Tillbaka

Så var bloggen igång igen. Den känsla man hade vid det senaste inlägget gör sig fortfarande bekant. Förutsättningarna är annorlunda, tankarna annorlunda, ja allt är annorlunda. Ändå finns något bekant med det. Kanske är det ljudet av den fantastiska låten "Taking over me" med Evanescence som är ansvarig. Minns inte hur många inlägg jag skrev i USA till denna låt. Tankarna bara flödar fram. Minnen liksaså. Alla sinnen flyttas tillbaka till Vermont. Förutom ljudet så känner jag den instängda doften från det dubbelrum som var mitt hem under fyra månader. Jag sitter framför laptopen med en sedvanlig cola, lite lördagsgottigott. Det är mitt i natten. Men där stannar likheterna.

Jag väntar på att kärleken ska i sedvanlig ordning dyka upp på MSN, men ikväll kommer hon inte att göra det. Nåja, hon är inte saknad.

Du undrar säkert varför bloggen öppnas. Det finns en enkel anledning och den stavas tvivel. Jag ställer mig tveksam till vad jag har gjort. Hur kunde jag tacka nej till Stockholm och (förmodligen) även tjänsten i Visby? Kanske valde jag rätt skola ändå med tanke på tjänstens utformning. Men varför i helvete hade jag inte mer is i magen o väntade på en lägenhet i Borås? Senaste tre veckorna har flera lediga lägenheter dykt upp.
Visst, jag kan bo här några månader och sen flytta, men frågan är om jag blir kvar ens. Dels är det ett vikariat, dels vet jag inte om jag vill stanna kvar. Redan efter en vecka ser jag rätt stora svagheter med skolan. Kortfattat beror detta på mitt lärarlag och deras sätt att arbeta. Ett sätt som enligt dem ska vara modernt, men som jag vet är förlegat.

Sen är det denna stad... Hade Magnus hos mig förra helgen. Vi bestämde oss för att se om det fanns något uteliv. Det fanns det inte.
Låt mig beskriva läget. I grannorten, som ligger 4 km härirån, finns två uteställen. För er som besökt Metropol på Rud, kan jag säga att detta är i än sämre klass. Alkis-stämpel med andra ord. Det andra stället är helt okej om man vill ta en öl. Problemet? Snittålder: 18. Det betyder alltså att det är hit mina elever går. Inte aktuellt...
Har därför beställt Canal+ totalpaket och Säsongskortet för att bedriva tiden på kvällar och helger. Någon gång emellanåt blir det förhoppningsvis ett besök i Göteborgstrakten hos Danne och ett hos Anders. Kontakterna hittills har stannat vid elektroniska samtal med Anika (Tyskland), Kim (numer i Kina), Karen (England), samt Elin från vackra Uppsala som snart blir Vermontbo. Saknar er varje gång ni säger go natt.

Det tycks som att det endast är i skolan jag kan hitta folk att prata med. Problemet är att ytterst få är i min ålder, och de som är det jobbar på andra sektorer på denna stora skola. Förhoppningsvis snart inser jag att mitt val faktiskt var så klokt som jag hade tänkt att det skulle vara. Jag känner ändå att det är nu livet verkligen börjar. Ny ort, ny lägenhet, ny soffa (tack o lov) och ett riktigt jobb. Saknar bidén dock...

Har märkt att alla söta tjejer i 20-30-årsåldern (som jag kan räkna på ena handen) har en ring på fingret. Har ju inte stoppat mig förr, men det finns en gräns. Inte ens jag kan begå äktenskapsbrott på en sån här ort.

Funderar starkt på att ta ett kortare jobb i Oxford som gruppledare vid språkresor. Lönen är nästan obefintlig men förbannat bra för mitt CV. Vore skönt att lämna Sverige igen, bara för ett tag.