vet vem han är. Han har blivit en av oss. Trots alla fester väljer han avståfrån alla synder som vi begår men han är alltid med och bidrar till det roliga.
Efter ca 6 timmars körning genom den vackra delstaten möts vi av Stefan som omedelbart tar oss på en guidad tur genom den lilla byn han är född o uppväxt i. Han tar oss till vattenfallen som finns runt byn. Det är en lagom promenad efter en lång bilfärd och vi får ganska snabbt aptit. En äkta Thanksgiving middag väntar, den första för oss alla utlänningar.
Efter ca 6 timmars körning genom den vackra delstaten möts vi av Stefan som omedelbart tar oss på en guidad tur genom den lilla byn han är född o uppväxt i. Han tar oss till vattenfallen som finns runt byn. Det är en lagom promenad efter en lång bilfärd och vi får ganska snabbt aptit. En äkta Thanksgiving middag väntar, den första för oss alla utlänningar.
På vägen dit försöker vi hitta blommor som ett litet bevis för vår tacksamhet. Inte en lätt uppgift... Vi besöker flera udda butiker och till slut hittar vi en schysst bukett till den lokala chokladen vi köpt från Burlington, en ask för 25 dollar.
Det Stefan tar oss till är en park där höstfärgerna fortfarande finns kvar. Vattenfallen är små men det hela är ändå en mysig upplevelse.
Stefan, Thomas och Iago poserar framför det största vattenfallet som vi hittar på slutstationen på vår guidade tur.
Thanksgivingmiddag väntar drefter och tyvärr finns inga bilder. Ingen av oss som hade kameror hittade ett lämpligt tillfälle att ta kort och det känns lite obekvämt att ta bilder i en annan persons hem.Middagen var dock förträfflig. Vi fick kalkon, stuffing, potatismos, transbärsgelé, sötpotatis och gravy (sås). Till dryck fick vi smaka på det lokala ölet. Jag tvekar först när jag ser etiketten. Veteöl med vad jag tror var aprikossmak. Jag tackar förstås inte nej utan testar och till min förvåning smakar det bra. Har aldrig gillat veteöl och givetvis smakar inte amerikankst veteöl som i Europa. Det är mer som sötdricka.
Det mest minnesvärda från denna dag var att än en gång få möta den amerikanska gästfriheten. Den är underar! Vid middagen deltog Stefan, hans två systrar med respektive samt hans egna flickvän. Dom frågar oss mycket om vad vi pysslar med. Dom vet alla ganska lite om Europa förutom Stefans pappa som har rötter i Holland. Jag minns ett samtalsämne som var ganska lustigt. En av Stefans systrar hade hört talas om att vi i Europa har dessa enorma "svampar" på nattklubbar.
Vi blir tysta och har ingen aning om vad hon pratar om. Menar hon droger som "magic musrooms"? Så var inte fallet utan hon hade fått för sig att på uteserveringar har vi dessa jättelika svampar som täcker hela taket för att hålla oss varma om natten. Ingen av oss förstår fortfarande ingenting tills någon inser att människan pratar om dessa gasolvärmare som vi har på uteserveringarna men vi förklarar snabbt att dessa svampar utgör inte ett enda stort tak utan enbart små enheter. Vet inte om det gick hem för de såg förbryllade ut.
Mot kvällens slut frågar vi oss vad vi ska göra i denna småstad innan morgondagens färd mot Niagara Falls. Dom tipsar om oss bowling i den intill liggande staden Ithaca som är betydligt större. Vi frågar om de vill göra oss sällskap. En av systrarna och hennes pojkvän, Stefans flickvänoch han själv slår oss följe. Resan tar 20 minuter.
Stefans flickvän till vänster, Alex, hans syster Jocelyn samt hennes fästman Jason.
Jag har aldrig bowlat så kasst i hela mitt liv. Bara Stefan gör totalt bort sig så jag kommer undan. Givetvis säger jag att det är andra gången i mitt som jag bowlar, vanligtvis brukar jag vinna men denna gång var en katastrof...
Jochen, Stefan och Thomas.
Trots min katastrofkväll i bowlande har vi det trevligt. Vi säger hej då till Stefan och Alex som båda åker hem medan vi andra vuxna drar till en pub i närheten och drar några pilsner där många studenter vanligtvis samlas. Då alla har lov är det ganska tomt och vi har inga problem att hitta bord.
Efter en lång kväll tackar vi för oss. Dom skjutsar oss till vårt motell, Super-8. Iago går till sängs men resten av oss är hungriga. Vi hittar en supermarket som är öppet 24 timmar om dygnet. En riktigt cool sådan. Dom har internationell mat, levande humrar, ja allt i denna affär. Väl vid kassan möter vi en speciell människa, Christina. Mycket speciell!
Clement har fått i sig en o annan öl och då börjar han snacka rejält fyllesnak med sin starka franska accent med denna Christina. Hon har problem med sitt kreditkort och jag vrider o vänder mig av obekvämhet för denna stackars Chrsistina. Clement ställer alla möjliga frågor och hon svarar vänligt. Jag undrar varför.
Christina i mitten på detta mycket kassa foto av Jochen
Det visarr sig som sagt att denna Chrsitina är mycket speciell. Hon slår oss följe till parkeringen. Thomas och Clement är "äkta gentlemän" och hjälper henne med varorna till bilen.
Vid det här laget skulle vilken normal människa som helst slänga sig in i bilen och köra därifrån, men inte Christina. Hon börjar prata om sig själv och det visar sig att hon spelar keyboard i ett reageeband. Jag förundras av hennes inställning till oss. Varför sticker hon inte??? Då kommer hon upp med ett förslag som jag aldrig trodde jag skulle höra. Hon bjuder oss hem till henne, klockan tre på morgonen för en kopp te!!! Vem fan bjuder hem fyra främmande människor med utländska brytningar för en kopp te???
Lyckligtvis avstår vi men utbyter mailadresser. Hon vill skicka oss ett stycke av hennes demo ch vi får lyssna på ett stycke i hennes bil. Riktig skum musik... Vi fick två dagar senare ett mail från henne...
Jochen, Clement i kundvagn och Thomas poserar utanför supermarket
Vi vaknar upp dagen efter, skrattat gott åt vårt möte med Christna, käkar frukost och drar sen mot Niagara Falls. Det tar ca 3 timmar dit.
Vi är alla ycket förväntansfulla men väl framme blir vi aningen besvikna. Vi trodde alla att Niagara Falls var ett naturreservat men det visar sig att falen ligger i en stad med samma namn. Runtomkring finns skabbiga hotell och kasinon och det förtar verkligen naturupplevelsen. Men fallen är imponerande.
De första bilderna ni ser är från den amerikanska sidan. Niagara Falls utgör gränsen mellan USA och Kanada.
Denna bild är också från USA. På andra sidan ser ni Kanada och tja, ni förstår kanske själva vad jag menar att Niagara Falls är exploaterat. Miljön runt suger stenhårt.
Nedan följer lite bilder också från amerikanska sidan men dessa är ca 500 meter innan själva fallen.
Vi blir kvar här några timmar. Bland annat tog vi en guidat tur som vi tyckte lät spännande. Men för $ 5 får man en "guide" som öppnar en hiss, tar oss 100 meter till ett vattenfall så vi får se det nedifrån marken. Vi blir lite blöta, det är upplevelsen. Vår guide säger inte ett ord utan stressar oss hela tiden. Riktigt skämt!
Guiden till höger.
Väl när kvällen är över åker vi mot Toronto vilket tar ca tre timmar.
Toronto visar sig bli "crazy Toronto"...
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar