Karaoke - det ultimata sättet att göra bort sig på

lömde nämna att jag "sjöng" karaoke igår. Inte solo förstås utan vi var fel killar som fullständigt våldtog Billy Joels "Uptown Girl". Valet av låt har att göra med en intern grej som jag hoppas folk fattade. Ni kan ju själv tänka er hur det låter när fem killar totalt obegåvade i musik inte kan texten... Lägg därtill att denna fantastiska grupp bestod av två spanjorer, en tysk, en sydkorean och en svensk. Underbara accenter...

Förlåt oss, Billy Joel

Fantasivärld

Jag kom att tänka på en sak igår när jag gick och reflekterade igår. Jag har varit stressad så jag har inte hunnit skriva i bloggen. Men igår fick jag en stund för reflektion över vad jag upplever här. Jag är inte längre kvar i den fantasi-värld jag byggde upp innan jag åkte. Det är en värdeladdad nation med ord, namn och begrepp som "home of the free", federalism, kapitalism, Hollywood, Coca-cola, McDonalds, Ben & Jerry's, Presdident Bush, Irak-kriget, m.m
Att åka till USA för första gången är en föreställning om att komma till en helt annan värld. Men det är jag inte. Jag är i lilla Burlington, Vermont som råkar ligga i USA. Jag lever ett vanlig liv i en vanlig stad med vanliga männisor. Språket råkar bara vara annorlunda, reglerna är lite annorlunda och av någon märklig anledning ska det finnas ballonger på collegefester...

Jag vill inte använda ordet "älska", för det är ett starkt ord, men jag har kommit att bli väldigt förtjust i Burlington och folket som bor här. Det är inge skillnad mot Sverige när det gäller fördelningen av normala och idioter. Jag har tvingats att öppna käften mer och gör det mer och mer som en amerikan, jag lär mig att ta för mig, att vara nyfiken kring allt mellan himmel o jord.
Ni kommer säkert märka det när jag kommer hem. Det är egenskaper jag vill behålla och inte kommer tillåta den svenska jante-lagen att normalisera. Det är småsaker som hur man säger hej, hur man bekräftar en annan människa, hur man får folk att känna sig välkomna. Amerikanarna som jag har träffat är vänliga, dom vill ha med mig.
Dom är som vanliga människor, bara lite mer framåt och jag gillar det.

Jag har hånat det här landet med mindre intelligenta kommentarer. Det är meningar som målar upp USA i likhet med den fördomsfulla bild jag har av detta land. Detta är meningen. Jag säger bara detta så att ni inte tror att jag verkligen vill nedvärdera USA. Jag skriver som jag gör för att jag ibland vill retas, ibland för att underhålla läsaren, ibland för att jag varit stressad av den lilla kulturkrocken. Men oftast har jag skrivit som jag gjort därför att jag faktiskt har dessa fördomar. Det är meningen att ni ska se hur en hyfsat smart människa kan ha så korkade stereotypa bilder av ett land med 300 000 000 invånare. Det är meningen att ni ska se hur integration kan påverka en människa på ett sätt som gör att även den stönigaste värmlänningen kan ändra sin nedvärderande bild. Hur mycket jag har förändrat den bilden är svårt att säga men jag kommer att skriva det jag upplever och känner. Jag har fått respons från flertalet personer och jag vill att alla uttrycker sin åsikt (om ni vill) Det spelar ingen roll om ni tycker jag har rätt eller är helt käpprätt åt helvete fel. Skriv och uttryck hur ni upplever. Ställ frågor.

Jag hade tänkt beskriva ett par av fördomarna som försvunnit men det känns inte rätt här. Desutom måste jag plugga in och förstå grunderna i den amerikanska konstitutionen. Jag ska inte allt för mycket skämta om ett lands,konstitution, så pass väluppfostrad är jag, men satan i mig vad dessa herrar krånglade till det. Kanske är det bara jag som tycker så? Det är ändå en spännande historia om hur konstitutionen kom till, vad den består av och vilket symboliskt värde den har i amerikanarnas vardag.

Svenska

Det känns konstigt och framför allt fel av mig att gå in på Sveriges radios hemsida för att lyssna på P3. Behovet av att få höra en svensk röst var stark idag. Jag har ingen hemlängtan men det är skönt att höra svenska. Jag respekterar och förstås fullt ut att nyanlända svenskar då och då vill höra sitt eget språk genom olika medier. Samtidigt ställer vi kraven att man ska ta del av det svenska utbudet, frågan är om jag tar tillräcklig del av det amerikanska utbudet genom att lyssna på svensk radio? Jag ska bara vara här 4 månader så kanske borde jag släppa Sverige så gott det går. Jag har ändå både mail och blogg där jag får uttrycka mig på mitt modersmål. Jag följer dessutom vad som händer i Sverige genom nättidningarna.
Jag borde nog stänga av och försöka hitta en amerikansk station, hur man nu gör det. Utgår från att amerikansk public access (eller vad det kallas) inte håller samma klass.

"Alberto Gonzales? No, not sure..."

Efter att ha berättat lite om mina nya välbelästa vänner på bloggen, läste jag nyheterna på Aftonbladet.se och fick se att Alberto Gonzales avgått. Det är nog ganska få svenskar som känner til honom men han är USA:s justitieminister. Eller VAR, rättare sagt efter att ha avgått pga advokats skandalen. Har försökt sätta mig in i den men det är en knepig historia och man måste förstå olika instanser i det politiska systemet här. Hur som helst tänkte jag snacka om detta med min rumskamrat. Han hade ändå gjort ett gott intryck på mötet igår så jag tänkteatt här kanske man kan lära sig något.

-Hey Chris, I've just heard that the attorney general, Alberto Gonzales, just resigned

(knäpptyst... en sån där pinsam tystnad. Kanske sa jag fel?) Visade honom bild o namn men fortfarande inge respons

-Alberto Gonzales? No, not sure...

Märkligt att en sån beläst kille som är intresserad av politik inte känner till sin egen justitieinister som stått för en hel del tveksamma åsikter när det gäller Genevé-konventionen, personlig integritet, m.m.
Han är inte direkt okänd. Kanske hänger det samman med den stora misstilliten till politiker här som gör att man inte kommer ihåg namnen? Kanske är Chris ett bra exempel på den nya formen av politiskt intresse. Unga idag är inte intresserad av traditionell politik utan koncentrerar sig på enskilda frågor.

Dags för årets första kurs, social problems.
Får se hur förberedd jag är, har inte pluggat sen i april och det var först idag jag isåg att "shit, idag börjar skolan".

Sköt om er

Utsikt

Jag glömde ju att skriva om mitt och många andras favoritställe här på Campus. Går man ut från mitt rum, fortsätter ca 300 meter, kommer man till en samlingsplats med bänkar av sten man kan sitta på. Det liknar mycket en publikläktare för utomhus skådespel. Här sitter jag på dagara och läser Lasermannen, en fantastisk bok! Ni måste läsa denna fantastiska skildring av dels Lasermannen John Ausonius uppväxt och hur han under tidigt 90-tal sätter skräck i Stockholm. Boken skildrar ett Sverige som får en att rysa när man tänker på vilken

riktining vi var på väg mot med Ny Demokratis och VAMs framväxt. Många sjuka men verkliga saker tas upp. Varje gång jag lyfter blicken från boken så möts jag precis av det ni ser på bilden Jag har det som sagt bra här.

Ni vet om att ni bara behöver klicka på bilderna så förstoras de?

"I'm an action hero"

Ikväll var det officiell invigning av Davis Center. Här finns allt möjligt för oss studenter; bokhandel, bank, restauranger, Ben & Jerry's och övrig studentservice. I stort sett alla var där. Inte så mycket för själva invigningen utan för att få "free stuff", dvs gratis saker som termos och T-shirt. Saker som är helt onödiga ch slöseri med resurser men självklart var jag där och snikade.

Det intressanta var den T-shirt vi fick. På framsidan står "Action hero". Varför? Jo, för att få denna lågkvalitéts t-shirt, var jag tvungen att signera ett papper där jag lovar att "handla aktivt för de högre värdena". Det innebär att du ska stå emot arrogans, rasism, homofobi och precis allt som gör dig till en dålig människa. Gör du allt detta, får du en gratis T-shirt. Jag säger inte att tanken är fel, men jag ifrågasätter dock utbytet av detta löfte. Allt jag får för att lova att vara en god människa är en gratis T-shirt? Det finns människor som fått Nobels fredspris för mindre...

Jag vet vad du tänker, "vi måste avsäga oss behovet av att få något tillbaka så fort någon/något kräver en god handling av oss". Jag säger inte att du har fel, men hade det verkligen skadat att slänga med lite "extra free stuff"?

Skojar bara med er... Det finns många härliga initiativ från skola och studeter här att försöka åstadkomma en förändring till det goda. Många är naiva och det finns en rejäl dos av tonårsnarcisissm. Nu ska man va försiktig med det begreppet då det omfattar väldigt många saker. Det jag syftar på är det superhjältstänkande som dagens tonåringar har. Superhjältstänkande är en del av en tonårings narcisisstiska läggning och innebär att "jag vill och kan rädda världen". Detta är något som startade bland oss tidiga 80-talister men som har ökat kraftig. Att vilja rädda världen är inte fel, tvärtom. Däremot så innebär detta superhjältstänkande att man verkligen tror att man är en superhjälte. "Bara jag kan rädda världen för jag är bäst, klokast och smartast".

Skolan har dock en härlig attityd till vad det innebär att vara öppensinnad. Faktum är att mitt boende innebär också en kurs i globala frågor. Det är en sak svenska universitet borde lära sig av. Men det förutsätter förstås att man försöker bilda riktiga campus istället för de minicampus som vi har idag.

Nu ska de här superhjälten gå o lägga sig. Imorgon börjar träningen. Vore jäkligt synd om Arwen skulle dumpa Henke "bara" för att han gick upp 30 kg uder sina fyra månader.

Älskar dig. gumman.

Lake Champlain

Lake Champlain ligger 25 minuters promenad från mig. Sjön ligger precis nedanför Downtown Burlington, dvs där alla affärer finns. Ville ta fler bilder men dimman gjorde det omöjligt att ta bilder på långt håll. Den är vacker så det kommer mer

290 dollar!!!!!!????????

Kom precis tillbaka från bokaffären. Min baksmälla blev tusen gånger värre när jag fick se priserna. Jag köpte totalt fyra böcker som jag ska använda under terminen. Det gick på 290 dollar! Ta det gånger 7,00 så kommer vi upp i ca 2000 spänn. Då kommer jag ändå billigt undan. Jag har hört folk som måste köpa böcker för 600 dollar! För 600 dollar kan man köpa fyra mindre kylskåp. Nu undrar du säkert varför jag använder kylskåp som exempel. Saken är den att UVM är jävligt snåla när det gäller att rusta rummen med möbler. Allt du får är en säng, ett dåligt skrivbord och en garderob. Du måste köpa allt,
ALLT!
Du kan därför behöva köpa små kylskåp att ställa i det stora rummet som vi delar på. Dessa kostar 150 dollar, vissa böcker kostar lika mycket. Det säger en del. Min rumskamrat köpte en igår. Han sa att vi kunde dela på den men han har inte sagt att jag är skyldig pengar. Inte kommer jag ta upp det heller

Mvh

Snåljåpen

God morgon, huvudvärk

Spenderade en trevlig dag med Colin, hans flickvän och hennes vänner. Vi hade en riktig amrikansk middag med pannkakor och korv på Henry's Diner. Jag var inte direkt sugen men har aldrig testat pannkakor och och korv med sirap förr så jag bestämde mig för att pröva. Med sirapen blir det en tung middag. Man får tre pannkakor men dom är mycket tjockare. Det har liksom inte fastnat än att när man går ut i USA och äter middag så blir man faktiskt mätt.

Senare på kvällen spelade vi tv-spel på en gammal Nintendo64, skitkul faktiskt. Hade ingen aning om vad jag gjorde eller vad spelet gick ut på men jag lyckades ändå vinna på något sätt.
Av någon anledning känns det relevant att nämna att många i gänger var judar. Förstår inte varför, jg hade inte nämnt det om de varit muslimer, kristna. Kanske är det för att jag bara har träffat en jude i hela mitt liv. Hursomhelst var de väldigt trevliga.

Efter allt detta var klockan ca 22.30. Kände mig inte trött men inte på festhumör heller. Bestämde mig för att gå ner til downtown och se o mina vänner satt på någon uteservering. Mycket riktigt satt dom där och jag fick en o annan kommentar om att jag "låg efter" i drickandet. Givetvis hann jag kapp dem, något jag fick känna av när jag vaknade...

Hoppas att de fortfarande serverar frukost...

Min adress

Ifall ni vil skicka brev är följande min adress. Inget annat som ni kan ha fått av Ulla.

Karl-Henrik Jansson (viktigt att ni skriver Karl-Henrik)
Living/Learning Center, Box 245
633 Main Street
Burlington, VT 05405-0385
USA

Burlington Town Market

Var o handlade tvättmedel, schampoo, m.m idag. Gick in i den nämnda butiken som var en ren fröjd. Välsorterat, fräscht. Att gå och handla tvättmedel blev faktiskt en spännande upplevelse i amerikansk vänlighet. Så fort du ser lite vilsen ut så kan du räkna med att någon kommer fråga "do you need any help, sir"? Fantastisk service. Killen i kassan packade t.o.m. ner allt åt mig. Som svensk blir detta förstås lite konstigt men det var roligt att få uppleva. Härlig servicea ttityd är något som genomsyrar de ställen jag besökt.

Kan någon förklara för mig det här med dricks? Jag har lämnat dricks på matställen men är det meningen att dricks ska lämnas även på närbutiker, bensinmachar? Jag börjar drunka i småmynt nämligen. På vissa ställen brukar det stå en burk med småmynt som jag lägger i men det är inte alltid.

En annan fråga jag har om dricks är från följande exempel; Tidigare idag köpte jag en falafel. Med dricka kostade det exakt 7 dollar. Jag hade på mig 8 dollar, dvs en femdollarsedel och tre stycken endollarsedlar.
Gjorde jag rätt som lämnade fram sju dollar? Det var ingen nota tan man betalade direkt i kassan.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag har alltså problem med hur man ger dricks i kassan, om man ska göra det.

Mysteriet bara växer o växer

Efter att ha skrivit det senaste upplägget har det börjat komma fram mer o mer fakta. Jag avstår från att säga vad jag tycker om den här såpan, nu när saker o ting börjar komma fram. Snälla, ha lite tillit och mena det sen också. Sånt där kommer ändå fram

Kram på er

Hälsning till underbara Rosemary

Jag måste genom denna blogg få ge utrymme till att skicka en varm hälsning till Rosemary, min underbara flickväns mamma. Jag fick igår höra att Rosemary för ett par dagar sen ringt till UVM och min student coordinator, Gina Ippolito, för att säkerställa att jag kommit fram. Detta var i samband med att mitt flyg blev inställt och jag kunde inte kommunicera med omvärlden. Tydligen hade min sena ankomst och oförmåga till att ringa hem, inte bara skapat en oro hos min mamma Ulla, utan också hos min flickväns familj. Detta ledde till att mitt universitet i Karlstad blev oroliga och började också ringa till UVM.
Allt detta gjorde att min coordinator här på UVM, tog kontakt med mig och sa att nu får du allt ringa hem till Sverige... Sagt och gjort när jag väl fick igång datorn.
Att min kära mor Ulla är orolig, är ett faktum och föga förvånande, men att få oroliga samtal från Rosemary var oväntat eftersom jag inte fått möjligheten att träffa henne änu. Men en sådan omtanke får automatiskt utrymme på denna blogg. Tack Rosemary för din omtanke! Jag ser fram emot att få träffa dig.

Lite bilder från campus

Hus på Main Street. De röda symbolerna som ni kanske ser betyder antagligen at det är ett föreningshus.

De här usen ligger bara 200 meter från mig på Main Street, vackra men samtidigt roliga. Tillhör campus och förmodligen någon av föreningarna

En av många campus-byggnader jag inte kan namnet på men tjusig är den.

Davis Center. Det var här den "vilda festen" tog plats. Inga skadade, så vitt jag vet

Här är några av mina nya vänner, givetvis kan jag inte deras namn (än) men alla trevliga. Här sitter dom o väntar på bussen till Wall-Mart

Vilken fredag kväll....

Ja vart börjar man? Det är fredag kväll och alla utbytesstudenter har ett starkt behov av att gå ut o ha kul efter två dagars information. (Nu ska det med handen på hjärtat sägas att Henke skolkade från sista dagen av information och tog en dag för sig själv) Hursomhelst så ska det vara en jättestor fest på Davis Center här på campus. Vi är alla väl medvetna om att på skolområdet är det totalförbud mot alkohol, mycket beroende på att många studenter är 18-20 år och här i USAmåste man va 21 för att kunna dricka.
Vi bestämmer oss iallafall till att gå på denna fest, det är ju ändå en collegefest. Väl framme håller jag på at skratta ihjäl mig till något som måste va det lamaste jag sett i festväg. På dena collegefest är det färgglada ballonger som pryder väggarna. Det serveras iste. På denna fest så festar man inte utan här kan man göra lite "skojiga" lekar som Twister, spela schack eller varför inte utmana ödet med lite klossbyggande...

Jag är väl medveten om att festen främst är riktade mot 18-åringarna en jag minns mycket väl min 18-årstid, då spelade man inte schack en fredagkväll och drack iste. En sådan fest kunde aldrig ha genomförts i Sverige utan att ha lynchats med nördstämplar.
Märkligt nog tycks många av kidsen uppskatta festen som mer påminner om ett barnkalas, och detta ska inte dömas. Man inser att festen är skapad så här därför att man vet att många uppskattar fester av den här typen. Det får en att fundera om man därför ska klassificera oss européer som primitiva vildar med grova alkoholproblem, snarare än att klassificera amerikanarna som nördar.
Jag måste erkänna att jag hae mina föreställningar om att en collegefest var något man skulle lära sig av, att amerikanarna visste hur man fixar en riktig fest, men ni kan alla ta och revidera de föreställningar ni har skapat genom film o TV.

College är, iallafall till en början, mer eller mindre ettdagis för 18-åringarna. I Sverige har vi en "tradition" av att våga släppa iväg ungarna ensamma när det väl är dags att flytta till ny ort och universitet. Här är föräldrarna med på alla informationsmöten. Det är som ett stort föräldramöte helt enkelt.

Jag hoppas inte ni läsare tycker jag skriver med en hånfull stil. Festen igår förtjänar det ja, men i övrigt vill jag bara försöka få fram en känsla av att många saker i USA är väldigt annorlunda. Det är mer annorlunda än man tror. Det spelar ingen roll att man har en god insikt i de amerikanska kulturen, du kommer att bli chockad. Dessutom är mycket av den "kunskap" vi får enom TV o film väldigt stereotyp.
Många av oss utbytestudenter har pratat om att det är svårare än förväntat att integrera sig här och då pratar vi om att integreras i en delstat som har mycket liknelser till Europa. Att bosätta sig i en mer centralt belägen delstat, hade förmodligen varit en ännu större chock

Vattenpipa

Min käre rumskamrat, Christian, 18 år, nyutexaminerad från high school i Chicago anlände precis. Han visar upp vattenpipan,
- Om du vill ha är det bara att fråga...

Verkar vara en lugn kille dock. Ingen instabil skitunge direkt.

Mitt rum med dess utsikt

Här har ni mitt lilla rum som jag måste dela med min rumskamrat Christian från Chicago. Från fönstret ser man ut mot bergen. Jag ska visa fler bilder så ni får en bra bild av hur fantastiskt Burlington ligger här i Vermont. Utanfö fönstret finns det vältrafikerade Main Street. Det är stadens huvudgata, kan man säga. Då och då hör man lite sirener från polisen men också ambulansen eftersom sjukhuset ligger bara någon km bort. Ni behöver inte oroa er för kriinalitet, det handlar egentligen bara om trafikförseelser. Burlington är en mycket lugn stad i en rik delstat vilket märks på flera sätt. Fler bilder på staden kommer. Det finns mycket fint att visa här med klassiska byggnader och vacker natur.

Utekväll

Spenderade några timmar på puben med ca 15 andra utbytesstudenter. Lärde känna de flesta, alla hur trevliga som helst förstås. Vi har folk från massvis av länder. Några jag kan komma på är England, Spanien, Tyskland, Frankrike, Nordirland, Australien, Finland, Ghana, Österrike, Sydkorea, Kina, Indien, m.m.

Jag har bara lärt känna en amerikan så här långt. Mycket beroende på att de flesta inte flyttar in förrän nu till helgen. Colin är hursomhelst en supertrevlig kille från Virginia. Han är chefen för kursen som ingår i det boende jag har. Det är alltså inte bara ett boende utan en kurs i sig som handlar om globala frågor.

Jag har insett att Burlington är en underbar stad, samtidigt säger många att den inte är representativ för USA. Mycket i stadens sätt att vara påminner om Europa och speciellt Kanada. Jag har hört folk säga att delstaten Vermont borde tillhöra Kanada. Att leva i en sån stad känns bra, samtidigt ville jag till en typisk amerkansk småstad för att förstå den amerikanska mentaliteten och på så sätt vidga min bild av det amerikanska levnadssättet och därmed även ha ihjäl en o annan fördom som jag och många européer har om USA. Kvällens samtal med andra utbytesstudenter visade att många är mycket kritiska till det här landet, att president Bush är något av det vidrigaste de upplevt. Jag håller mig utanför politiska diskussioner för att inte påverka min selektiva perception allt för mycket. Jag är väl medveten om de fördomar jag har med mig hit och att man som människa har en tendens att leta upp dessa fördomar för att bekräfta dem. Jag håller mig istället så neutral som möjligt och väljer att lyssna. Jag vill veta hur en republikan respektive en demokrat resonerar kring vissa frågor. Det handlar om att försöka att få ett grepp om vilken människosyn respektive väljare har. Detta är oerhört svårt att förhålla ig neutral till om man bär med sig vissa bestämda fördomar. Men jag är medveten om att mina "glasögon" är färgade och får efter en diskussion analysera hur jag förhåller mig till deras resonemang. Jag vill bara försöka förstå, inte kommendera hur de bör sköta sitt land, det är totalt meningslöst. Som europée gör man ett större intryck genom att göra så, annars skapar an bara fiender, speciellt om man har ett humör som jag har...