Sitter framför datorn och håller på med min kära emtenta i historia. Gör en kort jämförande analys av Booker T Washington och W.E.B DuBois. Ska börja med andra frågan ikväll som har med The Great Depression att göra. Ska försöka hitta fakta som visar vad som verkligen låg bakom den. Keynesianismen lär väl bli användbar.
Siktar på att bli klar så fort som möjligt imorgon för då är det födelsedagskalas. Ainsley från Australien fyller år och då ska vi klä upp oss. Henke packade med ett antal slipsar vilket killarna uppskattade då de kan låna. Kan säga att en kille som tar med flertalet slipsar till sina utlandsstudier är mycket uppskattad av även tjejer...
Med helgen kommer också andra tankegångar, positiva sådana nu när jag äntligen lagt bakom mig terminens fadäser. Man kan säga att jag startar om för tredje gången.
Jag vet, jag talar i gåtor, hemlighetsfull som jag är. Saken är väl att jag har svårt att avgöra hur mycket jag vill berätta. Ni kan säkert ala räkna ut att det har med ett visst ex att göra. Det kommer inte bli något där mer. Det är absolut definitivt efter att hon på sitt speciella sätt berättat att hon flyttar till Uppsala i vinter. Jag önskade henne lycka till (och menade det) för att några dagar senare be människan dra åt helvete genom att radera allt digitalt som har med henne att göra. Detta upskattades inte men vem fasen bryr sig egentligen?
Samtidigt är jag sur på mig själv för att jag avvek från den princip som säger att jag dejtar inte människor med dålig smak. Inser man inte vem det är man dejtar när man är med mig, då är det tack o hej. Jag gör aldrig om det misstaget så tack ska du ha för den läxan åtminstone. Inser man inte detta, ja då kan man fan sätta sig på en buss och flytta hem till sina föräldrar och börja på Uppsala som den här nollan ska göra.
Nu har jag sagt mer än jag skulle men det kändes skönt. Jag kan vara en rätt elak jävel, om man bara retar upp mig tillräckligt.
Jag satt hela natten på MSN och snackade med Heli om saker vi saknar från Sverige respektive Finland. Det visar sig att vi saknar i stort sett samma saker. Familj, vänner, eget kök med egna kryddor (maten smakar absolut ingenting här), att få va för sig själv etc. Det enda jag skulle vilja tillägga är att jag saknar att tigga snus från Magnus på lördagkvällar när vi dricker öl (eller har städdagar som slutar med whiskey kväll istället...)
Jag har skitkul här borta, har träffat helt fantastiska människor men USA som land börjar bli mindre o mindre intressant. Jag börjar nu reta mig på amerikanarna, deras konsumtionsvanor, deras extremt onödigt stora bilar, deras matvanor, deras arrogans, deras ytlighet, deras utbildningsnivå, syn på kunskap och framför allt deras ideologi... När den framställs med ordens kraft så är den så vacker och så kraftfull, men när verkligheten skalar av denna ytliga kraftfullhet så inser man hur jävla korkat systemet är. Gunnar Myrdals bok "American Dilemma" är fortfarande användbar trots att den skrevs 1944. Orättvisan är så stor och så orättfärdig. Orättvisan baseras på vaga idéer. Vill man se den sanna högerpolitiken och dess effekter, kom hit och se orättvisan. Kom hit och inse att detta vill vi inte ha.
Rikedomen är stor här, rent ut sagt enorm, men det finns inget som rättfärdigar den när man inser till vilket pris det har skett. 45 miljoner saknar sjukförsäkring i världens största demokrati. Världens största demokrati har 50 miljoner som lever under den federala fattigdomsgränsen.
Så fort man nämner skattebaserad vård som vi har så kallas det kommunism. Arrogans och okunnighet! Nyligen röstade Bush ner genom sin vetorätt ett förslag som gav de allra fattigaste barnen i USA tillgång till vård genom statlig vård. Bush röstade nej för att det strider mot deras ideologi. Ingen statlig vård. Jävla as.
Även de liberala människor som kämpar för universella värden har jag svårt att bemöta. De är så naiva och rentav löjliga i deras argumentation.
Jag håller mig till européerna. Jag hoppas de är representatibla för sina respektive länder, då ser jag en ljus framtid för den europeiska unionen.