Jag har under dessa veckor fått en hel del synpunkter. Inte bara OM det jag skriver utan framförallt HUR jag skriver det. Flertalet av er uttrycker en förvåning kring att den där texten ni läser faktiskt är författad av Henrik. "
Kommentarer som "Är han sån? Jag hade ingen aning att han hade dessa tankar inom sig" har förekommit. Visst är det sant att den person ni upplever här på bloggen skiljer sig från den Henke ni ser vanligtvis. Men det är fortfarande en bra bit kvar innan man kan få en riktigt bra bild av mig.
Jag hittade en artikel om detta ämne i Aftonbladet som var intressant.
http://www.aftonbladet.se/lasarbladet/article917828.ab är adressen. Rubriken lyder: "Öppenheten på nätet går överstyr". Läs gärna den. Den förklarar ganska bra den tendens människor har i att öppna sig mer så fort de sitter bakom en skärm.
Klockan är snart sju. Är trött men har en hel del kvar att plugga. Blir kanske klar vid två i natt.
Lika bra att läsa några sidor och sen gå på middag. Om det finns något ätbart. Servicen börjar bli sämre nu, liksom maten. Det var precis som dm sa när jag kom hit. I början är allt på Harris&Millis (restaurangen jag äter på) riktigt bra, sedan sjunker det stadigt.
Idag är en mindre bra dag. Mycket beroende på trötthet och när jag är trött så fokuserar min hjärna på allt som stör mig vilket gör mig mindre rofylld. Det var som när jag idag hörde att det finns 50 miljoner fattiga amerikaner som har svårt att klara sig genom dagen. Jag blev mer arg inombords än vanligt. Inte hjälpte det att killen som satt bredvid mig i föreläsningssalen var psykiskt störd. Svarade korkat på varje fråga som läraren ställde till klassen. Sen la han huvudet mot det nedfälldbara bordet i en frustrerar rörelse. Började sova. Därefter rser han sig upp och börjar han halvförsiktigt dunka sin vänstra hand mot detta bord. Jag kan känna virationerna från hans slag. Så här höll han på var tionde minut, dunkade näven i bordet. Jag ska erkänna att jag blev nervös av hans beteende. Visste inte vad han skulle hitta på. Ingen verkade bry sig, kanske gjorde de ett lika gott arbete som jag att låtsas som ingenting. Kanske kunde han förbli anonym med tanke på klassens storlek.
Imorgon är denna dag glömd. Det är normalt att ha såna dagar då man blir förbannad på precis allt som har med Amerika att göra. Det är en sån där dag då man vill skrika ut att det här landet är ett jävla skämt. Innerst inne tycker ja ju självklart inte så uta veta att detta beror på trötthet och att man då blir extra känslig för skillnader mellan oss. Jag har bara haft en sån här dag och det var nog åttonde eller nionde dagen här i Burlington.
Men som sagt, imorgon är allt bra igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är fullt normalt med såna dagar. Dom finns även här i Karlstad men passerar nästan obemärkta här till skillnad mot dina såna dagar där (skulle jag gissa). Här har det varit hektiskt ett tag, rejält hektiskt. Jag tror inte att jag har andats på två veckor :) Innebandyplanering, ringa föräldrar igen, jobba ca 45h/ vecka, uppsats på C-nivå, hjälpa till i ett stall, hinna umgås med folk etc.... Snart kommer Modo hit i varje fall, då andas jag i några timmar fram tills pucken släpps, sen blir det jag mot hela j-la Karlstad i tre perioder eller fram tills spriten går ur kroppen. Sen börjar det väl om. På tal om det så ska väl hästsläpet besiktigas snart och golvet ska nog dammsugas.... Ja, ja det kanske verkar som tjat, men som sagt imorgon är allt bra igen. Det är bara så.
/Magnus
Välkommen till vuxenlivet. Jag längtar själv till det men först måste jag komma ifrån den här barnstugan som man ibland kan tycka att det är med alkoholförbud, egna polisstyror osv
Skicka en kommentar