Fantasivärld

Jag kom att tänka på en sak igår när jag gick och reflekterade igår. Jag har varit stressad så jag har inte hunnit skriva i bloggen. Men igår fick jag en stund för reflektion över vad jag upplever här. Jag är inte längre kvar i den fantasi-värld jag byggde upp innan jag åkte. Det är en värdeladdad nation med ord, namn och begrepp som "home of the free", federalism, kapitalism, Hollywood, Coca-cola, McDonalds, Ben & Jerry's, Presdident Bush, Irak-kriget, m.m
Att åka till USA för första gången är en föreställning om att komma till en helt annan värld. Men det är jag inte. Jag är i lilla Burlington, Vermont som råkar ligga i USA. Jag lever ett vanlig liv i en vanlig stad med vanliga männisor. Språket råkar bara vara annorlunda, reglerna är lite annorlunda och av någon märklig anledning ska det finnas ballonger på collegefester...

Jag vill inte använda ordet "älska", för det är ett starkt ord, men jag har kommit att bli väldigt förtjust i Burlington och folket som bor här. Det är inge skillnad mot Sverige när det gäller fördelningen av normala och idioter. Jag har tvingats att öppna käften mer och gör det mer och mer som en amerikan, jag lär mig att ta för mig, att vara nyfiken kring allt mellan himmel o jord.
Ni kommer säkert märka det när jag kommer hem. Det är egenskaper jag vill behålla och inte kommer tillåta den svenska jante-lagen att normalisera. Det är småsaker som hur man säger hej, hur man bekräftar en annan människa, hur man får folk att känna sig välkomna. Amerikanarna som jag har träffat är vänliga, dom vill ha med mig.
Dom är som vanliga människor, bara lite mer framåt och jag gillar det.

Jag har hånat det här landet med mindre intelligenta kommentarer. Det är meningar som målar upp USA i likhet med den fördomsfulla bild jag har av detta land. Detta är meningen. Jag säger bara detta så att ni inte tror att jag verkligen vill nedvärdera USA. Jag skriver som jag gör för att jag ibland vill retas, ibland för att underhålla läsaren, ibland för att jag varit stressad av den lilla kulturkrocken. Men oftast har jag skrivit som jag gjort därför att jag faktiskt har dessa fördomar. Det är meningen att ni ska se hur en hyfsat smart människa kan ha så korkade stereotypa bilder av ett land med 300 000 000 invånare. Det är meningen att ni ska se hur integration kan påverka en människa på ett sätt som gör att även den stönigaste värmlänningen kan ändra sin nedvärderande bild. Hur mycket jag har förändrat den bilden är svårt att säga men jag kommer att skriva det jag upplever och känner. Jag har fått respons från flertalet personer och jag vill att alla uttrycker sin åsikt (om ni vill) Det spelar ingen roll om ni tycker jag har rätt eller är helt käpprätt åt helvete fel. Skriv och uttryck hur ni upplever. Ställ frågor.

Jag hade tänkt beskriva ett par av fördomarna som försvunnit men det känns inte rätt här. Desutom måste jag plugga in och förstå grunderna i den amerikanska konstitutionen. Jag ska inte allt för mycket skämta om ett lands,konstitution, så pass väluppfostrad är jag, men satan i mig vad dessa herrar krånglade till det. Kanske är det bara jag som tycker så? Det är ändå en spännande historia om hur konstitutionen kom till, vad den består av och vilket symboliskt värde den har i amerikanarnas vardag.