Mitt livs äventyr

Tillbaka

2008-08-16T21:00:00.002-04:00

Så var bloggen igång igen. Den känsla man hade vid det senaste inlägget gör sig fortfarande bekant. Förutsättningarna är annorlunda, tankarna annorlunda, ja allt är annorlunda. Ändå finns något bekant med det. Kanske är det ljudet av den fantastiska låten "Taking over me" med Evanescence som är ansvarig. Minns inte hur många inlägg jag skrev i USA till denna låt. Tankarna bara flödar fram. Minnen liksaså. Alla sinnen flyttas tillbaka till Vermont. Förutom ljudet så känner jag den instängda doften från det dubbelrum som var mitt hem under fyra månader. Jag sitter framför laptopen med en sedvanlig cola, lite lördagsgottigott. Det är mitt i natten. Men där stannar likheterna.

Jag väntar på att kärleken ska i sedvanlig ordning dyka upp på MSN, men ikväll kommer hon inte att göra det. Nåja, hon är inte saknad.

Du undrar säkert varför bloggen öppnas. Det finns en enkel anledning och den stavas tvivel. Jag ställer mig tveksam till vad jag har gjort. Hur kunde jag tacka nej till Stockholm och (förmodligen) även tjänsten i Visby? Kanske valde jag rätt skola ändå med tanke på tjänstens utformning. Men varför i helvete hade jag inte mer is i magen o väntade på en lägenhet i Borås? Senaste tre veckorna har flera lediga lägenheter dykt upp.
Visst, jag kan bo här några månader och sen flytta, men frågan är om jag blir kvar ens. Dels är det ett vikariat, dels vet jag inte om jag vill stanna kvar. Redan efter en vecka ser jag rätt stora svagheter med skolan. Kortfattat beror detta på mitt lärarlag och deras sätt att arbeta. Ett sätt som enligt dem ska vara modernt, men som jag vet är förlegat.

Sen är det denna stad... Hade Magnus hos mig förra helgen. Vi bestämde oss för att se om det fanns något uteliv. Det fanns det inte.
Låt mig beskriva läget. I grannorten, som ligger 4 km härirån, finns två uteställen. För er som besökt Metropol på Rud, kan jag säga att detta är i än sämre klass. Alkis-stämpel med andra ord. Det andra stället är helt okej om man vill ta en öl. Problemet? Snittålder: 18. Det betyder alltså att det är hit mina elever går. Inte aktuellt...
Har därför beställt Canal+ totalpaket och Säsongskortet för att bedriva tiden på kvällar och helger. Någon gång emellanåt blir det förhoppningsvis ett besök i Göteborgstrakten hos Danne och ett hos Anders. Kontakterna hittills har stannat vid elektroniska samtal med Anika (Tyskland), Kim (numer i Kina), Karen (England), samt Elin från vackra Uppsala som snart blir Vermontbo. Saknar er varje gång ni säger go natt.

Det tycks som att det endast är i skolan jag kan hitta folk att prata med. Problemet är att ytterst få är i min ålder, och de som är det jobbar på andra sektorer på denna stora skola. Förhoppningsvis snart inser jag att mitt val faktiskt var så klokt som jag hade tänkt att det skulle vara. Jag känner ändå att det är nu livet verkligen börjar. Ny ort, ny lägenhet, ny soffa (tack o lov) och ett riktigt jobb. Saknar bidén dock...

Har märkt att alla söta tjejer i 20-30-årsåldern (som jag kan räkna på ena handen) har en ring på fingret. Har ju inte stoppat mig förr, men det finns en gräns. Inte ens jag kan begå äktenskapsbrott på en sån här ort.

Funderar starkt på att ta ett kortare jobb i Oxford som gruppledare vid språkresor. Lönen är nästan obefintlig men förbannat bra för mitt CV. Vore skönt att lämna Sverige igen, bara för ett tag.

Family picture

2007-12-12T22:56:00.000-05:00

Dagarna går fort. Vi bestämde oss därför att alla skulle träffas för ett familjefoto, för familj är vad vi har blivit efter denna termin. Varenda en av dom har en plats i mitt hjärta.

Från vänster längst upp: Sherzod (Uzbekistan), Juan, (Spanien), Kaj (Australien), Clement (Frankrike), Gergana (Bulgarien), Iago (Spanien), James (Nordirland), Kyun (Sydkorea)

Från vänster, tredje raden: Henrik (Sverige), Dimitar (Bulgarien), Jochen (Tyskland), Olivier (Frankrike), Dave (England), Florian (Österrike)

Frå vänster andra raden: Liisa (Finland), Ainslie (Australien), Alison (Australien), Blandine (Frankrike), Hector (Spanien), Gabriel (Österrike), Marta (Italien), Jelena (Serbien), Edu (Spanien), Christinel (Rumänien), Thomas (Österrike)

Från vänster längst ner : Laure (Frankrike), Estefania (Spanien), Heli (Finland), Andrea (Chile), Kamolporn (Thailand), Christina (Tyskland), SuJung (Sydkorea), Karoliina (Finland), Anika (Tyskland)

Jag kommer sakna varenda en av er så jävla mycket att det gör ont att skriva dessa ord och fan ta mig om jag inte säger det till er innan jag lämnar Burlington. Jag vet inte om jag klarar av att släppa taet och låta mig va känslomässig. Det blir för mycket. Man är gråtfärdig när man skriver detta så vad väntar härnäst tro?

Jag kommer till och med sakna den här killen, Christian, my room mate. Kommer sakna dig din lilla pundare.

Skål på dig din lille alkis. När jag skriver detta pluggar du japanska över en flaska vin med din studiegrupp. T hand om dig. Det kommer en vårtermin och de är ännu värre...

Tillbaka från test

2007-12-10T16:31:00.001-05:00

Jajemän! Visst gick det åt helvete.
Nu ska jag trösta mig med att försöka hitta ett par schyssta vinterkängor.
Jag förtjänar det efter denna mardrömsdag. Egentligen inte med tanke på resultaten men jag förtjänar det ändå.

Vilken start...

2007-12-10T15:08:00.000-05:00

Två finals idag. Den första skedde i morse. Givetvis försov sig undertecknad. Testet började kl 9 och jag vaknar 09.05...

Inte bra...

Jag rusar upp ur sängen och frågar mig hur detta är möjligt? Jag satte två klockor på ringning.
Jag känner dock att något är fel med min rygg, den smärtar lätt. Vad har jag sovit på? frågar jag mig själv.
Tittar på madrassen och ser att där ligger ett stycke väckarklocka.
Avstängd
Jag har alltså inget minne av att någon av klockorna har ringt men har i sömnen förmodligen stängt av dem. Jag frågade senare under eftermiddagen min pundare till rumskamrat om han hört något. Bakis som han var, tyckte han sig kunna erinra att han vaknade av något som förde oväsen. Han är knappast en pålitlig källa men jag utgår från att så är fallet. Klant-Henke!

Hur som helst, väl när jag vaknat 09.05, skakar jag på huvudet åt mig själv och rusar till testet, en kvart försenad. Möts av blickar från 75 stdenter i tentasalen som inte lyckades stänga av sin väckarklocka i sömnen. Jag ber professorn snabbt om ursäkt och rycker åt mig ett test. Läser första meningen på testet och försöker begripa vilket språk detta är.
Ja just det, engelska. Jag är ju för fan i Vermont och här snackas det engelska, så var det ja.
Jag inser ganska snabbt att det är ite så smart att läsa in 100 sidor på en dag och försöka komma ihåg allt. Chansar lite här och där på testet som är multiple choice.
Jag lyckas ändå ganska bra, fick säkerligen ett C men det är jag fan nöjd med.
Slutbetyg blir sannolikt ett B+.

Nu om 13 minuter väntar engelska. Henke förstår ingenting. Han har haft A- under terminen men under den senare hälften av terminen har han inte gått på en enda lektion och istället läst det som står på nätet. Har försökt under dessa fem timmar läsa in materialet men givetvis kommer jag göra bort mig fullständigt. Jag är ändå redan godkänd i kursen så det F:et jag med största sannolikhet kommer få, smärtar inte speciellt även om jag har svårt att vänja mig vid tanken.

Dags att gå och göra bort sig.

Adios

Tid för ankomst

2007-12-09T22:08:00.001-05:00

Tågbiljett är bokad. Jag hoppas innerligt att flyget inte är försenat men om allt klaffar är jag framme på tågstationen i kära Karlstad på söndag kl 13.30.

Finals

2007-12-09T18:26:00.000-05:00

Har två final exams imorgon. Kommer gå åt helvete... Men jag känner ingen stress över det, något jag alltid har gjort förr. "Måste få högsta betyg"-mentaliteten har alltid funnits där men nu för första gången i mitt liv är den frånvarande på fullt allvar.

I övrigt funderar jag bara på om folk kommer till tågstation för ett emotionellt och tårfyllt möte? Henke behöver kanske skjuts hem (och en liten virre innanför västen) efter en lång resa.

Dags för middag och sen fortsatta studier.

Lugn helg

2007-12-09T02:12:00.000-05:00

Jägermesier-Henke gjorde ingen comeback denna helg. Däremot gick han ut igår men som vanlige Henke. Det blev bara ett par pilsner, en Bailye's och en hederlig screwdriver för min del. Folk var tråkiga igår och ville inte ut, därför var vi ett sällskap på 10 pers som drog ut. Fick uppleva ytterligare en upplevelse av hur dom idiotförklarar medborgarna här.
Saken är den att det börjar bli kallt här, ca 10-15 minusgrader på kvällarna och universitetet har bussar som kör då och då till downtown. Det roliga med dessa bussar är att på startstationen står det en stackare och räknar hur många som kliver på bussen för att sedan förmedla antalet via walkie-talkie till någon snubbe som sitter på någon huvudenhet som antecknar detta. Väl på bussen finns tre vakter. Man kan inte ens åka buss här utan att bli behandlad som en idiot. Folk på college ska inte tänka på egen hand. Dessa mäniskor ska utgöra den utbildade framtiden men de lär sig inte eget ansvar.

Hur som helst. Vi gick till second floor, hade kul, fick dansa lite. Lika roligt varje gång är det att se dessa korkade amerikaner stå framför speglarna som täcker väggarna på dansgolvet för att njuta av sig själva när de dansar.

Hade hoppats på en helkväll även denna natt men det blev inget av. Folk är för trötta av någon anledning. Kanske är det jobbigt nu för folk nu är alla inser att det är dags att säga farväl. Det är många som försvinner, en del stannar kvar för ytterligare en termin. Jag hade hopppats att denna helg skulle bli den stora festen för jag har verkligen ingen lust att festa på fredag då mitt flyg går vid 10-tiden på morgonen. Inte en chans att jag sitter bakfull på Newark i 6 timmar.
Det är en sak att jag festar järnet kvällen innan en stor tenta, men inte när jag behöver all energi jag behöver för att överleva Newark och flyget till Stockholm.

Naked Bike Ride

2007-12-07T20:33:00.000-05:00

Igår upplevdes amerikansk college kultur.
Obscen sådan.

University of Vermont har den trevliga traditionen att två gånger årligen ha den så kallade Naked Bike Ride (översättning är överflödig...)
Precis som titeln säger dig så går det ut på att antingen springa, gå eller cykla en sträcka spritt språngande naken. Inga kallingar eller något. Nada, nothing, nichts.
Detta skedde vid midnat för att väcka så lite anstöt som möjligt hos amerikanarna. Loppet sker på campus och alla fegisar (som jag till exempel) står vid sidan av och väntar in alla tjejer och killar. Luften är full av spritångor och lukt från marijuana ciggs. Det luktar college.

Till slut dyker de upp en och en. Den ena fullare än den andre. Dels för att klarar av att faktiskt springa helt näck inför hundratals människor. Dels för att klara av de 12 minusgrader vi hade igår natt. Folket jublar.Vissa modia löpare stannar upp och låter folk ta kort på härligheten.
College...

Av upenbara skäl valde jag att inte ta bilder. Sorry!

För er som undrar när det andra loppet går så sker det i betydligt varmare väder, precis vid terminslutet i vår. Betydligt fler ställer då upp.

I kväll är det fest. Henke känner sig generös ikväll, speciellt när alkohol här är så billigt...
Kanske kommer Jägermeister-Henke fram för en comeback och ett sista framträdande innan avfärd nästa helg. Han är rolig och han har varit frånvarande under terminen. Kanske borde man ge begreppet The Swedish Sensation ytterligare en dimension?

Ja mamma, jag ska uppföra mig...

Shit, klockan är snart 9 på kväll. Dags att göra sig redo för helkväll.

Nedräkning

2007-12-04T22:46:00.000-05:00

Dagarna går extremt fort nu. Det är redan den 4:e december. Den 15:e åker jag hem. Det är svårt att fatta det. På ett plan finns en förståelse att jag ska hem men när jag tittar på alla saker i mitt stökiga rum är det svårt att fatta att dessa saker måste jag göra något med innan jag lämnar mitt livs bästa termin.

Sviten jag bor i är ganska deprimerande, både hur det ser ut och vilka som bor här.

Sängen ni tittar på bland all skit är Christians. Här har han sovit bort ca 2/3 av denna termin efter alla fester. Han tar nästan dagligen en tupplur på ca tre timmar. Killen är för fan 19. När jag var 19 så sov jag inte mycket... Den vita saken under hans säng är ett litet kylskåp där han förvarar bärsen samt lite käk.

(Skrev jag precis "när jag var 19...."??? Fy fan va gammal jag håller på att bli...)

Här har ni min svinstia. Böcker och papper överallt. Sängen obäddad. Tommy Hilfiger-lakan... Köptes mycket billigt ska sägas. Tror det märket har högre status i Europa än här.

Ni ser även laptopen som endast fåtal gånger har stängts av under terminen. Mycket tid har tillbringats här.

Ni kanske noterar det märkliga ting som hänger på väggen. Christian ville få lite julstämning med blåa jullampor. Ser mer ut som en crack-håla än ett rum med julstämning.

Min garderob till höger. Uppe till vänster ser ni något som liknar det perioidiska systemet. Det är ett form av periodiskt system men inte den ni lärde er i skolan. Den här innehåller istället exempel på supar-spel

Går man ut genom dörren möts man av detta spökliknande rum. Detta är alltså sviten. Förhoppningsvis ser se sex dörrar. Till vänster, närmast, bor Colin. De två dörrarna efter det är badrum. Det i mitten är killarnas och längst bort tjejernas.
I dörrarna till höger har vi närmast Atem, min RA. Killen är från Sudan så jag fattar inte ett jota vad killen säger. Hans brytning är så stark att han skulle kunna prata om att hela Afrika gått bort på en o samma gång medans jag står där och ler och låtsas som jag förstår honom.
"Sounds great"! Samma fras varje gång, samma förstående leende.
Tjejej i mitten heter Ann. Jävla satkärring... Hon har inte pratat med mig på fyra månader. Första tre veckorna hälsade jag på henne varje dag medans hon gav ett mindre trevligt hej tillbaka. Efter det slutade jag för att se om hon någon gång skulle ta initiativet för ett enkelt hej. Det hände aldrig... Har ingen aning varför för hon är trevlig mot andra. Har aldrig sagt något till henne som skulle kunna ge en förklaring till detta mysterium. Dig, Ann, kommer jag inte sakna.
Längst bort bor Madeleine. Lika ointresserad hon också men åtminstone hälsar hon på mig.

Som ni märker är mitt och Christians rum det enda som är dubbelrum.

Än mer deprimerande är vårt common room som ingen använder. Många andra sviter har skaffat TV till sina common rooms men inte vi trots att jag under första månaden drog upp ämnet om att dela kostanden på en billig TV. Snålt... Men jag har ändå inte haft tid för TV men det kunde va bra att följa nyheterna. En termin utan TV, helt otroligt. Utan att överdriva tror jag att totalt har jag sett på TV ca 10 timmar på totalt fyra månader. Kanalutbudet vi har är stort med 60 kanaler men allt är skit. Ingen public service. Det finns inget som liknar SVT. Det finns public service men de lever på något som kan kallas för välgörenhet och lite statsbidrag. Rena skämtet...

Ganska bitter stämning på detta inlägg men det här landet suger stenhårt. Jag har oändligt antal goda minnen men ytterst få av dem har med amerikaner att göra. Jag kan räkna dessa tillfällen på min ena hand.

Jag ska avbryta mig själv här innan jag börjar mitt avskedsbrev. Jag ska försöka avsluta på ett sätt jag kan kalla för ett rent avslut med detta land i ett inlägg strax innan jag åker.

Resten av tiden här kommer ägnas åt väldigt lite skrivande. Det finns inte så mycket att berätta, inget särskilt kommer hända förutom en avskedsfest utan dess like.

Tills dess, sköt om er

Fund raising

2007-12-03T11:04:00.000-05:00

Vi överraskade ägarna till Karla igår. Efter att Karla gått sönder i New York state led vi alla med ägarna när vi fick höra reparationskostnaderna. Det hela skulle gå på $ 300 med transport hem och det är mycket pengar. Jag kom därför på en idé att starta en insamling (engelskans fund raising) och jag lyckades få ihop $ 90 från folk som jag vet har åkt med Karla men inte betalat bensin. Givetvis spelade jag aningen på dåligt samvete för detta faktum när jag skrev ett gemensamt brev på Facebook när jag bad folk att rädda "The Swedish honey wagon" från 89.
Man får en bild av vilka som visar kamratskap och vilka som inte gör det när man gör dessa insamlingar.

Hemkomst

2007-12-02T14:35:00.000-05:00

Jag har funderat under dagen över när jag ska komma hem. Planen var att lämna Burlington den 15 december för att landa på Arlanda den 16:e kl 07. Jag hade dock funderingar kring att stanna kvar några dagar extra för en resa. Så kommer det inte att bli utan jag kommer hem. Anledningen är att jag har andra prioriterade kostnader i en eventuell budget som jag mycket hellre lägger pengar på. En resa till New York skulle betyda mycket men det finns annat jag vill lära mig, se och uppleva som alla betyder mycket mer än att se världens häftigaste stad. Den staden kommer nog att stå kvar i framtiden så jag lovar att återvända i framtiden.

Jag kommer alltså hem den 16:e på morgonen. Det är på en söndag. Jag har inte bokat tågbiljett än men det kommer ske snart nu när beslutet är taget. Jag har tittat på tidtabellen och om flyget håller sitt löfte så kan jag hinna med ett tåg från Stockholm som går kl 10.25 och är framme vid 13.30. Detta är dock preliminärt. Mycket preliminärt. Jag kommer ringa hem och meddela er så att ni vet mer om jag är försenad eller ej.

Jag har sagt att ja förmodligen kommer ha en jetlag utan dess like när jag kommer hem så jag behöver ett par dagar att återhämta mig. Jag hoppas vi alla kan träffas under samma tak för en kväll för det samtal jag lovat er. Något annat kan jag inte önska mig. Glöm julklappar och allt annat meningslöst materia. Jag vill bara ha denna kväll. Inget annat.

Jo, ett par Mariestad kanske. Mita, jag litar på dig när det gäller detta...

Jag saknar er

Lillebror

Skvallret

2007-12-02T02:58:00.000-05:00

Jag måste berätta om en ganska rolig kväll. En kväll som var tänkt att bli en kväll bara för två. Jag har tidigare nämnt att detta komplex är mer eller mindre ett Big Brother komplex. Det finns inget privatliv. Alla vet allt. Till och med vi två har inte lyckats undgå skvallrets klor trots en väldigt försiktig taktik från vår sida. Träffar har skett bakom låsta dörrar, långt borta från nyfikna ögon och öron.
Ikväll var jag trött på detta rännande efter dörrar som kan ge en känsla av privatliv så därför bestämde jag att ikväll ska det ätas middag för två på en fin restaurang nere i Downtown. Min tanke var att hit kommer inte folk. De besöker andra ställen. Dessuto visste vi båda att fest pågick uppe på campus med alla.

Ack vad fel jag hade

Väl framme vid restaurang visar det sig vara fullt. Vi sätter oss på väntelistan, det tar ca 20 minuter. När klockan närmar sig så uppstår en känsla inom mig. Jag nästan vet med 100 % säkerhet att inom ett ögonblick kommer vi att träffa någon som vi båda känner, jag vet bara inte vem.
Precis när jag ska fånga Helis upmärksamhet och säga att "jag har en känsla att någon vi känner är här", hinner hon precis avbryta mig med:

"Är inte det där Juan och Anika"?

Visst känner vi dom...

Visst ser dom oss

Det finns ingen möjlighet för mig att beskriva förvåningen (och möjligheten för framtida skvaller) i Anikas ögon när hon ser oss två.
"What are you doing here"?

"Having dinner...." svarar jag.

Jag vet att nu kommer skvallret att börja när hon kommer tillbaka till campus.
Vi sätter oss till bords efter detta möte och skrattar gott åt det hela, beställer in rött vin och käk. Vi pratar länge om vad som kommer vänta oss när väl hemma igen, fråga efter fråga.

Vi släpper ämnet tillfälligt och har en trevlig kväll med ytterligare ett glas rött efter middag samt efterrätt bestående av en rejäl cheesecake som vi delar på. Mycket trevlig middag med mycket intressant samtal.

Efter ett par timmar är det dags att gå hem. En promenad tar ca 20 minuter men det är kallt ute så jag förelår att vi tar taxi hem till campus. Under den korta färden återupptas ämnet. Vi har bestämt oss för att inte göra sällskap på festen som pågår. Anika har förmodligen hunnit tillbaka och glatt berättat för en skara onyktra människor. Den mobben vill vi inte möta helt enkelt.

Slarvigt nog tar vi fel entredörr. Direkt möter vi Gabriel och Kristi som nyfiket undrar vart vi två kommer ifrån...
Varken Heli eller jag vet inte vad dom har hört, eller om dom överhuvudtaget har hört något, så vi väljer att berätta sanningen, att vi kommer från en middag på stan.
Märkligt nog uppstår inte följdfrågor men dom tvingar oss att följa med upp på festen.
Givetvis kommer Heli passande nog på att hon måste tillbaka till sitt rum, så jag tar ensam följe med dom upp till sviten. Vad kommer nu att utspela sig när jag öppnar dörren? Kommer jag att ensamt få svara på nyfikna frågor?

Dörren öppnas. Jag kliver in med ett djupt andetag samt med en blick som jag alltid har i nervösa lägen. Blickarna riktas mot den nye gästen i rummet. I det lilla rummet finns ca 20 personer, hälften bekanta, hälften främlingar.

Hänryk! ropar dom glatt med den engelska brytningen. Frågor från höger och vänster kommer samtidigt, Where have you been tonight???
Jag analyserar tonen i deras nyfikenhet, jag anar ingen sarkasm i deras nyfikna fråga om vart jag varit ikväll vilket lugnar mig. Dom vet inget. Fortfarande återstår frågan att besvaras men jag utnyttjar vimlet och svarar bara med "What's up guys"? Det går tillfälligt hem. Thomas går dock fram till mig och frågar än en gång vart jag varit, varför jag kommer så sent då jag alltid är förste man till en fest. Det är liksom en naturlag. När en fest har börjat, då är "Hänryk" där, men inte denna gång.
Jag måste svara ärligt för jag vet att Heli kommer aldrig säga något som avviker från sanningen. Jag måste hålla mig till en gemensam story så jag svarar att jag haft middag. Men inte med vem.

Jag vet att detta kommer bli Thomas följdfråga så jag tittar runt, hittar en möjlighet för en avledningsmanöver. Bakom Thomas står Bulgarisk mat och jag frågar med överdriven nyfiknhet: "Wow! What's this"!? och gestikulerar med både händer och blick för att få Thomas att vända sig om och tappa tråden. Bredvid står bulgarerna som förberett maten så jag lockar in dem snabbt i samtalsämnet och ber dom förklara varje rätt för att ytterligare komma från ämnet.

Jag lyckas. Fem minuter senare dyker mitt middagssällskap upp.

Frågan är bara om jag gjorde det i onödan. Anika visar sig inte på festen så ingen kan ha hört något om hennes fynd för kvällen. Jag har dock slagit vad om att inom två dagar vet alla och då kommer frågorna. Jag vet att folk törstar efter nytt material. De "skandaler" som ägt rum har redan smälts och nu vill mobben ha mer näringsrikt skvaller. Som det ser ut nu vet fyra personer om det. Alla tjejer... Fyra tjejer med detta saftiga material, behöver vanligtvis inte två dagar för att sprida budskapet. Det går mycket fortare... Effektiviteten är imponerande och slår vilken internet uppkoppling som helst. Näringslivet skulle verkligen studera detta utbyte av information och dess struktur. Jag tror ärligt att framtidens kommunikationsteknologi ligger i att förstå denna komplexa struktur...

Nej då, det gör jag inte. Jag skojar bara med er bara för att jag vet att många läsare är kvinnor och att sex tidszoner skiljer oss åt... Dessutom är dessa fyra tjejer väldigt förstående och underbara människor som vet lite mer om vad som verkligen pågår och det kan leda till att skvallret stannar där. Stannar det där så bjuder jag på det. Dom kommer kunna leva på detta mycket saftiga stoff för de resterande två veckorna som återstår av livet här.

Middag

2007-12-01T19:13:00.000-05:00

Var ute igår med några på en tråkig bar. Stämningen var sidådär. Inte en av de roligaste fredag kvällarna jag haft men ikväll finns fler planer. Middag för två väntar. Oron för skvaller cäxer i och med detta men det visar sig att skvallret redan dragit igång. Det är bara en tidsfråga innan alla vet i detta Big Brother komplex...

Middagsällskapet väntar. Dags att dra

Sköt om er

Chicago

2007-11-28T02:04:00.000-05:00

Välkommen till Chicago!

Senast jag lämnade av berättade jag att vi hittat parkering och sedan begav oss till vandrarhemmet. Personalen på denna kedja av vandrarhem över hela världen som påstås vara den bästa har dock inte den bästa personalen. Sura och griniga varenda en men vem bryr sig, vi är i freakin' Chicago!

Vi checkar in, frågar efter middagstips, drar till ett billigt ställe där jag beställer Gyros. Till det dricks en öl som tillhör top 5 av de godaste jag någonsin druckit. Den kallas för Blackdog men dess riktiga namn minns jag tyvärr inte mer än att det var belgiskt. Dom kan sina saker!

Vi träffar en trevlig servitris från Ryssland och en stad vid Uralbergen. Hon imponeras av min geografi kunskap när jag påstår att jag vet exakt vart den ligger men minns inte ens namnet.

"Do you mean that city that is just near the... (jag gestikulerar självsäkert över vart staden ligger och väntar kallt på att hon ska avbryta mig i övertygelsen att jag faktiskt vet vart)

"Yes! I'm very impressed, how did you know that?" säger vår vän med sin starka ryska accent.

"Well you know..."

Hon tipsar oss om vart vi ska gå ut ikväll, samt tipsar oss att om vi visar studentleg slipper vi betala moms på middagen. Detta belönas så klart med extra dricks. Listiga ryssar...

Vi vänder tillbaka till det väldiga vandrarhemmet. Det börjar regna och solen är nästan nera.

Come on guys! We have a city to explore! säger vår ledare Iago.

Vinden och regnet hindrar oss inte från att vandra runt i en del av Downtown Chicago. Jag är imponerad. Skyskrapor överallt. Överallt

Sears Tower. USA:s högsta byggnad på 442 meter. Slår inte Torontos CN Tower... Sears Tower var fram till 1997 världens högsta byggnad.

Vi nöjer oss med ett foto. Vi går aldrig upp då det kostar. Vi har istället bestämt för att dagen efter besöka Greg Hancock center som är gratis och erbjuder samma graciösa utsikt med sina 344 meter (457 meter om man räknar med antennerna)

Det dåliga vädret ger inga vidare bilder och vi börjar bli kalla. Vi går tillbaka till vandrarhemmet och inleder ännu en kväll av fest. Där väntar en överraskning. Minns ni The Fat Guy? Den 60-årige brittiske besserwissern. När vi kommer till vårt rum möts vi av en ny engelsman i 60-årsåldern som även han har bott på vandrarhem i ett par månader. Vad är oddsen?

Thomas til vänster

Vi tar ett par bärs på rummet. Tyvärr är amerikanska vandrarhem töntiga och förbjuder alkohol men det stoppar inte oss...

Vi hittar ett rum för gemensamt utnyttjande. Två sydkoreanskor sitter där när vi kommer fram
och de blir inte länge kvar när Thomas blir glad i hatten. När han får höra att de är från Sydkorea frågar han dem om de känner hans rumskamrat Kyun som också är från Sydkorea...

Oddsen är ganska låga med tanke på att det bor ca 48 miljoner i Sydkorea, men bra chansat Thomas...

Thomas som är en av de absolut roligaste jag träffat i mitt liv, fortsätter tortera dessa stackars koreanskor med sina impulsiva frågor som uppstår med ett par öl innanför västen. De ursäktar sig vänligt i enlighet med deras kultur men Thomas ger sig inte. Vi andra vänder oss i skratt.

En halvtimme senare kommer en kille in i rummet. Han vill ha något kvällssnack från automaten som står bredvid mig. Killen har tatueringar överallt samt dessa små tallrikar i öronen som vidgar ut örsnibbarna. En sådan intressant person väcker nyfikenhet och givetvis ställs frågor. Min egen nyfikehet stillas dock när jag får höra hans tid som soldat i Irak.

Clement väller ut sig den okänsliga frågan om han hade ihjäl folk.

Killen svarar utan någon som helst tvekan "Yes, 20 confirmed and 14 unconfirmed". Detta betyder att han alltså har 20 liv som han vet om men också 14 potentiella, beroende på vem som avlossat skotten i kaoset. Killen kan alltså ha förstört 34 familjer som värst.

Någon annan av killarna frågar honom om vad han tror om framtiden, hur länge de kommer bli kvar där amerikanarna.

Han svarar okunnigt och avviker med att säga att han avskyr Bush och allt med honom som följer men att han gick i armén för att han behövde pengar till sina studier. Vilket jävla land!

Han och denna vidriga nation äcklar mig och jag lämnar därför rummet i tystnad tills han själv lämnat det.

Jag går på toa och frågar mig själv om man kan klandra honom. Hade han något val när han stod där mot dessa människor från Irak. Hans eller deras liv. Han har order att följa. Men fortfarande, att finansiera sina college studier genom att ha ihjäl folk...

Jag återvänder till rummet och samtalet fortsätter utan vår nye bekantskap som lämnat rummet. Jag förmår killarna att byta samtalsämne. Festen fortsätter.

Det är en halvtimme senare dags att ge sig av. Nu följer en historia som ni ska veta gjorde djupt intryck på mig och som får ögonen att bli aningen suddiga när jag tänker tillbaka på denna kväll och printar ner dessa ord.

Låt mig presentera Ron. Han är killen vi träffar när vi går mot det ställe av nattklubbar som ryskan tipsat oss om. Ron är 44 år, hemlös sedan två månader tillbaka. Vårt möte sker möjligtvis inte av en slump. Han kan ha iaktagit oss från håll och märkt att vi är turister. Han kommer bakifrån, vandrar upp till vänster om oss och hälsar vänligt i farten. Första intrycket säger inte att han är hemlös men att han är fattig. Han frågar vad vi killar är på väg mot för skoj och vi berättar.

Han säger att han är på väg mot samma håll och kan guida oss.

Jag blir nyfiken på denna människa, frågar vad han pysslar med när han och jag har ett avstånd på ca 10 meter framför resten. Det är här han berättar att han är 44, han visar mig sitt leg, förklarar att hans jobb blivit skeppat utomlands och att han är hemlösa sedan två månader tillbaka.

Här ska erkännas att min misstänksamhet väcks till liv, att någostans väntar ett bakhåll där vi ska rånas på varje ägodel. Jag har fel. Väldigt fel och jag borde idag be denna stackare om ursäkt för min misstänksamhet.

Med min misstänksamhet aktiv lyssnar jag fortfarande aktivt på hans tragiska historia. Han har ingen familj, hans föräldrar är döda och han saknar dem. Jag försöker byta spår till hur han klarar sig på gatan i Chicago och kylan. Han bor på ett vandrarhem för 30 dollar om natten och att hans dag går ut på att samla ihop dessa 30 dollar genom att guida folk likt det han gör för oss. Jag inser här hur min misstänksamhet varit så felaktig. Han är genuint vänlig. Killarna väsnas i bakgrunden men Ron slukar all mitt intresse. Jag frågar hur han kan ha en såå positiv attityd som han har. Ha förklarar att man måste göra vad som krävs för att överleva.

Vi närmar oss vår slutdestination. Jag ser oss och alla andra välklädda människor och ställer det i kontrast till hans enkla klädsel och vildvuxna skägg, hans smutsiga jacka som han förlitar sig på ska värma honom när han guidar folk med överskott i Chicagos kyla.

Jag inser att vi är skyldiga honom pengar, jag har ingen aning om hur mycket. Jag tar upp en sedel, frågar om det är tillräckligt. Han ber genant om att få 25 dollar, bara så han klarar natten. Min sedel räcker inte. Jag vänder mig om och frågar killarna om de kan undvara några dollar. Deras gemensamma pott är väldigtlåg och jag ser inget annat val än att stå för resten utan att skapa en fylledebatt om begreppet solidaritet. Som om det skulle vara soldaritet, att köpa sig till en tjänst från en kille som kämpar för sin överlevnad för att fria det egna samvetet. Jag skakar hans hand hårt och ber honom att ta hand om sig själv. Vi säger adjö till Ron

Jag går in på nattklubben för människor med överskott. Jag har kul och jag inser nu i skrivande stund att jag glömde bort Ron i vimlet av överskott. Förlåt mig Ron. Jag undrar hur du gjorde för att överleva denna natt. Vilken grupp av människor guidade du denna gång?

Det var Ron.

Nedan följer ett par bilder på oss när vi har kul i glömskans och överskottets namn.

Mycket mer händer inte utan vi tar taxi till vandrarhemmet. Ny dag väntar.

Clement, som är mycket stor sportsfantast vill till United Center, hemmarenan för Chicago Blackhawks (hockey) och Chicago Bulls (basket). Vi tar the loop dit som är en variant av tunnelbana/spårvagn.

United Center visar sig ligga i en del av Chicago som kan beskrivas som "otryggt". Vi tar lite bilder av arenan och statyn av superstjärnan Michael Jordan som spelade i Bulls.

Vi tar the loop tillbaka till downtown, tar en lång promenad i staden. Vi är trötta. Ingen säger ett ord på hela dagen. Resa börjar tära på krafterna, Thomas börjar bli sjuk, liksom Jochen. Vi stannar till vid en affär där de kan köpa lite piller mot förkylning och halsont.

Vi siktar vår färd mot Navy Pier, en hamn vid Lake Michigan som är ett tillhåll för yachter som kör folk runt. Det är dock inte säsong för detta och endast ett fåtal båtar går. Många restauranger är stängda men vi hittar en där vi tar lunch.

Vid änden av Navy Pier tar jag bilderna ovan. Jag njuter av utsikten så länge jag kan innan grabbarna får bråttom till Greg Hancock Center. Det blåser kallt och hårt när vi går längs Lake Michigan mot Hancock.

Ingen entre tas här till skillnad mot Sears Tower. På hösta våningen finns restaurang och pub. Vi får en meny och skiter nästan på oss. Kaffe för $ 12, te för $ 5. En flaska Dom Perignon för $ 500 kan införskaffas men jag känner inte för det idag... Istället blir det en kopp te för oss alla som vi dricker långsamt. För $ 5 får du en kopp med varmt vatten och en Lipton påse...

Vi hittar ett bord som är precis vid fönstret som ger oss en majestätiskt utsikt. Taktiken är samma denna gång. Vi sitter här ett bra tag och väntar på att solen ska gå ner.

Efter två timmar och utan att beställa något vill personalen se att vi försvinner och visa detta genom att ge oss notan. Glöm dricksen.

Vi ger oss ut i kylan igen men det är en vacker kväll i Chicago. Jag är trött men detta är den vackraste av kvällar och jag spenderar min tysthet med att reflektera hur jag egentligen skulle vilja ha spenderat denna Thanksgiving kväll i Chicago bland skyskrapor och dekorationer i träden. Det härliga ljuset från stadens gatubelysning generar bilder för minnet. Jag tittar på skärmen i min kamera och sedan mot objektet för att jämföra kontrasten. Chicago är vackert men bilderna förskönar det en hel del.

De fyra bilderna ovan är från Millenium Park, en mycket trevlig park med möjligheter för skidskoåkning. Thanksgiving i Chicago... Jag myser.

Det är sent, vi är trötta och hungriga. Vi tar middag på samma ställe som vi träffade ryskan men hon jobbar inte ikväll. Tystnaden fortsätter i gruppen tills Thomas, som känner sig värre igen från sin förkylning säger att han inte går ut ikväll. Iago och Jochen instämmer. Jag är tacksam för det då jag själv är trött men hade förmodligen klarat av en kväll till. Vi har dessutom en mycket lång färd till Buffalo. Vi räknar med någonstans mellan 8-9 timmar.

Vi går till sängs tidigt, går upp vid sju, käkar frukost och beger oss senare mot Carla. På vägen till Buffalo har vi en vacker solnedgång i ryggen. Jag vänder mig om i det trånga baksätet med tre killar och tillbehör för att få en någorlunda bra bild. Jag låter den avsluta min berättelse om Chicago.

Meddelande

2007-11-28T01:55:00.000-05:00

Kära läsare,

Ni som väntar på avsnittet om Chicago kan få vänta ett tag. Undertecknad är allt för upptagen med att va lycklig och vill därför inte spilla dyrbar tid med att sitta framför dator. Jag måste tänka på mig själv de kommande tre veckorna.
Jag lovar dock att det kommer.

Mvh

Killen med stort leende på läpparna

St Josephs, Michigan

2007-11-27T01:18:00.001-05:00

Jag hinner med ett kort inlägg innan sovdags. Dagen efter den hårda natten i Toronto väntade en lång resa till St Josephs i Michigan. Det tar nio timmar. Varför åker vi hit, undrar ni säkert? Anledningen är endast geografisk. Vi vill köra så långt som möjligt så vi har en kort resa till Chicago och vi vill gärna se Lake Michigan som är en av de Stora sjöarna i Nordamerika.

Vi passerar amerikanska gränsen efter en lång utfrågning från tullen. Innan det har vi stannat till vid en liqour store som är tax free. Vodka och bärs, vad annars?

Thomas och Clement går ut på äventyr i affären oc hittar souvenirer. Det generar följande bild:

Clement med okänt djur och Thomas med räv på skallen. Varje huvudbonad kostar närmare 300 dollar. Vem fasen köper skiten!???

Väl framme efter en lång resa så kommer vi fram till Holiday Inn Express, vårt hotellrum för natten. Det visar sig bli det bästa boendet av alla nätter. Swimming pool, frukostbuffé och TV på rummet! Alla fem delar ett rum med två dubbelsängar. Vi slänger en av de två madrasserna från en säng på golvet och låter två dela på en mjuk madrass medans jag erbjuder mig att sova på den hårda bottenmadrassen i utbyte mot att slippa sova bredvid en svettig karl.

Vi är trötta och St Josephs är en liten håla så vi bestämmer oss för att beställa två XL pizzor och tar ett par bärs medans vi tittar på TV. Bland annat hittar vi en kristen kanal och skrattar gott åt eländet. Vi lägger oss därefter "tidigt", strax efter midnatt.

Dagen efter väntar frukostbuffé. Vi passar på att åka till en national park i närheten. Det regnar en hel del men vi vill se Lake Michigan.

Lake Michigan

Fyra blöta killar

Vi hittar en hög kulle och bestämmer oss för att få bättre utsikt. Den blöta sanden och branta backen i kombination med tre dagars hårt partajande gör en bra svettig.

Clement uppe på toppen

Mycket mer än så händer inte. Klockan är nästan lunch så vi bestämmer oss för att byta om snabbt innan vi sätter oss i bilen och kör mot Chicago. Vi fastnar givetvis i trafiken så det tar tid innan vi kommer till Downtown Chicago men till slut hittar vi ett parkeringshus och går till vårt vandrarhem.

Fortsättning följer...

Toronto

2007-11-26T14:53:00.001-05:00

Dags att berätta om historien om Toronto, de två galnaste dagarna i mitt liv. Den slår till och med mina upplevelser på Ålandsfärjan som är preskriberat material nu...

Tyvärr kommer jag tvingas att genomföra en form av självcensurering av alla upplevelser, vissa saker ska nog inte berättas helt enkelt...

Vi anländer vid 20-tiden i Toronto efter ca tre timmar från Niagara Falls. Vi bor på ett vandrarhem som luktar kattpiss men som i övrigt är klanderfritt, dessutom billigt för att vara i Downtown Toronto. Killen som jobbar är en muskulös kille i linne som gärna visar upp sina ådriga biceps, han är supertrevlig och överpedagogisk. Han tipsar oss om en sen middag på en kinesisk restaurang vid namn 88. Vi käkar, återvänder till vandrarhemmet och klunkar i oss några ryska u-båtar i vardagsrummet.I rummet sitter en äldre man (60+) som vi kom att inom gruppen kalla för The Fat Guy. Han är ursprungligen från England och har bott på detta motell i snart fyra månader. Denne man tipsar oss om vart vi bör gå om vi letar fest en söndagkväll.

Vi ger oss ut, stöter på en pub med fåtal gäster. Vi bestämmer oss för en öl men fastnar här för de intressanta personer. Bartendern (tjejen till höger intill Clement) som Iago visade hur man dricker tequila i Spanien på. Det innebär hälla salt på en kvinna och trycka upp en limeklyfta i hennes mun. Resten kan ni gissa själva...

Den äldre mannen i mitten bredvid Iago är ägaren av baren, en fattig men lycklig sådan. Killen med gitarren stod för underhållningen. Vi förgyllde derassöndagkväll med vårt besök kan man säga.

Efter mer än en öl går vi vidare i tron att i Toronto stänger man senare än 2 på natten. Iago, Clement och Thomas vill till strippklubb. Majoritetsbestämmelsen är den gyllene regeln i vår grupp så jag har inget annat val än att acceptera. Vi tar en taxi, kmmer fram vid 02.30 och det visar sig att det är stängt. Vi letar febrilt efter öppna pubar men allt är stängt. Vi har inget annat val än att ta taxi hem. Nu börjar det hända saker...

Vår taxiförare är en komplett idiot. Han menar bestämt att vår adress inte existerar. Vi visar honom på kartan o allt men han lyckas inte förstå. Vi säger åt killen att bara köra så guidar vi honom. Han saknar GPS i bilen och han har ingen adressbok med sig. Jag börjar bli riktigt irriterad på honom och frågar hur i helvete han kan kalla sig taxiförare. Han tittar på mig snett... Iago säger att vi betalar bara 15 dollar för det var vad det kostade under färden hit. Taxiföraren är vilse och jag tjafsar ännu mer med honom när han säger att vi kan glömma 15 dollar. Tjafset fortsätter om priset tills Clement känner igen en gata och guidar honom. Priset stannar på 11 dollar. När bilen stannar fortsätter tjafset, jag säger till honom att "vad var det jag sa?, vi vet ju för fan mer om Toronto, lär dig sköta ditt jobb istället för kunderna göra det." Han säger nåt till mig men han hinner inte avsluta meningen innan jag har slängt igen dörren och muttrar "fucking idiot" och vandrar mot macken för en nattbaguette.

Vi är inte trötta, utan bestämmer oss för att sätta oss i bilen som står parkerad på bakgården vid motellet. I bakluckan finns bärs och vår "vän" Ryssen =ryska ubåtar. Vi sätter oss i bilen (inga nycklar i såklart...) och ser att det är tänt i vårt rum, det visar sig att The Fat Guy är vår rumskamrat och vi skrattar gott åt utsikten. Vi kopplar ihop två högtalare till en Ipod och har vår egna privata fest.

Vid femtiden på morgonen går vi till sängs, vi försöker vara så tysta som möjligt men givetvis tycker The Fat Guy att vi väsnats när vi möter honom igen när vi vaknat.

Ny dag, det är måndag och dags att utforska denna stad på 3 miljoner invånare. Vi vandrar hela dagen, Toronto är en ganska trist stad, väldigt grå och ointressant.

Världens längsta gata, hela 1896 km lång!!! Jag skojar inte. Sök på Yonge Street i Toronto. Gatan slutar någonstans uppe i norra Kanada och stora delan av denna gata utgörs av motorväg.

Hockey Hall of Fame. Alltid drömt om att se denna byggnad och nu har jag gjort det. Tyvärr kostar det skjortan att gå in och de pengar vill jag hellre lägga på CN Tower.

Vad är då CN Tower? Världens högsta utkiksplats, hela 553 meter hög. Det är ingen vanlig skyskrapa utan mer en enda stor antenn. Självklart betalar vi 27 kanadensiska dollar för att komma upp 446 meter upp i luften. Vi åker hiss upp och man får redan här känna hur det känns att åka 446 meter på 60 sekunder. Ni ska veta att jag har rejäl höjdskräck så jag vågar inte titta ut genom hissen när vi åker upp...

CN Tower från marken, satan va högt!

Hyfsad utsikt. Här är vi på 354meters höjd. För att åka upp ytterligare 100 meter kostar det 9 dollar och givetvis har vi betalat för hela paketet. Ska man göra något ska det göras ordentligt. Tyvärr blir utsikten inget bättre utan det är mer en upplevelse att vara på 446 meters höjd.

Downtown med alla finansbyggnader

Går man ner en trappa på 350 meters höjd finns en sektion med glasgolv så man får se hur det är att stå 350 meter upp i luften. Fan va läskigt! Jag tvekar länge men efter att ha blivit kallad chicken visar jag upp mittenfingret och ställer mig på den förbannade glasskivan so skiljer mig från falla 350 meter rakt ner. Tittar ner och håller på att smälla av...

Iago, jäkla dåre...

Iago tipsade oss att åka upp vid fyra tiden och vänta här ett par timmar tills solen går ner. Man får grymma nattbilder. Givetvis tar batteriet slut för dagen så följande nattbild är från Clement.

Efter en heldag med vandring är vi trötta men revanschsugna från gårdagen. Vi vill ha kul ikväll! Men vi är hungriga och vill spara pengar. Jochen erbjuder sig att fixa middag, pasta och tomatsås. Probelemet är bara att Jochen är en matematisk idiot och kokar 1,5 kilo (!) pasta till fem killar!!! Dåre!

Plötsligt dyker två personer från Österrike upp på vårt vandrarhem. Thomas, som är från Österrike "bjuder" dem på pasta och vi lär känna dem. En heter Dominic, en mycket berest kille och den andre är en tjej vid namn Jan Jan, ursprungligen från Kina. Denna Jan Jan blir nästa intressanta person på vår resa...

Senare på kvällen drar vi alla sju ut på stan och till en av gatorna som The Fat Guy tipsat oss om. Thomas hittar en klubb och vår vän Jan Jan insisterar att vi går in på.

Vi är där en timme. Klubben stänger vid 02.30 men vi vill festa vidare. Vi får nys om Torontos illegala fester som sker underground. En taxiförare tar oss till en av dessa och tro mig, de är sofistikerade dessa illegala fester...

Vi stannar utanför en tom lagerlokal, vi fattar ingenting tills en dörr öppnas. En vakt viftar med ena handen för skynda oss in genom dörren. Vi går ner ett par trappor. Vi betalar var och en 10 dollar, därefter kommer en vakt som visiterar oss alla så vi inte har vapen eller kameror på oss.

Jag möts av en syn som är helt galen. Det finns en bar, en DJ, discokulor i taket. Jag beställer en 33 cl Heineken för priset av hela 7 kanadensiska dollar, ca 55 SEK. Jag vandrar vidare med min öl och ser folk röka hasch, snorta kokain helt öppet. Allt är tillåtet här i denna totalt förbjudna fest. Jag träffar en kille vid namn Carlos, jag sätter mig ner vid honom och frågar om denna kultur av illegala fester. Han berättar att festen vi är på är en av de bästa och att polisen känner till dessa fester. Entre avgiften vi betalade är till för att muta eventuella snutar som kommer på besök.

Han berättar mer om sig själv och blir verkligen personlig. Bland annat berättar han om sina sexuella preferenser, att han gillar killar. Jag försöker lyssna intresserat, jag vill inte göra mig ovän med någon på detta ställe...

Det hela blir dock aningen obekvämt när killen säger till mig att jag är "fucking gorgeous"... Om översättnig behövs så betyder det "jävligt läcker"...

Bara för att underhålla er ska jag säga vad jag svarade...

"Jaha, det var det snällaste jag hört någon säga till mig här i Toronto"...

Bra sagt Henke!

Killen fortsätter smickra mig. Till slut blir han distraherad och lyckligtvis är det dags för oss att gå så jag smyger iväg fort som fan.

Dagen efter när jag vaknar är saker o ting lite luddiga i huvudet. Jag sticker ner handen i jackfickan och hittar Carlos telefonnummer och namn på Facebook... Minnet börjar komma tillbaka och jag minns att han gav mig denna lapp. Jag tror jag har den kvar.

Jajemän!, här ligger lappen! Carlos Hicks. Sök på det namnet på Facebook och klicka på killen från Toronto så får ni se en lustig figur.

Toronto är som sagt galet...

Jag har utelämnat vissa detaljer av respekt för vissa personer men jag kan lugna er med att inget allvarligt hände. Ingen utsattes för fara förutom möjligtvis jag när jag träffade Carlos....

Jag uppdaterar er snart om vår korta vistelse vid Lake Michigan för att senare gå in på Chicago och Buffalo.

fortsättning följer...

Thanksgiving middag och Niagara fallen

2007-11-25T02:49:00.000-05:00

Klockan är halv åtta en lördag morgon. Vi möts alla i Fireplace Lounge, spända och mycket förväntansfulla inför en helt galen resa. Med vi menar jag mig själv samt Thomas, Iago, Jochen och Clement. Fem representanter från fem olika nationer ska göra USA osäkert för en vecka med galna upptåg.

Resan startar mot Trumansburgh i delstaten New York som ligger strax utanför Ithaca. Stefan (bilden), en 18-årig kille har varit enorm säll och bjudit oss till hans hem för en amerikansk Thanksgivingmiddag. Stefan är inte som andra 18-åringar. Han är väldigt moge o lugn för sin ålder. Han vet vem han är. Han har blivit en av oss. Trots alla fester väljer han avståfrån alla synder som vi begår men han är alltid med och bidrar till det roliga.

Efter ca 6 timmars körning genom den vackra delstaten möts vi av Stefan som omedelbart tar oss på en guidad tur genom den lilla byn han är född o uppväxt i. Han tar oss till vattenfallen som finns runt byn. Det är en lagom promenad efter en lång bilfärd och vi får ganska snabbt aptit. En äkta Thanksgiving middag väntar, den första för oss alla utlänningar.

På vägen dit försöker vi hitta blommor som ett litet bevis för vår tacksamhet. Inte en lätt uppgift... Vi besöker flera udda butiker och till slut hittar vi en schysst bukett till den lokala chokladen vi köpt från Burlington, en ask för 25 dollar.

Det Stefan tar oss till är en park där höstfärgerna fortfarande finns kvar. Vattenfallen är små men det hela är ändå en mysig upplevelse.

Stefan, Thomas och Iago poserar framför det största vattenfallet som vi hittar på slutstationen på vår guidade tur.

Thanksgivingmiddag väntar drefter och tyvärr finns inga bilder. Ingen av oss som hade kameror hittade ett lämpligt tillfälle att ta kort och det känns lite obekvämt att ta bilder i en annan persons hem.Middagen var dock förträfflig. Vi fick kalkon, stuffing, potatismos, transbärsgelé, sötpotatis och gravy (sås). Till dryck fick vi smaka på det lokala ölet. Jag tvekar först när jag ser etiketten. Veteöl med vad jag tror var aprikossmak. Jag tackar förstås inte nej utan testar och till min förvåning smakar det bra. Har aldrig gillat veteöl och givetvis smakar inte amerikankst veteöl som i Europa. Det är mer som sötdricka.

Det mest minnesvärda från denna dag var att än en gång få möta den amerikanska gästfriheten. Den är underar! Vid middagen deltog Stefan, hans två systrar med respektive samt hans egna flickvän. Dom frågar oss mycket om vad vi pysslar med. Dom vet alla ganska lite om Europa förutom Stefans pappa som har rötter i Holland. Jag minns ett samtalsämne som var ganska lustigt. En av Stefans systrar hade hört talas om att vi i Europa har dessa enorma "svampar" på nattklubbar.

Vi blir tysta och har ingen aning om vad hon pratar om. Menar hon droger som "magic musrooms"? Så var inte fallet utan hon hade fått för sig att på uteserveringar har vi dessa jättelika svampar som täcker hela taket för att hålla oss varma om natten. Ingen av oss förstår fortfarande ingenting tills någon inser att människan pratar om dessa gasolvärmare som vi har på uteserveringarna men vi förklarar snabbt att dessa svampar utgör inte ett enda stort tak utan enbart små enheter. Vet inte om det gick hem för de såg förbryllade ut.

Mot kvällens slut frågar vi oss vad vi ska göra i denna småstad innan morgondagens färd mot Niagara Falls. Dom tipsar om oss bowling i den intill liggande staden Ithaca som är betydligt större. Vi frågar om de vill göra oss sällskap. En av systrarna och hennes pojkvän, Stefans flickvänoch han själv slår oss följe. Resan tar 20 minuter.

Stefans flickvän till vänster, Alex, hans syster Jocelyn samt hennes fästman Jason.

Jag har aldrig bowlat så kasst i hela mitt liv. Bara Stefan gör totalt bort sig så jag kommer undan. Givetvis säger jag att det är andra gången i mitt som jag bowlar, vanligtvis brukar jag vinna men denna gång var en katastrof...

Jochen, Stefan och Thomas.

Trots min katastrofkväll i bowlande har vi det trevligt. Vi säger hej då till Stefan och Alex som båda åker hem medan vi andra vuxna drar till en pub i närheten och drar några pilsner där många studenter vanligtvis samlas. Då alla har lov är det ganska tomt och vi har inga problem att hitta bord.

Efter en lång kväll tackar vi för oss. Dom skjutsar oss till vårt motell, Super-8. Iago går till sängs men resten av oss är hungriga. Vi hittar en supermarket som är öppet 24 timmar om dygnet. En riktigt cool sådan. Dom har internationell mat, levande humrar, ja allt i denna affär. Väl vid kassan möter vi en speciell människa, Christina. Mycket speciell!

Clement har fått i sig en o annan öl och då börjar han snacka rejält fyllesnak med sin starka franska accent med denna Christina. Hon har problem med sitt kreditkort och jag vrider o vänder mig av obekvämhet för denna stackars Chrsistina. Clement ställer alla möjliga frågor och hon svarar vänligt. Jag undrar varför.

Christina i mitten på detta mycket kassa foto av Jochen

Det visarr sig som sagt att denna Chrsitina är mycket speciell. Hon slår oss följe till parkeringen. Thomas och Clement är "äkta gentlemän" och hjälper henne med varorna till bilen.

Vid det här laget skulle vilken normal människa som helst slänga sig in i bilen och köra därifrån, men inte Christina. Hon börjar prata om sig själv och det visar sig att hon spelar keyboard i ett reageeband. Jag förundras av hennes inställning till oss. Varför sticker hon inte??? Då kommer hon upp med ett förslag som jag aldrig trodde jag skulle höra. Hon bjuder oss hem till henne, klockan tre på morgonen för en kopp te!!! Vem fan bjuder hem fyra främmande människor med utländska brytningar för en kopp te???

Lyckligtvis avstår vi men utbyter mailadresser. Hon vill skicka oss ett stycke av hennes demo ch vi får lyssna på ett stycke i hennes bil. Riktig skum musik... Vi fick två dagar senare ett mail från henne...

Jochen, Clement i kundvagn och Thomas poserar utanför supermarket

Vi vaknar upp dagen efter, skrattat gott åt vårt möte med Christna, käkar frukost och drar sen mot Niagara Falls. Det tar ca 3 timmar dit.

Vi är alla ycket förväntansfulla men väl framme blir vi aningen besvikna. Vi trodde alla att Niagara Falls var ett naturreservat men det visar sig att falen ligger i en stad med samma namn. Runtomkring finns skabbiga hotell och kasinon och det förtar verkligen naturupplevelsen. Men fallen är imponerande.

De första bilderna ni ser är från den amerikanska sidan. Niagara Falls utgör gränsen mellan USA och Kanada.

Denna bild är också från USA. På andra sidan ser ni Kanada och tja, ni förstår kanske själva vad jag menar att Niagara Falls är exploaterat. Miljön runt suger stenhårt.

Nedan följer lite bilder också från amerikanska sidan men dessa är ca 500 meter innan själva fallen.

Vi blir kvar här några timmar. Bland annat tog vi en guidat tur som vi tyckte lät spännande. Men för $ 5 får man en "guide" som öppnar en hiss, tar oss 100 meter till ett vattenfall så vi får se det nedifrån marken. Vi blir lite blöta, det är upplevelsen. Vår guide säger inte ett ord utan stressar oss hela tiden. Riktigt skämt!

Guiden till höger.

Mörkret faller, vi åker över bron som tar oss till den kanadensiska sidan. Vid gränsen frågar de oss om vi bär med sprit in i landet. Absolut inte svarar vi efter att ha visat upp pass och DS2019. Givetvis har vi två flaskor vodka och 60 öl i bakluckan... Ingen kontroll så vi åker vidare och tar kvällsbilder över fallen från andra sidan.

Väl när kvällen är över åker vi mot Toronto vilket tar ca tre timmar.

Toronto visar sig bli "crazy Toronto"...

Fortsättning följer...

Hemma

2007-11-24T23:59:00.000-05:00

Genom ett mindre mirakel lyckades vi komma hem sent på lördag kväll. Klockan är midnatt och jag klev in genom dörren för tio minuter sedan. Sista resan idag var ett rent helvete. Carla gick sönder 1½ timme från Burlington mitt ute i ödemarken efter sex timmars körning från Buffalo. Vi hittade ett hus och vi visste inte om vi vågade ringa på för hur reagerar man ute på landsbygden när fem européer ringer på dörren sent på lördag eftermiddag. Vi chansar och en vänlig kvinna öppnar.Hon släpper in oss lite nervöst, bland det första hon säger är "ursäkta röran, vi kom precis tillbaka från jakt" och pekar på hennes och makens respektive gevär.
Vi ringer efter bärgning och givetvis får vi en riktig skitstövel som möter oss. Han tittar knappt på bilen men vet genast vad felet är. Batteriet blir inte laddat och därför la den av. Han bärgar oss till ett garage mit bland ingenstans. Vi har ingen aning vad vi ska göra, lämna bilen här eller bärga den till Burlington? Han ger oss ingen info utan är mycket kort och otrevlig. Det visar sig att en bärgning till Burlington skulle kosta $ 240 och det betalar vi inte med tanke på att reparationen kommer gå på ännu mer. Vi beslutar efter mycket om och men att lämna bilen men vi har ingenstans att ta vägen. En av gubbens assistenter, en riktig bonnläpp, skjutsar oss till en mack där vi åtminstone har värme och tillgång till mat. Väl där står vi fortfarande rådlösa, det finns inga bussar, ingenting. Vi försöker nå de få som finns kvar i Burlington för att se om de kan hämta upp oss. Problemet är bara att hitta till denna mack krävs skicklighet som förare. Men genom ett mirakel får vi tag på en av de franksa studenterna och hon säger att hon har en kompis som befinner sig två timmar från oss. Denna kompis är Karen från Philadelphia som är på väg tillbaka till Burlington och hon kan vägen till macken. Mirakel var ordet...
Vi väntar på denna mack i två timmar och till slut kommer hon. Nu väntar nästa utmaning, att få in fem killar med packning för en vecka i en Golf... Jag, som är störst av oss får sitta i framsätet med mitt bagage så jag klarar mig fint. Resten packar in sig i baksätet och det var riktigt trångt för stackarna.
Efter 1½ timme kommer vi fram till Burlington och så glad har jag aldrig varit att se denna stad sen jag kom hit 20 augusti efter mycket besvär.
Tack Karen!

Hur har resan varit?

Helt jävla galen!!!

Jag tog ca 300 bilder och jag har varit med om många galna saker, speciellt Toronto, som var de galnaste dagarna i mitt liv. Det har varit en veckas festande förutom två dagar. Jag är helt slut efter att ha levt på snabbmat och öl. Jag hoppas att ni fortfarande älskar mig efter att ha gått upp ett par kilon...

Det finns så många bilder o intryck att jag måste ta en dag i taget för att orka. Jag kommer skriva imorgon om hur Thanksgivingmiddagen i Ithaca var, samt Niagara fallen. Senare under veckan kommer info om Toronto, Chicago och Buffalo.

Jag kan nog säga att jag förmodligen har lyckats med ett av målen jag hade med denna resa. Att festa av mig o göra de sista galna sakerna innan jag går in i det liv som jag verkligen vill leva. Det är det jag tar med mig från denna resa. Jag är trött på detta liv, jag vill göra andra saker nu och jag vet precis vad det är.

Veckan har också bestått av en tät kontakt med Washington och en viss person som jag verkligen inte vet hur jag ska förhålla mig till när denne person återvänder till Burlington, natten till tisdag. Det kan bli platt fall och förmodligen blir det så men om jag för en gångs skull har tur så kan det här bli hur bra som helst. Jag väljer dock att förhålla mig skeptisk med tanke på vad som hände tidigare i höstas.

Jag har nu två veckor på mig att plugga inför alla fyra sluttentor som sker inom 3 dagar. Hur mycket jag förbereder mig för dessa beror på ovanstående.

Jag återkommer med mer info

Nu ska jag sova

Late Henke

2007-11-17T00:33:00.000-05:00

Jag har pratat en del om "mitt nya jag" under dessa månader men jag har märkt att vissa drag försvinner aldrig... I två veckor har jag haft möjlighet att fylla i ett stycke papper om att söka tillstånd om att få sova över en natt här på campus. Jag är nämligen inte tillåten att vara här för alla har åkt härifrån förlov och då måste man söka om tilstånd för att sova över. Annars måste man betala 90 dollar (ca 550-600 kr). Givetvis fyllde jag inte i detta papper för att jag är så jävla lat som människa.
Som resultat måste jag smyga runt för att inte bli ertappad. Jag kan sva i mitt rum men har bestämt mig för att spendera natt någon annanstans. Vart får ni gissa själva men ni är smarta nog att räkna ut det.

Jag åker kl 0715. Detta är sista raderna från mig på en vecka. Jag har med mig svenska mobilen ifall jag behöver ringa ett nödsamtal utomlands. Min amerikanska funkar inte för dessa samtal. Till och med mobilsystemet i detta land suger. Visste ni att man måste betala för att ta emot samtal? Jävla as... Samma sak med sms. Jävla as... Ska fråga runt om någon har en Glock som jag kan låna för att skjuta sönder fanskapet till mobil när jag åker härifrån. Låter det bekant Häggqvist?

Här kommer lite bilder från torsdagens festligheter när vi tog tillfälligt farväl av alla på allvar.

Clement, Kyun, Jochen och jag

Jag och Gabriel. Tror knappast jag behöver berätta att killen var "gladast" av alla

Internationella studenterna visar amerikanarna hur man festar på riktigt. Ni ser kanske speglarna. Maken till narcissism får man leta efter. Amerikanarna älskar dem. Dom dansar inte som vanligt folk utan står uppradade efter dessa speglar o tittar på sig själva när de dansar...

Gruppfoto. Gabriel, Kyun, Clement, jag, Thomas, Jocken (i keps), Iago och James

Kyun, jag och Heli

Andy, Kyun och Heli

Gabriel, Andy och Alison

Hemma igen. Vi har här intagit The Main Desk. Det är här de förbannade RA:s håller till. Jag har berättat hur de sabbar våra liv genom att sabba fester som pågår i huset. No alcohol policy.

Jag, Iago och Thomas samtalar, förmodligen kring Thomas bravader. Den killen har man alltid roligt med när han fått i sig några järn.

Iago vill göra lite jävelskap med Thomas som håller på att somna på The Main Desk

Happy Thanksgiving på er allihop!

Varma hälsningar från son, lillebror, kamrat/suparkamrat

Resan

2007-11-16T05:58:00.000-05:00

Så här ser resan ut, iallafall tror jag det. Vi startar i Burlington, kör sex timmar i sydvästlig riktning till Ithaca i New York state till Stefan som var så snäll att bjuda oss på en äkta Thanksgiving middag hos hans familj. Vi stannar där en natt för att dagen efter köra till Niagarafallen. Där blir vi en natt för att sen tidigt på morgonen åka till Toronto i Kanada. Vi planerar två nätter där, kör sen vidare till Lake Michigan som är en av de stora sjöarna i Nordamerika. Vi övernattar i en mindre stad som jag saknar namnet på för att dagen efter köra till Chicago med målet att hitta cowboy hattar som vi sedan ska avnjuta cigarrer med. Vi blir i Chicago två nätter. Sen väntar en tio timmars bilresa till Buffalo. Efter ytterligare en natt väntar en sju timmars resa till Burlington. Jag hoppas Carla, vår kära Volvo 740 från 89 klarar resan. Men med tanke på att det är svensk kvalité vi pratar om ska det nog gå bra.

För er som undrar varför vi inte stannar till i Detroit är svaret det att vi vill helt enkelt inte bli ihjälskjutna i en av USA:s mest våldsamma stad. Antalet mord här är skrämmande högt. Enligt min sociologibok sker här 10 ord per 100 000 invånare, dvs mer än tre gånger än i Stockholm (3 mord per 100 000). Bara New Orleans är värre med 25,5 per 100 000. "Förstaplatsen" innehas av Pretoria i Sydafrika med hela 43 mord per 100 000. Detroit har blivit ett ghetto, alla som kan flyttar ut från staden för att bo i förorter för att undgå våldet.

Chicago är känt även det för sin våldsamma natur. Staden brukade va värst i antalet mord. Speciellt är det fruktansvärda scener som utspelas i sydvästra delen av Chicago. Min professor berättade om en ökänd 14-åring (!) i Chicago som hade sin egen limousine där han langade droger. Rolig stad... Jag bidrar med fördomar om USA med detta inlägg men det måste nämnas.
Det här landet är "fucked up" som man säger här. Jag förstår inte detta faktum att USA är så förbannat ansett som ett fantastiskt land. Varenda lärare jag har diskuterar bara i kritiska termer kring dess demokrati och enorma ojämlikhet. Varje dag läser jag något om detta lands politiska struktur eller historia som får en att fundera hur jävla korkad man kan vara som medborgare som låter det vara så här.

Jag har sagt det tidigare att jag dragit mig undan amerikanarna för att hålla mig till de internationella studenterna och det är något jag säger det igen. This country sucks och jag ser inget som talar för att det kommer bli bättre. Det ryktas mycket om nya interventioner, denna gång Iran. Det finns krafter därute som skulle starta krig direkt om de hade makten. Förmodligen kommer ett maktskifte att ske i november 2008 men väldigt lite talar för en förbättring i den internationella politiken. Folk väntar desperat på ett definitivt datum för att dra sig ur Irak men ingen av presidentkandidaterna lovar. Kanske år 2013 har USA lämnat Irak, men det finns ingen plan för vad man ska göra för att bygga upp Irak som är en ren katastrof. Dom är så jävla själviska. Hundratusentals människor har dött som en konsekvens av kriget men allt fokus ligger på de 3850 amerikaner som stupat. Amerikanska liv är mer värda tycks det som.
Jag skulle kunna skriva så mycket om detta men jag orkar bara inte. This country sucks, det är allt jag mäktar med att säga.

Jacka

2007-11-14T17:54:00.000-05:00

Äntligen hittade jag en jacka! La ner lite extra pengar med tanke på att jag "sparade" ca 1000 spänn på att köpa en jacka av märket North Face här. Det är en riktigt varm sak jag har köpt och jag är nöjd. Idag är dock en ganska varm dag, ca 8 grader. Dom har lovat snö ett bra tag men det verkar inte hända än med tanke på temperaturerna. Det svänger kraftigt, vissa dagar kan vara snorkalla, andra varma. Men i Kanada är det kallt så jackan kommer väl till användning.

En till stad har lagts till på vår färd. Buffalo. Iago ville käka Buffalo Wings så vi bestämde att stana där en natt så grabben får sina Buffalo Wings. Jag, Clement och Thomas funderar på att boka biljetter till en hockey match mellan Buffalo Sabres och Montreal Canadiens när vi kommer. Frågan är bara om vi orkar med tanke på hur långt vi måste köra.

Blev lite förvånad när jag hörde att Buffalo "bara" har 300 000 människor boendes där med tanke på hur känd staden är. Trodde lätt attdet var en miljonstad. Tydligen ska även det va en snorkall stad...

Montreal

2007-11-12T23:36:00.000-05:00

Jag var i Montreal i lördags. En resa som varade bara över dagen då skolan arrangerade bussfärder för 10 dollar. Det blev bara av eftersom jag inte hade något bättre för mig. Tog därför sällskap med tre finskor, Heli, Karoliina och Lisa och en söt liten thailändska som vi kallar Best.

På bilden sitter vi på ett kafé och försöker få i oss varm dryck då Montreal var superkallt och nästan inga affärer var öppna. Vi planerade inte speciellt bra. Vi började dagen med att åka tunnelbana i Montreal för att ta oss till Formel-1 banan i Montreal (jajemen, jag hade verkligen med mig tjejer som gillar racing så ni kan glömma att det var jag som drog med dom dit.) En annan lustighet är att denna bana ligger på en ö i Montreal.

Det är en rolig bana för går man in på banan (som under resten av året funkar som ett träningsstråk för cyklister) så är själva innerbanan en park där vi kunde ta schyssta bilder på parkområdet. Tätt utanför låg det ett casino som givetvis fångades på bild.

Vädret var klockrent. Inte ett moln på himmelen men det var som sagt kallt. Jag har inte lyckats få tag på en rejäl vinterjacka än pga att de verkar inte sälja jackor i Burlington. Folk går fortfarande klädda i höstjackor. Men den här veckan måste den hittas, jackan som ska hålla mig varm på vår road trip.

Heli, Lisa, Karoliina och jag.

Heli var snäll nog och gav mig en maple leaf och pyntade
mig så hon kunde ta ett kort. Snyggt va

Best poserar på en bro framför the biosphere som låg intill banan.

Vad det är har jag faktiskt ingen aning om men visst ser det ut att vara slöseri med stål?

Centrala Montreal

Solen håller på att gå ner i Montreal, liksom temperaturen.

Vid 20.30 var det hemåt igen efter en lång dag men med mycket trevligt sällskap. Färden fram o tillbaka gjordes i en hederlig American School Bus som ni alla har sett. Satans vilken dålig kvalité... Den kvinnliga buss chauffören var ett original för sig.

Höstmörker

2007-11-09T00:46:00.000-05:00

Det blir snabbt mörkt nu på dagarna. Solen är nere strax efter fem på eftermiddagen. Det har börjat snöa på bergen som jag har utsikt mot. Det är så vackert att skåda de lätt snötäckta topparna.

Thanksgiving närmar sig. Bara en veckas studier kvar sen åker vi på lördag eftermiddag på en road trip som blir grym. Först till vår amerikanske vän Stefan från State of New York där vi övernattar för att dagen efter bege oss till Niagara fallen. Vi blir nog kvar i området en natt för att därefter ge oss på en lång färd till Toronto. Efter två dgar där beger vi oss till Chicago, stannar där två dagar för att sen röra oss hemåt till Burlington.

Vi är fem personer som åker. Jag, Iago, Thomas, Jochen och Clement. Det här kan sluta hur som helst med tanke på vilka lirare som är med. Om ni bara anade...

Var väl egentligen inte detta jag ville förmedla höstmörkret. Jag har bara fem veckor kvar och tankarna börjar vandra mot det faktum att det finns en verklighet att komma tillbaka till. Snart är äventyret över. Snart väntar en dyster verklighet med stor osäkerhet. Jag står inför många frågor som under terminen har lagts på hög för äventyrets skull. Samtidigt har nya och än större frågor uppstått. En av dem är hur jag kommer klara av omställningen från att vara någon här till att komma tillbaka till ett liv i anonymitet med dess innebörd. Jag är någon här. Jag är någon folk ser fram emt att träffa. Jag anses som rolig och smått knäpp. Jag är "The Swedish sensation" som dom kallar mig. Det är en annan Henke som lever här. Kan han följa med hem till Sverige och motstå socialisationsprocessen som väntar? Kan han bli accepterad eller inte?

Den Henke som kan komma hem är fortfarande samme person men det är en person som har fått smak på livet och som upplever en betydligt mindre värld än tidigare. Det är en Henke som vid en god ekonomisk sits kan bestämma sig för att boka en flygbiljett till Prag för att testa tjeckisk absint bara för att han känner för det (bra exempel...). Hur som helst är tet är en Henke som vill bocka av saker.
Jag tror han kommer bli accepterad. Frågan bör kanske snarare riktas mot mig själv, vågar jag släppa fram honom? Vågar jag stå emot risken för att falla tilbaka i ett så invant beteendemönster?

Oavsett vilken Henke som kommer hem, finns frågor att brottas med. Den främsta är ett visst mönster som jag har följt under en längre tid och insåg att jag gjort även i nutid. Det är ett mönster som oroande nog luktar självdestruktivitettrots att det inte är medvetet gjort. Det är ett omedvetet beteende men det följer samma mönster varje gång trots ett inre löfte om att inte följa detta mönster. Men idag insåg jag hur skrämmande likt mitt omedvetna beteende har påstått.

Sjävklart bjuder jag inte läsaren på svaret, elak o hemlighetsfull som jag är. Det finns en tredje orsak men den överlåter jag till gissandet av olika skäl. Det enda jag kan säga är att det rör sig om den andra sidan av den nye Henke. Han är inte bara en person som nu uppskattar äventyr, han är en person som vill uppleva det stora och riktiga äventyret här i livet.
Nu var jag väl snäll med ledtrådar. Men även det har sin anledning.

Viktigt att säga är att den Henke som kommer hem är inte helt ny. Långt ifrån. Stora delar av honom har alltid funnits där men han har aldrig presenterat sig. Alla kommer ställa mig frågan varför, och det vore att gå in på ett ämne som är så stort och komplext. Det finns ett svar efter många års funderande men jag är redo att lämna den frågeställningen bakom mig snart.
Fundera inte så mycket utan bekanta er med honom istället.

Quebec City

2007-11-05T14:43:00.000-05:00

Klockan är 09.00. Dags att packa grejerna i Carla, vår älskade Volvo 744 från 89 som för övrigt står olagligt parkerad vid det lilla köpcentret. Sheraton Hotel avvisade henne från parkeringen. Tydligen ville de inte ha henne där så nu får hon stå här tills någon kastar ut oss.

Vi rör oss mot Kanadas gräns, vilket tar ca 45 minuter. Väl där väntar en överraskning

Cigarrer! Gabriel tar fram fem cigarrer! Killen har smak. En cigarr till var och en av resenärerna. Det är första gången som jag röker cigarr klockan halv elva på en förmiddag och det är garanterat första gången som jag gör det direkt efter att ha fått en stämpel i mitt pass vid den kanadensiska gränsen...

Gabriel, finliraren. Den här killen kommer från lite högre kretsar i Österrike med en släkttavla som har ytterst fina titlar. Killen har verkligen en cigarr klippare på nyckelringen, det är fan klass! Den här killen vill man ha när man spelar TP. Mer allmänbildad kille har jag aldrig träffat.

Thomas, vår chaufför upp till Quebec. Den här 28-åringen är hur skön som helst. Ser klockren ut med cigarr i näven när han kör.

Iago, självutnämnd boss för denna resa. Kortast och kaxigast.

Killen som vet hur man röker en cigarr. Spana in interiören på Volvon...

Christina, valde att avstå cigarren men bjöd ändå till med detta vackra kort

Framme i Quebec.

Mitt i stan kan man åka skridskor, hur mysigt som helst.

Den delen av Quebec vi var i var omringad av en mur.

Här promenerar vi på Governor's Walk där ma kan se ut över vattnet som delar Quebec.

Guvernor's Walk sker runt en gammal bas som användes för att försvara sig mot inkräktare.

Höjdpunkten på denna promenad är att man kan se en Österrikare som pissar på detta fort.

Ni ser själva hur inspirerat av Frankrike man är. Det är som att vara i Europa. Butikerna är så fantastiskt mysiga. Man slipper här den amerikanska über kommersialismen. Det är en upplevelse att gå och titta i butikerna här.

Kväll I Quebec och ni ser själva hur vackert det är vid samma isrink bara några timmar senare

Quebec ligger på höjder runt vattnet så man kan få riktigt fina bilder om ma rör sig uppåt.

Dagen efter en hejdundrade fest som inebar en extra timme pga att klocka ställdes om (klockan ställs här om en vecka efter Europa). Vi bestämde oss för att ta en tripp till Vattenfallet som ligger precis utanför Quebec. Ritigt trevligt och motion fick vi dessutom efterom linbanan var stängd så vi fick gå uppför trappor för att komma upp på toppen.

Fan va grym! Fick till och med en regnbåge på bild.

Upp för jääävligt många trappor....

Självklart tog batteri fanskapet slut när jag väl kom upp på den förbannade toppen för att ta en klockren bild. Trött o sleten från gårdagens festande var jag också.

Jävligt lyckad helg. Nu väntar en jätteresa om en vecka. Då försvinner jag en hel vecka.

Bilder från Halloween

2007-11-01T17:11:00.001-04:00

Det finns bara en sak att säga om dessa människor och det är att de är helt underbara! Alla kort är tagna av Anika.

Blandine som Miss France, förmodar jag.

Juan och Hector (Spanien) Hectors t-shirt är riktigt rolig; "Most likely to do absolutely nthing)

Kristina (Tyskland) i en otroligt häftig hatt!

Thomas (Österrike) i lederhosen...

Iago (Spanien) som Mexican Mummy. Helt klart en vinnare!

Clement (Frankrike) som... ja vette fan hur han tänkte men roligt är det

Andy (Chile) som servitris. Alltid ett vackert leende på läpparna. Förresten visar det sig att jag var "kändis" i Chile för en dag. En kompis till Andy jobbar på den lokala tidningen i hennes hemstad och frågade om hon ville skriva något om livet som utbytesstudent. Detta gjorde hon men skickade dessutom med bilder där bland annat jag figurerar. Detta publicerades senare i nämnda tidning.

Karoliina (Finland) Vi gjorde faktiskt trick or treat tillsammans. 25 år och går trick and treat... Jag vet men det var på listan och vi gick endast på campus och de sviter där utbytesstudenter bor. Hade jag gått till vanliga amerikanska hem, klädd som jag var och med en accent säger: "Tick or treat", hade jag förmodligen blivit skjuten.

Heli (Finland) Det är inte kaffe i den där termosen...

Best (Thailand) Vi kallar henne Best för hennes riktiga namn är aningen krångligt...

Här har ni vinnaren! Kan ni fatta att jag, världens mest okreativa människa lyckades med detta och på endast 20 minuter dessutom???

Här har ni mig och bredvid två väääldigt söta tjejer. Tjejen i mitten heter Geri (Bulgarien) Dessutom kunde jag hitta en bild med mig och en öl... Jag har det jäkligt bra här...

Några ord om Schenström och en hejdundrande Halloween

2007-11-01T12:55:00.000-04:00

Äntligen händer det saker i Sverige! Tyvärr tycker jag att det som händer har fått fel fokus.
Det är nu fastställt attmänniskan hade jour när hon söp. Även om inte krishanteringen inte helt o hållet vilar på hennes axlar så är det ändå jävligt klantigt gjort. Hur fan kan man riskera att sabba karriären på det sättet som hon gjorde? Om hon verkligen borde avgå är jag tveksam till. Det är allvarligt det hon gjorde men borde inte skriverierna i media vara straff nog?
Jag tycker däremot att fokus har varit på helt fel person. Är det någon som verkligen gjort bort sig så är det Pihlblad och TV4. Han ska som journalist granska politiker, då hånglar man inte med dom som ska granskas. Att sen TV4 blir upprörda av att journalister vill veta vad Pihlblad gjorde är också konstigt. Ska inte granskarna också granskas?
Pihlblad kommer inte att figureramer som politisk reporter för TV4. Hans karriär är helt bortblåst. Vem kommer att lita på honom efter detta? Är det så att hans kompisar i journalistkåren inte vill sätta dit honom för hårt eller säljer det inte tillräckligt att ha Pihlblad på löpsedeln?

Sen har vi Freddy... Han har verkligen oflyt, grabben. På ett år har ett antal i hans närmsta krets tvingats avgå. Ofta tycker jag att det är på löjliga grunder men det är så typiskt i moralpanikens Sverige. Är et så jävla tråkigt i Sverige att vi måste sysselsätta oss med att avskeda makthavare för minsta lilla grej? Vissa saker ska man kickas för men det finns gränser.
Killen har ingen talang i att utse "politiskt fläckfria" politiker, men ska han kritiseras för detta? Han har varit konsekvent med att visa att att han vill inte avskeda människor pga löjliga rubriker. Jag tycker han ska ha cred för det. Medierna borde istället fokusera på orättvisorna han skapar, samt andra aspekter av hans ledarskap. Detta med Schenström är en bagatell jämfört med det.

Hur som helst. Vi firade Halloween igår och som vi firade... Jag fick indirekt utnämning som innehavare av bästa kostym. Bilder kommer när folk publicerat dom på Facebook så jag kan kopiera.
Vi tog några öl på rummet, drog ner till krogen 2nd floor. Jävlar vilka grymma kostymer jag såg igår! Dom är jäkligt skickliga på detta amerikanarna.
Henke drack tequila och blev jätteglad. Jag har dessutom tendensen att va väldigt generös när jag är på lyran här i staterna så jag bjöd folk på en hel del dricka. Vi hade verkligen kul men det var inte roligt att gå upp klockan nio och gå på lektion...

Som sagt, bilder dyker upp senare.

Flatbread

2007-10-29T20:05:00.000-04:00

Käkade middag igår med Thomas, Gabriel, Kim, Heli, Karoliina, Anika och Kristina på ett härligt ställe där man serverade s.k "flatbreads", vilket egentligen är ett mer sofistikerat ord för Pizza så man kan ta mer betalt. För pizza var exakt vad det var men ingredienserna var alla organiska och lokalt odlade. Fanns kött kom det också från lokala gårdar. Inga konserveringsmedel och det märktes på smaken. Jag avslutade kvällen med tidernas godaste morotskaka! Den smält direkt på tungan. Mums!
Jag måste tipsa om ett nytt favoritöl: Brooklyn Lager. Längesen jag drack en så god öl.
Får ni tag på den, pröva den gärna. Den är raka mot
satsen till allt pissöl som finns här

Söndag

2007-10-28T15:30:00.000-04:00

Klockan är halv fyra på eftermiddagen och jag är trött och sliten. Vi drack ryska u-båtar på rummet fram till två på natten tills några tyckte det började bli sent. Henke kände sig dock inte särskilt trött utan satt uppe till fem på morgonen och tjötsde med Heli. Jäkligt konstigt att vi inte har snackat å mycket tidigare. Det kommer en del vettiga saker därifrån trots att hon är finska...

Hur som helst, efter att ha somnat vid fem sov jag som en stock, vakade inte förrän kl 2 på eftermiddagen, gick upp kollade resultat från Historia tentan som jag berättade om senast. Var nöjd med resultatet. Har därefter inte gjort så mycket. Ska försöka piggna till efter de där ryska u-båtarna för att kunna plugga lite US Politics och engelska.
Vi åker till Quebec City nästa helg, jag Thomas, Gabriel och två till, vilka det nu blir. Ska därför försöka hitta schysst vandrarhem att bo på under helgen.

Följer Moderaternas partistämma i Gävle och det är rena upp-och-ner-vända-världen... Jag vet inte vad man ska säga. Samkönade äktenskap tillåts, kollektivavtal ska gälla, liksom arbetsrätten. Han har t.o.m börjat snacka om en svensk utrikespolitik som får en att påminna om Palmes egna ord. Sverige ska vara ledande i miljöfrågor. Rejäla skattesänkningar men trots det bättre välfärd. Freddy har blivit Super-Freddy. Hittills är det allra mesta rent skitsnack från hans sida. Men jag är trots det nöjd eftersom det nu är så längesen jag såg killen figurera i medierna. Han har ju fått sån kritik för det och det är bara att instämma att han hittills varit en riktig mes som statsminister. Men under stämman har han varit rolig att följa, totalt oförstående till de låga opinionssiffrorna, vilket jag också är med tanke på att de har gjort exakt det som väljarna gav dom mandat till att göra för ett år sen.
Det ska bli jäkligt intressant att följa moderaterna och se om de klarar av den här snabba omställningen. Lena Mellin på Aftonbladet kallar redan de "nya moderaterna" föråldrat med tanke på de beslut som partiet tog i veckan som har skapat ett "ännu nyare moderaterna". Det finns många i partiet som är missnöjda med tillåtandet av homovigslar, miljöpolitiken, försvarspolitiken och att man är så mesig mot facket. Det är bara att läsa den borgerliga ledarsidan på NWT och Henrik L Barvås åsikter. Han håller på att slita av sig allt hår pga Reinfeldts bravader. Barvå får mig jämt att skratta för hans trångsynta åsikter, så nu njuter jag ännu mer. Han som har så länge väntat på en borgerlig regering och nu när han fick en, så blev det en regering som bevarar klassiska socialdemokratiska frågor.

Helg

2007-10-26T14:00:00.000-04:00

Sitter framför datorn och håller på med min kära emtenta i historia. Gör en kort jämförande analys av Booker T Washington och W.E.B DuBois. Ska börja med andra frågan ikväll som har med The Great Depression att göra. Ska försöka hitta fakta som visar vad som verkligen låg bakom den. Keynesianismen lär väl bli användbar.
Siktar på att bli klar så fort som möjligt imorgon för då är det födelsedagskalas. Ainsley från Australien fyller år och då ska vi klä upp oss. Henke packade med ett antal slipsar vilket killarna uppskattade då de kan låna. Kan säga att en kille som tar med flertalet slipsar till sina utlandsstudier är mycket uppskattad av även tjejer...

Med helgen kommer också andra tankegångar, positiva sådana nu när jag äntligen lagt bakom mig terminens fadäser. Man kan säga att jag startar om för tredje gången.

Jag vet, jag talar i gåtor, hemlighetsfull som jag är. Saken är väl att jag har svårt att avgöra hur mycket jag vill berätta. Ni kan säkert ala räkna ut att det har med ett visst ex att göra. Det kommer inte bli något där mer. Det är absolut definitivt efter att hon på sitt speciella sätt berättat att hon flyttar till Uppsala i vinter. Jag önskade henne lycka till (och menade det) för att några dagar senare be människan dra åt helvete genom att radera allt digitalt som har med henne att göra. Detta upskattades inte men vem fasen bryr sig egentligen?
Samtidigt är jag sur på mig själv för att jag avvek från den princip som säger att jag dejtar inte människor med dålig smak. Inser man inte vem det är man dejtar när man är med mig, då är det tack o hej. Jag gör aldrig om det misstaget så tack ska du ha för den läxan åtminstone. Inser man inte detta, ja då kan man fan sätta sig på en buss och flytta hem till sina föräldrar och börja på Uppsala som den här nollan ska göra.

Nu har jag sagt mer än jag skulle men det kändes skönt. Jag kan vara en rätt elak jävel, om man bara retar upp mig tillräckligt.

Jag satt hela natten på MSN och snackade med Heli om saker vi saknar från Sverige respektive Finland. Det visar sig att vi saknar i stort sett samma saker. Familj, vänner, eget kök med egna kryddor (maten smakar absolut ingenting här), att få va för sig själv etc. Det enda jag skulle vilja tillägga är att jag saknar att tigga snus från Magnus på lördagkvällar när vi dricker öl (eller har städdagar som slutar med whiskey kväll istället...)

Jag har skitkul här borta, har träffat helt fantastiska människor men USA som land börjar bli mindre o mindre intressant. Jag börjar nu reta mig på amerikanarna, deras konsumtionsvanor, deras extremt onödigt stora bilar, deras matvanor, deras arrogans, deras ytlighet, deras utbildningsnivå, syn på kunskap och framför allt deras ideologi... När den framställs med ordens kraft så är den så vacker och så kraftfull, men när verkligheten skalar av denna ytliga kraftfullhet så inser man hur jävla korkat systemet är. Gunnar Myrdals bok "American Dilemma" är fortfarande användbar trots att den skrevs 1944. Orättvisan är så stor och så orättfärdig. Orättvisan baseras på vaga idéer. Vill man se den sanna högerpolitiken och dess effekter, kom hit och se orättvisan. Kom hit och inse att detta vill vi inte ha.

Rikedomen är stor här, rent ut sagt enorm, men det finns inget som rättfärdigar den när man inser till vilket pris det har skett. 45 miljoner saknar sjukförsäkring i världens största demokrati. Världens största demokrati har 50 miljoner som lever under den federala fattigdomsgränsen.

Så fort man nämner skattebaserad vård som vi har så kallas det kommunism. Arrogans och okunnighet! Nyligen röstade Bush ner genom sin vetorätt ett förslag som gav de allra fattigaste barnen i USA tillgång till vård genom statlig vård. Bush röstade nej för att det strider mot deras ideologi. Ingen statlig vård. Jävla as.
Även de liberala människor som kämpar för universella värden har jag svårt att bemöta. De är så naiva och rentav löjliga i deras argumentation.

Jag håller mig till européerna. Jag hoppas de är representatibla för sina respektive länder, då ser jag en ljus framtid för den europeiska unionen.

Ottawa

2007-10-22T02:01:00.000-04:00

Här kommer bilderna ni väntat på!

Resan började på torsdagen, klockan sju på morgonen. Iklädd kavaj, skjorta, slips och finbyxor satte jag mig på en buss som tog fem timmar till Ottawa, Kanadas huvudstad. Fem timmar på en buss är vanligtvis inte något som tilltalar men denna gång var det värt det. Jag har tidigare berättat om de ändlösa vidderna av Kanadas majsfält, likaså fanns de på denna resa uppåt. För att komma dit åkte vi genom New York State.

Här är de trevliga finskorna som jag spenderade stora delar av helgen med. Bilderna är från den där mysiga irländska puben vi var på både fredag och lördag kväll. Tjejen till vänster heter Heli och hon till höger heter Karoliina. Båda pluggar i Helsingfors. Dom är härliga att ha att göra med. Dom påminner mig om det lugnare Norden samtidigt som vi kan skratta åt de stereotyper som Sverige och Finland har om varandra. Just på denna pub diskuterade vi detta och jag levererade jen fördom om finländare som löd typ att finländare gillar att basta och kasta tunga saker som kula, slägga och spjut så långt det i helvete bara går, sen gör de inte mycket mer. Vi svenskar är enligt dom lite mesigare och jag håller med, vi är inte lika macho när det gäller att kasta tunga saker så långt det går. Och här har ni Henke med en klassisk pose, dvs en öl i näven.

Den här bilden är årets bild ! För det första, jag sitter inspärrad i ett hörn på Irish pub, vilket inte syns på bilden, det är folk överallt så jag

kommer inte ut. Givetvis hamnar jag bredvid den här saken och ni kan ju se hur glad jag INTE är och hur glad hon är... Jag kunde som sagt inte ta mig därirån och jag ville inte va otrevlig så jag satt o diskuterade med denna 20-åring vid namn "Becky" (som var med på resan´) om Bush och geologi (fråga mig inte varför...) Till slut tog jag mig därifrån. Heli skrattade gott åt denna bild och har gjort så varenda dag. Hon hotar med att skicka ut flygblad med denna bild om jag inte bjuder henne på Baileys varje gång vi går ut.

Jävla finskor...

Ottawas society museum. Ett underbart museum om Kanadas historiska samhällsutveckling. Till höger ser ni en massa totempålar, några av dem är faktiskt äkta! Riktigt imponerande. Besöktes på fredagen. Här har ni två exempel på en äkta totempåle från tidigt 1900-tal. Båda restaureade, därav att de kan se lite modernare ut.

Bilden längst ner till vänster föreställer en modell av ett kvart er i det gamla Kanada. Skithäftigt! Dom hade t.o.m tagit dit delar av ett äkta ukrainskt kapell, allt i original från 1800-talet! Häftigaste museumet jag någonsin varit på.

Här står vi i kö, alla 70 som var med på resan. Vi väntar på att få komma in i House of Commons och lyssna på en debatt där regeringen är på plats. Kanada är en konstitutionell monarki (precis som Sverige alltså med en monarki) där Storbrittaniens Drottning Elizabeth är statschef. Hennes makt är begränsad men mer än vad vår svenske statschef, "Knugen", har. Kopplingen till England märks på debatterna likväl där buande och applåderande avlöper varandra hela tiden. Det är händelserikt men svårt att följa i allt oväsen. Häftigt att få se Kanadas premiärminister var det iallafall. Tyvärr var inte kameror tillåtna i själva House of Commons. Det var iallafall vad jag trodde men Heli lyckades fan få ta bilder, inte under själva debatten men väl under guidningen som skedde på lördagen

Dessa två byggnader kan skådas på trappen till Parlamentet men jag har inge aning vad de är har för syfte. Inte heller vet jag varför killen på första bilden ser ut som han vill slå ihjäl mig...

Och här är parlamentet. Det är fan en imponerande byggnad. Man ser tydligt hur inspirerat det är av brittisk stil. (Foto av Heli).

House of Commons (bilden nedan). Det var här de minst sagt häftiga debatterna tog plats. På denna sida som Heli tagit kort sitter parlamentarikerna från Konservativa och NDP, de som för tillfället bildar majoritet gentemot Liberala och separatistpartiet från Quebec (Quebec är en fransktalande provins som vill vara självständigt. från övriga Kanada) Den där imponerande stolen som ni ser i mitten är Talmannens.

Biblioteket i Parlamentet. Statyn föreställer Drottning Victoria, Kanadas första drottning. Sen ser ni Senaten. Kanada använder två-kammarsystem i sin konstitutionella monarki. Vi använder ju som bekant bara en - Riksdagen

Parlamentet från andra sidan älven. Det är riktigt tjusigt hur Parlamentet ligger till.

Foto: Heli

Nu kommer resans höjdpunkt, NHL-matchen mellan Ottawa Senators och Montreal Canadiens!

Ottawa vann denna prestigefyllda match som var helt suverän! Kedjan med Alfredsson, Spezza och Heatley var det bästa jag någonsin sett. Dom gjorde precis vad dom ville.

Ottawas hemma arena, Scotiabank Arena, är som två stycken Löfbergs Lila Arena (eller Swedbank Arena eftersom ni fantasilösa norrlänningar byggde en exakt kopia av vår arena...)

Spelarna är på väg in. Vrålet från 20 000 hockey-tokiga kanadensare är mäktigt!!!

Så här bra plats får man för 40 kanadensiska dollar... Dyraste biljetterna kostar en bra bit över 100 dollar ska ni veta. Hockey är en klassport. Som ni märker var jag tvungen att ta två kort för att kunna ge er en uppfattning om hur jäkla stor den här arenan är!

Känner ni igen honom? Martin Gerber, nr 29, numera o Ottawa, en gång medlem i Färjestadtruppen. Kanske den bäste målvakt vi någonsin haft.

Den här bilden är jag nöjd med. Ni ser Daniel Alfredsson ta sats mot offensiv zon. Han var helt gudomlig i denna match med tre assist. Ni måste också förstå att kameran höll på att explodera när jag fick zomma från Row S som var sisådär femtielva mil bort från Daniel Alfredsson...
Daniel Alfredsson gör på bilden till höger ett byte. Totalt meningslöst kort men när Daniel Alfredsson gör ett byte, då ska kameran fram!

Jag kom på att det fanns risk för inga bilder på mig som följde temat "Henke med en öl i näven på varenda jävla kort" och ingen fotograf fanns i näheten eftersom jag och finskorna satt i olika sektioner. Därför tog jag helt enkelt ett kort på mig och min öl som för övrigt kostade mig hela

$ 10,75!!! Det är alltså ca 70 spänn för en öl!!!

Jag beställde in en till... (vad annars kan man förvänta sig av mig?)

Hotellet vi bodde på.

Nä då, skoja bara. Det här är ett av de absolut dyraste hotellen i Kanada men det låg i närheten av vårt hotell och var tvungen att ta en bild på det med tanke på dess imponerande arkitektur. Lyckades få till en riktigt bra bild efter att ha kommit åt någon knapp som justerde blixtläget, vette fan hur det gick till men bra blev det iallafall.

Bilder från OHL-matchen mellan Ottawa 67's och Peterborough. Sist nämnda vann matchen med 3-2. Killen till vänster om mig hängde jag med stora delar av helgen också. Killen i röd skjorta är Chris. Han delade jag rum med över de två nätterna. Killen hade en spännande bakgrund med sju år i Bangkok. Foto: Heli

För er som vill se bilder av själva staden och inte när Henke dricker öl kommer här några riktigt fina. Jag har inte tagit dessa eftersom jag som sagt glömde laddaren hemma. Istället är det Heli som tagit dessa.

Dessa två bilder
är tagna från Peace Tower. Tittar ni på bilderna med Parlametet så ser ni det höga tornet. Ifrån toppen togs dessa bilder.

Heli har verkligen lyckats med bilderna. Ottawa framstår som en riktigt vacker stad men egentligen är det en ganska tråkig och väldigt grå std för att vara en huvudstad. Speciellt ett land som har så stark historisk förankring till Storbrittanien. Men alla lönnträd som finns i staden får den verkligen att lysa upp. Hösten här i Kanada är så otroligt vacker. Dess natur får en att fullständigt njuta. Man trivs i Kanada. Jag har varit i städer som båda är större än Stockholm men både Montreal och Ottawa är så mycket lugnare. Jag skulle kunna bo här. Det första jag skulle göra är att åka till British Columbia, dvs Kanadas västkust. Den som kan hitta en vackrare plats än British Columbia är galen. Det finns inte. För er som är nyfikna på vad British Columbia är så är det alltså en provins (delstat, ungefär) och ni kan söka på British Columbia på http://www.google.com/ eller http://www.picsearch.com/ .

Det jag tar med mig från Kanada handlar i stort om upplevelsen att leva i en storstad. Jag har tidigare skrivit om hur paret Gordons enkla boende men ack så vackra boende på landet fick mig att fördjupa uppskattningen av det enkla.

Jag har hamnat i en slags tvist av vart jag vill leva. Storstaden med sitt fantastiska utbud av kultur upplevelser. Jag har aldrig varit en kultiverad människa men när jag var i Ottawa så älskade jag att titta på konst och ställa mig de frågor som konstguiden från museet lärde mig. Ottawa är en enkel stad men med härligt utbud av allt man kan begära. Framför allt är det dess frånvaro av stress som får mig att må så bra.

Governor General's office. Hon bor på en helt underbar plats med lönnträd överallt i alla möjliga höstfärger! Vem är hon? Hon är alltså Governor General, den som företräder Drottning Elizabeth. Hon är den som signerar alla dokument och godkänner dem. Detta skulle inte ske i Sverige där kungen har noll makt. Drottningen har dock aldrig utnyttjat sin rätt att förkasta en lag. Kvinnan i rött är inte Governor General utan endast guiden....

Dessa två herrar ska ha stort tack, och speciellt Paul Martin som tyvärr inte kom med på bild. Satan vilka trevliga lärare. Killen med micen har tydligen vunnit pris för sina prestationer som lärare. De är ansvariga för att jag överhuvudtaget fick komma med på denna fantastiska resa!

Hemma

2007-10-20T21:04:00.001-04:00

Nu är jag hemma efter en fantastisk helg i Ottawa! Jag har bilder med staden Ottawa, NHL-matchen vi var på och en massa annat! Helgen var helt sagolik, det går inte att beskriva. NHL-matchen mellan Ottawa Senators och Montreal Canadiens var hur grym som helst.
Klockan är nio, kom hem för ca 45 minuter sen. Jag har en paper som har en deadline vid midnatt men jag är så trött att jag helt enkelt skiter i den ikväll, skriver den imorgon istället och får en minuspoäng för det. Jag har andra planer ikväll och det är att gå ner till Downtown med finskorna och ta några bärs. Vi hade skitkul ihop i Ottawa och när jag kom hem så frågade de mig på MSN om jag ville hänga med till irländska puben senare. Vi ska ses om 20 minuter så jag måste in i duschen nu.

Bilder och texter kommer när jag väl har hittat rätt infallsvinkel på det hela. Många tankar uppstod iochmed den här resan som behöver analyseras vidare innan jag omvandlar dom till text.

Hej så länge

Hej på ett tag

2007-10-17T21:04:00.000-04:00

Imorgon 6.45 går bussen till Ottawa. Fem timmar senare är jag framme vid den här byggnaden, Parlamentet.

Fem timmar i buss med kavaj och slips... Självklart glömde jag att det inte fanns strykjärn i tvättstugan så jag fick tag på ett strykjärn vid åtta-tiden. Jag vet, allting ska göras i sista minuten när det gäller mig.

Det har varit en tuff månad men den är över. Nu kan jag ha någorlunda normala dagar med kanske 8 timmars studier istället för 12-14 timmar som det varit. Jag har märkt dessutom attjag har gjort mer än vad som behövts så jag kan ta det lite lugnare. Men trots alla timmar hävdar jag fortfarande att mivån här är lägre. Karlstad universitets utbildning är bättre än här på UVM trots att det kostar att plugga här. Det är mer att göra men du lär dig mindre, hävdar iallafall jag. Tentan jag hade i sociologi var et pedagogiskt skämt även denna gång. Jag blir så besviken på lärarna. Speciellt i sociologi. Hans senaste test var riktigt svårt. Han ställde bland annat en fråga som löd ungefär: "Din professor kommenterade för en tid sedan Michael Houts studie. Vad tyckte han om den? A) Den hade brister. B) Den var utmärkt. C) Han kommenterade den inte över huvudtaget.

För det första så är det en korkad fråga med svarsalternativ som är ännu mer korkade. Den visar inte att du förstår materialet utan bara att du är en diot som antecknar allt han säger. För det andra så kommenterade han denna studie i ca 30 sekunder. Det är jäkligt dåligt. Nu kunde jag visserligen svaret, dels för att jag är en idiot som antecknar allt onödigt därför att jag av den andra orsaken vet att såna korkade frågor kommer på provet. Jag memorerade varenda jävla tabell bara för att... ja egentligen, varför? För bättre betyg eller för att jag är så jäkla stönig? Saken är iallafall den att hans prov skapar en situation där du inte läser materialet för att förstå samband mellan olika teorier kring ojämlikhet. Du läser materialet på ett sätt så att du vet att du kan svara på hans frågor. Totalt var det 50 stycken frågor med multiple choice och säkert 15 stycken av de frågorna var av den typen. Jag tror många kuggade på den här tentan. Det syntes på deras ansiktsuttryck när de lämnade in provet. Det var ett orättvist prov. Cirka 100 sidor att läsa men kanske 2/3 av frågorna rör boken. Tyvärr tar han inte upp de intressanta delarna där heller. Han frågar om vad olika tabeller visar för resultat och som jag sa kunde jag dessa tabeller därför att jag vet att de kommer på provet. Ibland kan det komma en fråga om ett kort kort stycke om en teori som är meningslös i sammanhanget. Resterande tredjedel kommer från föreläsningar, film och såna där kortfattade komentarer som han gjort. Du ska inte förstå, bara scanna hela boken. Trots att det var ett betydligt svårare prov så gick det lättare för mig den här gången.

Det är bara min historie lärare som kommer med intressanta uppgifter där man får göra någorlunda analyser. Hon ställer tuffa frågor men tyvärr så accepterar hon svar som inte håller måttet. Det är fan illa när en svensk kan gå in och va en av de mer synliga personligheterna i webdiskussioner om deras egen historia. Och jag vet inte ett skit ska ni veta. Men tack vare hennes frågor kan jag tillämpa teorier jag lärde mig. Senast pratade vi om president Woodrow Wilsons 14 punkter. Jag minns från tiden i Sverige hur mycket vi pratade om hans inflytande i liberal teori vilket gjorde att jag kunde tillämpa de teorierna på diskussionen.

Jag vågar dock fortfarande inte komma in med inlägg i US Politics, det är fortfarande alldeles för mycket interna saker som diskuteras och jag vill inte ta upp den korta tid vi har, en timme och en kvart med väldigt grundläggande frågor. Hur gjorde du Magnus?

Väskan är packad, passet och alla viktiga papper är med. Nu är det bara att ha kul. Kommer hem på lördag men förmodligen sent så vänta er inga bilder o text på ett tag.

Ha en skön helg allihop.

2007-10-16T10:07:00.001-04:00

Dags för e helvetisk dag. Om en timme ar jag prov. Efter det måste jag sätta mig ner för det andra provet som börjar kl 17. Lyckligtvis är det mindre men jag har så lite tid på mig. Väl när det provet är gjort måste jag sätta mig ner igen och plugga historia. Det är tur att jag har hela fyra timmars sömn i kroppen från i natt.
Den här gången är jag iallafall förberedd på korkade frågor. Jag kan varenda tabell och varenda siffra. Vill dom veta siffran för medelinkomsten i USA för afroamerikaner och dess utveckling de senaste 50 åren så finns det där innanför pannbenet. Men det skulle inte förvåna om knäppgöken då faktiskt kommer med normala frågor.

Jag längtar verkligen till torsdag och semester i tre dagar...

45 minuter kvar till prov

Adjö

Senators

2007-10-14T17:25:00.000-04:00

Har nu beställt en biljett till Ottawa Senators. Ska gå med de finska tjejerna som överraskande nog också ska med till Ottawa. Tydligen pluggar de kanadas historia och då fick även de följa med. Biljetten kostade hela 50 dollar och platsen är helt värdelös men det är det fan värt ändå.
Dessutom spelar de mot Canadiens så det blir ett äkta derby.

Vinst!!!

2007-10-14T16:59:00.001-04:00

Vi vann tamejfan!
Dessutom mot logaet som spöade skiten ur oss när vi mötte dom senast.
Matchen var otroligt spännande. 0-0 var resultatet tills sex minuter kvar av matchen då motståndarna gör 1-0 på straff. Dom började därefter backa hem mer o mer vilket gav oss möjligheter att pressa. Med endast 20 sek kvar av matchen får vi en hörna som vi är först på, målvakten räddar men släpper retur till Thomas som med en hederlig tåfjutt petar in den.

Matchen gick till förlängning, fem minuter, första målet vinner. Benjamin, vår notoriske målskytt, får evansch för att ha orsakat straffen med att avgöra finalen på en fin halvvolley som målvakten inte orkar hålla.

Vi vann tamejfan...

Som pris fick vi en t-shirt med titeln "Champions". Givetvis alldeles för stora då amerikanarna är aningen större än oss européer (dagens nedlåtande uttal)

Mycket prestige låg i denna match då vi bestod av européer och ett par amerikaner som mötte ett helamerikanskt lag. Vem skulle vinna? Europa eller USA?
Europa såklart.

Vi vann tamejfan

Skulle inte förvåna om detta firas med öl....
´Kommer aldrg få något gjort...

Final

2007-10-14T12:28:00.000-04:00

Klockan tre spelar vi final (!) i fotboll. Som sagt, det är korpen nivå och v spelar inte ens i den högsta av de tre serierna. Men hur som helst, vi är i final vilket är ett mirakel med tanke på hur mycket pisk vi åkte på i första matchen.
Vi har en jättetrupp vilket gjort det möjligt för oss att springa söner motståndet.
Just nu väntar vi på laguppställningen som helt o hållet avgörs efter hur bakfulla folk är idag. De mest trötta kan glömma mittfältet och kommer säkert bli placerade som backar. Själv vet jag inte vart jag spelar idag, jag lider inte av baksmälla eftersom jag bara hade tre öl. men samtidigt är jag inte direkt en av stjärnorna utan går mest in och spelar tufft med en o annan elak kommentar om det behövs för att få motståndaren ur fokus. Tack Emil Kåberg för din inspiration. Kan hända att jag spelar målvakt om Clement vill spela ute.
Vinna ska vi iallafall

Några ord

2007-10-14T02:10:00.000-04:00

Klockan är två, givetvis pluggade jag inte. Kanske det bästa ändå. Nu blir det lite press och det är då jag är som bäst. Hade en trevlig kväll med bara ett par öl och massa skratt tillsammans med Gabriel, Iago, Jelena, Kyun, Kristi, Geri, Jochen och Thomas.

Vi pratade om att åka till Quebec City i Kanada om två veckor. Ska va riktigt vackert har jag hört. Folk har ju skaffat bilar, bland annat Carla som jag har berättat om tidigare.

Bäst att sova men vill avsluta med en bild som jag fick idag från en kompis. Magnus har visat tidigare bilder för mig men jag trodde det bara var ett skämt tills jag fick se den här bilden som klart och tydligt är tagen på en vindruta från en bild.

Förlåt mamma, jag borde inte visa sånt här men den är så jäkla rolig.

Mer bilder från pyjama party

2007-10-14T01:58:00.000-04:00

Jochen, Clement, Ainsley, Marta, Iago och James försöker se elaka ut men lyckas inte särskilt bra. Inte lätt heller med tanke på hur kul vi hade
Kristi och Ainsley poserar sött ihop.

Kaj från Australien vann lätt det inofficiella priset för kvällens bästa utstyrsel.

Nu lyckas de se någorlunda elaka ut. Måste ha varit tidigt på kvällen,,,

Trött

2007-10-13T20:37:00.000-04:00

Borde plugga men jag är så trött idag. Jag vaknade först vid halv ett idag och då ska ni veta att jag vaknade av att jag ställt in en påminnelse på mobilen. Vem vet när jag hade vaknat annars? Spenderade dagen med shopping. Hittade en schysst kavaj för 90 dollar. Inte den snyggaste jag sett men den duger gott. Köpte en slips och skjorta till det men jag är osäker på skjortan. Den var inte 100 % bra i kragen.

Som sagt, jag borde plugga me tanke på provet på tisdag men jag har en jävligt stor lust att göra folk sällskap med ett par bärs. Kanske gör jag dem sällskap ett par timmar innan de drar ner på stan. Samtidigt vet jag att när jag väl fått smak på det goda,då vill jag inte sätta mig ner böckerna. Då är det istället snabbdusch, klet i håret, på med findojorna och ner på stan och ha kul. Det har varit så i alla år och varför skulle det förändras i kväll? Varför skulle jag ha självdisciplin just ikväll? Jag nöjer mig inte med lite småskojigheter. Det ska va allt eller inget!

Har jag självdisciplin så har jag iallafall sällskap av lite sushi som jag köpte på stan och som nu väntar i kylen. Så jäkla gott!

Jag har ju tjatat om Thanksgivingveckan och jag fortsätter även idag. Just nu lutar det åt Niagara fallen men med skillnaden att vi åker till Chicago och Toronto samma vecka. Då får jag ialafall med mig dom som jag älskar att umgås med; österrikarna och spanjorerna. Jag får försöka klämma in New York på något sätt. Kanske gör jag så att jag tar långhelg, tar ledigt en fredag och den kommande måndagen?

Det var längesen jag förmedlade någon djupare reflektion. Jag har funderat mycket på sistone men har bara inte haft energi att uttrycka det skriftligt. Mestadels har tankarna faktiskt riktats mot svensk politik, jag vet inte vad de (sossarna) gör där hemma när man läser tidningarna. Dom kritiserar stenhårt den borgerliga politiken men nu börjar det så smått komma fram hur socialdemokratisk välfärdspolitik kommer att se ut framöver. Ska bli kul att komma hem till ett helborgerligt Sverige där oppositionsplitik inte existerar. Finns någon motsvarighet i världen? Speciellt med tanke på att vi har sju partier. Sju!
Någon eller några nissar har under socialdemokratiska partiets rådslag, eller vad det heter, presenterat att strängare regler och sämre A-kassa bidrar till högre tillväxt... Jag har hört detta argument så många gånger sen valrörelsen -06 men ingen har förklarat hur detta fungerar. Hur blir det bättre tillväxt? Hur skapas fler jobb med sämre A-kassa?

Nu blev jag så förbannad att jag behöver en öl så därför går jag bort till grabbarna ikväll.
Ni såg det komma lika mycket som jag gjorde, det är bara att erkänna. Kunde man spela på Unibet på om Henke tar en öl ikväll så tror jag inte oddsen var speciellt höga.
Dessutom har jag redan hunnit käka upp sushin sen jag nämnde den. Jäkligt god!

En sak till innan detta inlägg avslutas. Om saker önskas härifrån så får ni börja maila mig. Jag kan inte heller, som ni säkert förstår, ta med mig det hem utan måste skicka härifrån.
Jag behöver tid att hitta dessa grejer och som ni säkert har märkt har jag inte mycket av den varan. I december blir det dessutom värre då jag har tre tentor på mindre en vecka och är dessutom ansvarig moderator på historiekursen den veckan. Typiskt mig att få den rollen på sista veckan när allt är som värst. Det är den veckan då man inte vill vara moderator...

Men som sagt, maila bara. Jag letar mer än gärna upp grejer, bara ni ger mig tid.

Nu är det dags för bärs.

Trevlig helg

Gårdagen

2007-10-12T18:36:00.001-04:00

Ett par bilder från 2nd Floor, nattklubben vi var på

Denna bild är tagen på campus, precis vid ett övergångsställe när vi är på väg ner i det kalla och våta vädret. Fotografen är någon tjej, totalt främmande men var snäll nog att ta ett kort. Som sagt, vi står vid ett övergångsställe och den snälla fotografen står mitt på vägen. Givetvis var en bil på väg i hennes riktning när hon tog bilden vilket skapade lite spänning.

Alla bär vi något som är lämpligt på ett pyjamas party. Med på bilden är(från vänster): Kaj (Australien), Ainsley (Australien), Dave (England), Geri (Bulgarien), Iago (Spanien), Kristi (Rumänien), James (Nordirland), Clement (Frankrike), Thomas (Österrike), jag, Jochen (Tyskland). Tjejen längst till höger iförd den vackra och rosa pyjamasen heter Marta som var födelsedagsbarnet vi firade den kvällen. Italien kommer hon ifrån.

Morsan får väl en hjärtattack när hon ser denna bild men här är vi iallafall, poserandes vid tequilan som Marta bjöd oss på. Ser ni hur jäkla snyggt klädd jag är i min slips och Hillary Clinton t-shirt? Många undrade om jag sover i slips eftersom vi ändå var på ett pyjamasparty. "Man sover väl med stil" svarade jag med glimten i ögat.

Fotograf: Bartendern

Kan för övrigt berätta att dom sålde öl för 1 dollar styck.... Bud Lite förstås....
Dom går fort åt. Väldigt fort. Det är som att dricka vatten med alkohol.

Thanksgiving

2007-10-12T15:33:00.000-04:00

Thanksgiving lovet är i november, jag har säkert nämnt detta. Resplaner görs men jag själv vet inte hur jag ska göra. Jag vill helst åka till New York. Du behöver en vecka för att ha en chans att uppleva det. Men folk har andra planer, som att åka till Niagara-fallen. En självklar grej men inte under thanksgiving väl? Detta kan man göra under en vanlig helg.
Ska försöka övertala folk att följa med till New York så vi är en stor grupp.
Kan bli jäkligt kul.

Någon annan som har tips på saker jag måste se?
Jag har följande städer jag vill se på min lista:

Montreal (gjort)
Ottawa (åker dit nästa torsdag)
Boston
New York
Washington (förmodligen när terminen är slut åker jag hit ett par dagar)
Toronto (med Niagara fallen på samma tur)

Tillbaka

2007-10-12T15:13:00.000-04:00

Tror det gick bra. Jag vet att jag klarade godkänt med bred marginal men vi får se om ett par veckor vad det blev exakt. Är iallafall tillräcklgt nöjd för att fira med shopping imorgon men nu väntar mer pluggande. Börjar nog med historian då papern ska vi inne imorgon.

Minuter kvar

2007-10-12T13:09:00.000-04:00

15 minuter kvar.
Häller i mig Red Bull för att få igång hjärnan. Har repeterat nu en hel del. Det enda som kan hindra mig är en blackout. Jag tänker inte lämna det här rummet förrän det är några minuter kvar, vill inte sitta i klassrummet och börja tänka. Jag ska bara göra det här för att sen kunna fokusera på de uppgifter jag har i historia, US politics och sociologi under helgen. Har stor tenta på tisdag igen i sociologi. Den här gången ska jag inte missa en endaste detalj. Han, professorn, ska kunna ställa mig den dummaste av dumma frågor och jag ska kunna svaret på den.

10 minuter kvar...

Känner jag att det här gick bra ska jag kosta på mig en extra fin kavaj i helgen. Kanske en ny slips?

Känner hur hjärtat börjar slå snabbare som en kombination av nervositet, Red Bull och segheten från gårdagens bravader. Tog inte med kameran men folk tog kort så jag behöver bara tanka hem dom.

Trodde jag skulle åka på stryk när jag insåg vad jag hade satt på mig för t-shirt. Det var ett pyjamas party vi var på igår och då kunde man klä sig hur som helst. Själv drog jag på en röd T-shirt med texten "Hot for Hillary" som syftar på president kandidaten Hillary Clinton. Det är ett sånt där läge å man får skylla sig själv om man åker på däng. Speciellt när man kryddar med att ha på sig slips som hänger slarvigt runt halsen.

7 minuter kvar... Det tar tre minuter att gå till klassrummet. Tror jag går nu.

Nu fan...

Mid term

2007-10-12T11:50:00.000-04:00

Dags för Mid term (tenta) i engelska, mitt hatämne. Har ingen aning hur det kommer gå. En och en halv timme kvar. Ska möta Andy för lunch där hon ska hjälpa mig med en sak som jag inte riktigt förstår.

Givetvis är jag förberedd, timtals av pluggande som rundades av med fylla igår, kvällen innan tenta.

Bra jobbat Henke

Vad gjorde Henke på puben kvällen innan tenta?
Marta hade födelsedag och jag lovade att ta en paus från pluggandet för att va där en timme och ta en, max två öl.

Det blev inte två öl...
Kom hem någon gång efter fyra på morgonen. Satte alarmet på åtta... Tjena hallå, glöm det. Vaknar två timmar senare, tar en låååång dusch och repeterar materialet.
Jag känner mig dock hyfsat fräsch. Har gått igenom övningarna och har jag tur kan jag klara det här. Annars...

Wish me luck

Stress

2007-10-10T01:20:00.000-04:00

Det har kommit rapporter om att folk (läs: mamma) är oroliga för att något har hänt mig. Så är inte fallet eftersom jag suttit fast här ed studier från morgon till midnatt. Då har man inte tid helt enkelt. Jag har fått ett rykte här bland utbytesstudenterna, ett rykte jag kunde klara mig utan. Ryktet är att jag är killen som pluggar hela tiden och det är ju sant också. Förhoppningsvis släpper det nästa vecka så jag kan åka till Ottawa utan stress. Har ett jätteviktigt prov p fredag i ämnet jag hatar mest av allt - Structure of the English language. Vi får se hur det går. Har på tisdag ett stort prov i sociologi och jag antar att läraren kommer slå ett nytt personligt rekord i korkade frågor. Har lusläst vartenda jävla ord och har jag missat något... ja då blir jag inte glad.

Nu går jag till sängs efter en dag som sett ut som följande:

Försov mig i morse så jag vaknade09.30
Käkade frukost, gick till lektion (sociologi) fram till 12.15.
Hade snabb lunch och satte mig därefter och pluggade US Politics till 16.45.
KL 17 hade jag lektion i samma ämne. Fortsatte därefter att plugga engelska och gjorde dagens läxor i det ämnet. Fortsatte sedan med Sociologi där jag skrev en paper (och betydligt mer än vad läraren krävde dessutom). Blev klar vid 22.30 ungefär. Gick till biblioteket och skrev ut skiten men insåg att den inte var tillräckligt bra så jag redigerade en halvtimme. Kom hem vid 23.30 Hade för första gången på länge "fritid" men valde istället att läsa några artiklar i Washington Post som vi fått i läxa i US Politics. Klockan var 00.15 när Iago hittade mig i det som heter Fire Place Lounge där jag brukar plugga. Givetvis säger han något om mitt konstanta pluggande och frågar om jag vill hänga med till Kyun och Thomas rum. Hänger på och gör inget konstruktivt, får dåligt samvete för det, går tillbaka och inser att jag kanske borde uppdatera bloggen med ett meddelande som från början var tänkt som kort men som blev myket längre än tänkt. Klockan är nu 01.30. Jag borde sova men min hjärna säger att jag borde göra den bulgariska tjejen Geri sällskap och läsa en halvtimme till.

Vad fan är det för fel på mig?

Tidernas vidrigaste pizza

2007-10-05T11:55:00.000-04:00

Jag måste berätta om vad min vän Thomas från Österrike beställde på caféet här på Living/Learning Center. Man kan beställa pizza slices och Thomas såg något han ar tvungen att testa...

Jag ljuger inte nu utan detta är sanning.

Pizzan innehöll följande, ost, tomatsås, bacon och potatismos!

Potatismos????

Tro mig, jag har testat det mesta här men det där bara vägrade jag att testa. Vidrigt
Jag trodde vi svenskar var världsmästare på konstiga kombinationer gällnde pizza men det här var det värsta jag hört och sett.

Ottawa 67's?

2007-10-04T18:53:00.000-04:00

Okej, det var för bra för att vara sant... Tydligen kommer vi inte se Ottawa Senators i NHL utan Ottawa 67's i OHL-ligan! Va fan? Existerar den ligan fortfarande?
Nåja, det kommer fortfarand bli en bra helg. Tydligen måste jag fixa lite schyssta kläder till besöket på parlamentet p.g.a dresscode. Dom har stil kanadensarna...

Blir nog ett besök till Gap i helgen med kavaj köp. Känns det bekant, Magnus?

Ottawa, here I come!!!

2007-10-04T16:10:00.000-04:00

Bara några minuter efter att jag skickat in en intresse anmälan fick jag svar och nu har jag betalat resan. Så nu är det klart!!! 18:e oktober åker jag dit.
Skulle inte förvåna om det dyker upp massa prov men det skiter jag ärligt talat i. Jag har alltid velat åka till Ottawa. Kanske är det inte så mycket då för då är de värsta stressen över (för den här gången). Fy fan va skönt!

Ottawa

2007-10-04T15:23:00.000-04:00

Fick precis möjligheten att åka till Ottawa, Kanadas huvudstad. Tydligen arrangerar House of Canada (motsvarighet till mitt boende som är Open and Active minds) en resa över en hel helg, 18-20 oktober. För bara 215 dollar så ingår buss, boende och alla saker vi ska se. Dessutom ska de tydligen gå på en NHL-match. Det betyder att man får möjlighet att se Ottawa Senators med Daniel Alfredsson, Spezza och Dany Heatley spela.

Om, vill säga....

Först till kvarn gäller och det var genom att maila så fort som möjligt man kunde få en av de sista platserna. Lyckligtvis såg jag detta mail väldigt snabbt så jag har goda chanser...

Wish me luck

Öppenhet via bloggen

2007-10-02T18:33:00.000-04:00

Jag har under dessa veckor fått en hel del synpunkter. Inte bara OM det jag skriver utan framförallt HUR jag skriver det. Flertalet av er uttrycker en förvåning kring att den där texten ni läser faktiskt är författad av Henrik. "
Kommentarer som "Är han sån? Jag hade ingen aning att han hade dessa tankar inom sig" har förekommit. Visst är det sant att den person ni upplever här på bloggen skiljer sig från den Henke ni ser vanligtvis. Men det är fortfarande en bra bit kvar innan man kan få en riktigt bra bild av mig.

Jag hittade en artikel om detta ämne i Aftonbladet som var intressant.
http://www.aftonbladet.se/lasarbladet/article917828.ab är adressen. Rubriken lyder: "Öppenheten på nätet går överstyr". Läs gärna den. Den förklarar ganska bra den tendens människor har i att öppna sig mer så fort de sitter bakom en skärm.

Klockan är snart sju. Är trött men har en hel del kvar att plugga. Blir kanske klar vid två i natt.
Lika bra att läsa några sidor och sen gå på middag. Om det finns något ätbart. Servicen börjar bli sämre nu, liksom maten. Det var precis som dm sa när jag kom hit. I början är allt på Harris&Millis (restaurangen jag äter på) riktigt bra, sedan sjunker det stadigt.

Idag är en mindre bra dag. Mycket beroende på trötthet och när jag är trött så fokuserar min hjärna på allt som stör mig vilket gör mig mindre rofylld. Det var som när jag idag hörde att det finns 50 miljoner fattiga amerikaner som har svårt att klara sig genom dagen. Jag blev mer arg inombords än vanligt. Inte hjälpte det att killen som satt bredvid mig i föreläsningssalen var psykiskt störd. Svarade korkat på varje fråga som läraren ställde till klassen. Sen la han huvudet mot det nedfälldbara bordet i en frustrerar rörelse. Började sova. Därefter rser han sig upp och börjar han halvförsiktigt dunka sin vänstra hand mot detta bord. Jag kan känna virationerna från hans slag. Så här höll han på var tionde minut, dunkade näven i bordet. Jag ska erkänna att jag blev nervös av hans beteende. Visste inte vad han skulle hitta på. Ingen verkade bry sig, kanske gjorde de ett lika gott arbete som jag att låtsas som ingenting. Kanske kunde han förbli anonym med tanke på klassens storlek.

Imorgon är denna dag glömd. Det är normalt att ha såna dagar då man blir förbannad på precis allt som har med Amerika att göra. Det är en sån där dag då man vill skrika ut att det här landet är ett jävla skämt. Innerst inne tycker ja ju självklart inte så uta veta att detta beror på trötthet och att man då blir extra känslig för skillnader mellan oss. Jag har bara haft en sån här dag och det var nog åttonde eller nionde dagen här i Burlington.

Men som sagt, imorgon är allt bra igen.

Bilder på mig och några av mina vänner

2007-10-02T00:53:00.000-04:00

Foto: Heli (Finland)

Den här bilden är från karaoke kvällen. Killen till vänster är Edú från Spanien. Han och jag hade en tät kontakt innan vi åkte till USA. Många kvällar satt vi på MSN och frågade varandra om alla papper, vad som skulle skrivas på alla korkade frågor. Jävligt schysst kille. Killen till höger, Kyun från Sydkorea, är något av en superhjälte. Mycket speciell kille.Hela han är en kulturkrock men alla älska den här killen. Det är ren kärlek i den killen. Vi kallar hon Super-Kyun då han är lite av en superhjälte. Varför går inte att förklara här. Det är en sån där grej man måste va där för att förstå. Men den här killen har genom att bara vara sig själv, lärt mig hur jag kan utveckla min förmåga att vara en god människa. Killen i mitten behöver ingen närmre presentation efter allt skrivande denna termin...

Film-kväll med Kim, tjejen i fåtöljen (amerikan) och til höger, Florian -den väldige. Ni har sett honom på kort tidigare. Den fjärde personen som gjorde oss sällskap var fotograf Annika från Tyskland. Den gröna tröjan jag har på mig är en riktigt skön UVM-tröja, riktigt skön att ha på sig och inte direkt ful heller...

Den här bilden togs för några veckor sen när vi européer försökte förstå oss på nationalsporten baseball genom att besöka det lokala laget Burlington Lake Monsters. Hur matchen gick vet ingen eftersom vi tröttnade fort på denna sanslöst saktfärdiga sport, tog en öl (läs: tre) och drog därifrån. Visst är det märkligt att alla ska fotografera mig när jag har en öl i näven? Konspiration kallar jag det. Dessa grabbar behöver knappast någon introduktion okej; från vänster: Jag, Gabriel, Edú, Florian och Thomas. Vem som tog vet jag inte då vi "poserade" inför tre stycken.

Team International. Det här är fotbollslaget jag spelar i. Vi snackar Korpen nivå, inget annat. Fotot togs efter en förlust men ingen annan än jag tycks bry sig...Nä då, dålig bild bara. Följande ingår i laget:

Fr vänster bakre raden: Clement (Frankrike), Thomas (Österrike), Dave (England) Stefan (USA), Benjamin (?), Mac (USA), Dimitar (Bulgarien)

Fr vänster främre raden: James, (Nordirland), jag, Carlos, (Mexiko), Jochen (Tyskland)

Äntligen

2007-09-29T21:59:00.000-04:00

Äntligen klar. Dagens uppgift tog endast tio timmar. Borde få ett schysst betyg men jag har säkert missuppfattat något. Jag har samlat in fakta, redovisat mina källor och dragit korrekta slutsatser, precis som jag har gjort alla gånger vid hemtentor. Men jag har en sån där lurig känsla inom mig som säger att jag gjort något fel. Kanske ville hon att jag skulle använda mig mer av original dokumenten? Men hur ska jag kunna dra slutsats av det? Med hjälp av boken som endast nämner några rader om varje fråga? Jag har ju tvingats till att söka andra källor. Åker jag dit för att jag inte citerat original dokumenten, då blir jag inte glad...

Klockan är tio på kvällen, kanske ska jag ta och gå ner till närbutiken och köpa mig lite bärs bara för att det är förbjudet at dricka på rummet? Känner jag mig rebellisk idag? Men dricka på rummet är inte kul. Det är bara jag här. Resten är bortresta eller pluggar. Vore rätt tråkigt och aningen löjligt att dricka själv. Kanske ska jag va en duktig gosse och låa en film istället. Men jag vill inte sitta framför datorn heller, har gjort det hela helgen när jag har skrivit.

Känner inte för att gå ut heller. Är för sleten efter den här helgen och inget folk finns ju heller att ta med. Mailen är tom, inte ett enda mail har jag fått idag. Knepigt.

Jävla gnällspik jag är, borde genast sluta gnälla och hitta på något.

Några ord från klockan 0400

2007-09-29T04:17:00.000-04:00

Efter ca 15 timmars pluggande (ingen överdrift), har jag äntligen fått ner tre (!) sidor där jag jämför mellan Abraham Lincolns Ten Precent Plan och the Wade-Davis bill. Läraren måste va dum i huvudet som ställer frågan vilket alternativ skulle vara bäst. Ingen av dom kom till bruk eftersom Lincoln använde sin vetorätt mot the Wade-Davis bill efter att båda kamrarna röstat igenom den. Lincolns plan blev aldrig av eftersom han blev skjuten av John Wilkes Booth kort efteråt. Andrew Johnson blir ny president.
Hur fan ska jag kunna avgöra det? Som vanligt när jag avslutar en uppsats kl 04 så svarar jag alltid med en ny fråga i min slutsats...

Det roliga är att jag har en fråga kvar. Denna gång handlar det om indianerna så jag antar att jag får offra även lördagkvällen. Alla vill ha med mig till berget imorgon för fest men det är helt omöjligt. Givetvis fick jag en o annan gliring.

Nu ska jag försöka sova några timmar innan jag sätter igång med nästa fråga. Jag har till midnatt på mig att bli klar, sen måste den mailas in. Frågan är om jag kan sova efter all koffein jag hällt i mig...

Förresten dök min rumskamrat upp vid 02-tiden. Har inte sett honom på hela dagen vilket egentligen kvittar för vi pratar inte så mycket. Det tog mig 0,0002 sekunder för mig att avgöra att denne 18-årige kille var stupfull. Jag frågade honom lite retfullt vad han pysslat med ikväll.
Efter att ha lokaliserat vart den där främmande rösten kommer ifrån, svarar han mig (med en stapplande röst som motsvarar någon som använder Absolut som munsköljmedel:

-I've been to building E...

- Oh really, what happened there? Party? (som om frågetecknet verkligen behövdes....)

-I know a girl in building E.... her name is Kate...

(jaha?)

Sen lyckas han formulera en grammatiskt korrekt fråga om vad jag har gjort under kvällen.

- I've been studying all evening.

- Exkkusesss.... jöst exkkusesss Haenryck... It's Fraidaiy naight...

Sen babblar han något om att han har druckit en massa vatten för att slippa den värsta baksmällan, kort därefter sussarnannar han gott i sin säng.

Amatör, men han är min rumskamrat ändå.
Sov gott Christian

Rött för Burma

2007-09-28T17:54:00.001-04:00

Satte upp ett par lappar på ett par sviter till mitt boendeprogram att i Sverige pågår en manifestation för Burma. Man försöker få folk att bära rött för att visa sitt stöd för Burma och kampen för frihet och mot förtryck från militärjuntan som har styrt. Det är också ett stöd för Aung San Suu Kyi som suttit i arrest sedan 1989. Burma är ett exempel på länder som besitter enorma rikedomar men som genom arrogans och frihetsförakt blivit ett av världens fattigaste länder.
Jag skrev att om folk vill, ka de visa sitt stöd genom att bära rött. Vi får se om folk lyssnar. Dom brukar ändå nappa på det mesta.

Tankeställare

2007-09-28T03:09:00.001-04:00

Klockan är tio över tre på morgonen. Jag avslutade mitt pluggande för en timme sen. Har kämpat med en historie uppgift hela dagen som egentligen ska vara lätt men som jag inte kan förstå hur hon professorn vill att jag ska svara på. Frågan är enkel: ge exempel på skillnader och likheter mellan arbetarnas och böndernas organisering för bättre villkor under den tredje delen av 1800-talet. Jag ser egentligen inga intressanta skillnader och detta gjorde mig så trött att jag stängde av och bestämde mig för att gå till sängs. Men jag insåg att min del av rummet behövde städas. Det låg papper överallt som borde sättas in i pärmar så nu är det gjort.

Under städningen kom jag att tänka på ett samtal jag hade med min amerikanske vän Kirsti. Hon frågade mig om mina intryck så här långt av amerikanarna. Jag svarade samma sak som jag tidigare sagt till er läsare, att vi européer är aningen besvikna på att det finns ett så litet intresse hos amerikanarna för oss. Vi har inte lyckats etablera kontakt med amerikanarna på ett ordentligt sätt någon av oss utan vi har mest sporadiska kontakter. Självklart tonade jag ner det. Vi trivs ju ändå jättebra.
Hon tyckte det var tråkigt men delade med sig av sin egen lilla teori som ungefär löd somså att det kan ha med amerikarnas behov av personligt avstånd, både fysiskt och psykiskt. Dessutom finns en rädsla för att ställa för många närgångna frågor och på så sätt göra någon upprörd. Jag tog till mig av vad hon sa men jag tänkte inte så mycket mer på det då jag var fullt upptagen med studierna. Det var först nu under städningen jag kom till följande tankeställare:

Vänta lite nu Henke lilla....

(tystnad, endast syrsorna hörs i bakgrunden...)

Beskrev inte Kirsti precis en typisk svensk?????????????
Hallå? Personligt avstånd, rädsla för att ställa för närgångna frågor? Det är vad jag kallar en typisk Svensson! Vad menas Kirsti?

Säg inte att....

Menar hon........?

Menar människan verkligen att jag åkt till en helt annan världsdel med sex timmar i tidsskillnad för en kostnad av en jävla massa tusenlappar för att efter en månad inse att jag hade kunnat utsatt mig för en betydligt mer utmanande och framför allt billigare kulturkrock genom att betala endast 40 spänn och sätta mig på en bussjävel till Kil och därefter integrera mig med raggarjävlarna på Storgatan? Hallå, Continental Airlines vs. Televinken...

Jag menar, vad är det för vits att komma hit om folket är likadant? Då kan jag lika gärna försöka ge mig på att försöka förstå den komplexa kulturupplevelsen med att åka 78 varv runt den där "rondellen" på Storgatan i just nämnda Televinken varenda lördag kväll och käka en "Raggarballe med svängdörr" med mina nya kamrater...
Mäsk någon?

Skojar bara. Jag älskar Kil, även om det finns raggare och att det saknas rulltrappor.
Men det fick mig att tänka till. Är amerikanarna, framför allt Vermontfolket, så jäkla lika oss tråkiga svenskar? Jag som hade sett fram emot en kultur som betydligt mer präglas av nyfikenhet, att våga uttrycka sig fritt utan rädsla för att göra bort sig som vi svenskar (inkl. mig) är. En kultur utan Jante-lag och där kroppsspråket klart och tydligt statuerar att här har vi med en amerikan att göra.. Den typen av kultur måste finnas även här i Vermont.

Måste avsluta detta inlägg med en fråga. Har jag fel om ni, familjen Jansson, tänkte det där underbara ordet "Asfaltsblomma" efter att ha läst detta inlägg?

Kort?

2007-09-27T21:34:00.000-04:00

Har ni glöt mitt önskemål om kort på nära o kära? Hittills har bara Mita varit duktig som skickade fina bilder. Det vore som sagt uppskattat.

Montreal

2007-09-27T00:07:00.000-04:00

Resan började vid tio-tiden på lördagen. Kvällen innan hade redan ett gäng åkt till Montreal men av studieskäl valde vi att vänta. Österrikarna hade hyrt en minibuss för sju personer. Vi som åte var Thomas, Florian, Gabriel (alla Österrike), Andrea (Chile), Clement (Frankrike), Kristina (Tyskland) och så jag förstås.

Vi hoppar alla in i bussen och kör mot kanadensiska gränsen som inte ar mer än 45 minuter. Väl här får vi problem. Stora problem. Det visar sig att sex av oss, alla européer, har inga problem att åka in i Kanada, men den sjunde, dvs Andrea från Chile, råkar komma från ett land där man behöver ett ytterligare visum för att åka in i Kanada. Tullassistenten ber oss parkera bilen och gå in för samtal där de vill fråga oss om våra ärenden i Kanada. Andrea försöker få en förståelse varför hon inte är vär att åka in till Kanada. Hon får inget bättre svar än att om hon betalar
$ 200 så kommer hon in. Detta är alltså ingen muta, vilket är lätt att tro, utan faktiskt en administrationsavgoft för tillfälliga visum. Självklart betalar hon inte. Varför skulle hon helt plötsligt va värd att få tillträde till Kanada om hon har 200 dollar??? Är hon plötsligt ett mindre hot då???

Vi får vänta ca en timme på att få våra pass stämplade. Vi har inget annat val än att åka tillbaka till USA och lämna av Andrea. Men nu befinner vi oss på kanadesisk mark så vi måste vända om och genom den amerikanska gränskontrollen. Där är det kö. Lång kö....

Efter att ha lämnat av en mycket besviken Andrea far vi tillbaka och kommer äntligen genom passkontrollen. MONTREAL, HERE WE COME!

Det tar ca en timme från gränskontrollen till Montreal men givetvis lycas vi köra fel trots att det är rakt fram hela vägen... Allt vi kan se är oändliga majsfält. Trots att vi bara kört någon timme från startdestinationen kan man se tydliga skillnader. Allt är dessutom på franska. Alla vägskyltar, reklamskyltar, rösterna på radion. Orsaken är att vi befinner oss i Quebec som är en frankstalande provins i Kanada.

Väl framme, möts vi av skyskrapor. Det är inga som kan jämföras med New York men för en kille från lilla Karlstad är det ändå häftigt att blicka upp mot skyn och imponeras av dessa byggnader. Samtliga ståendes majestätiskt i downtown Montreal. Man kan inte låta bli att imponeras av kapitalets förmåga att skapa. Tankarna leder mig bort från skapelserna och in i den eviga inre diskussionen av kapitalismens utseende och funktion. Byggnaderna är rätt imponerande representanter för kapitalet.

Plötsligt avbryts mina tankar av att en ung kille i min egen ålder står och torkar rent vår vindruta när vi står vid ett rödljus.. Jag iaktar honom. Han är klädd i skitiga och trasiga kläder. Han är representanten för den andra sidan av det kapitalistiska samhället och ger med sin blotta närvaro mig genast svar på. tal i min inre diskussion kring kapitalismen som behov och form för samhällsbyggande.

Gabriel, som är den mest bereste av oss, tar fram två dollar. Han vet vad som väntar om man inte ger något för hans tjänst - en sönderslagen ruta...

-You guys rock! svarar vår förste bekantskap i Montreal glatt. Hans glada min över dessa två dollar (ca 13 svenska kronor) får mig att ställa frågan hur ofta han gör detta varje dag och vad pengarna går till. Hur hamnade han vid ett rödljus i Montreal medvendast en stycke hink och ett stycke trasa? När beslöt han sig för att bli nöjd för två dollar

Jag vet inte vad som händer men någonstans glömmer jag bort denne representant. Kanske är det den där egoistiska sian av mig som vill ha kul för en kväll som får mig att sluta tänka på honom.

Vi parkerar bilen och möter upp våra vänner från Mexiko, Australien och England vid ett vackert litet torg där denna vackra byggnad kan skådas (bilden nedan). Vi bestämmer oss för att träffas senare på någon av stadens pubar för att få lite käk och något gott att dricka (läs: öl).

Fram tills dess söker vi oss till vandrarhemmet vi bestämt oss för att stanna över natten. Det visar sig att detta är inget vanligt vandrarhem...

Detta vandrarhem har flera hus men idén består av att inom fyra väggar ska så många som möjligt få plats. Vi hade räknat med att åtminstone vi skulle få dela ett rum men det visar sig att vi får dela ett stort rum med fem andra personer, totala främlingar. Givetvis gör den mänskliga misstänksamheten sig påmind mot dessa främlingar. Det är som ett kapitel ur Zygmunt Bauman. Kan vi lita på dem? Vi har våra viktiga pass och DS-2019 papper med oss och dom vill man inte bli av med...

En annan lustighet med rummet är som ni ser att det saknas riktiga sängar.Receptionisten sa
till oss innan vi fick se rummet att "...för tillfället

saknas sängar på ert rum". Vi tittar alla på varandra förvånat men i den förvånade blicken förbyts till ett naivt antagande om att det löser sig på något sätt. Visst gör det det - med luftmadrasser! Ägaren slänger fram dem och rosa lakan. Florian, den store muskelkillen från Österrike, tittar mycket onöjt på situationen med de rosa lakanen och den uppblåsbara madrassen på ett sätt som bara en österrikisk muskelkille kan. Jag låter era fördomar avgöra hur detta kan ha sett ut. Det går liksom inte att beskriva med ord.

Vandrarhemmet är som sagt speciellt, det är starkt inspirerat av 60-tals andan med kollektivt boende och unisex-duschar. Det ska vara ett boende där alla kan lita på varandra. Man har helt klart lyckats locka till sig dessa för vi möter en o annan flum-nisse som valt detta boende för 22 dollar/natt. Det är dock på sitt sätt vackert. Den lilla utegården är charmig. Killen i blå T-shirt är Gabriel. T-shirten ni ser mig bära i bakgrunden är en rolig sak. Den föreställer George Bush, Condolezza Rice och Dick Cheney. Ovan vilar rubriken:

"Meet the fuckers". Införskaffad i Montreal, självklart för att provocera fram arga röster när jag kommer tillbaka. Jag har i skrivande stund ännu inte vågat ha på mig den i det offentliga i USA...

Florian ( i bakgrunden

Kristina)

Montreal är en vacker stad. Den är inte på något sätt imponerande i sn arkitektur. Vi finner dock ett o annat praktbygge som i bilden till höger. Tyvärr ser vi inga skyltar som visar oss vad för byggnader de är. Montreal är dock en väldigt lugn och avspänd stad. Trots at den nästan är dubbelt så stor som Stockholm är stämningen helt annorlunda. Bilderna nedanför visar en typisk dag i Montreal. Det är lugnt med folk trots att det är helg och strålande väder.

Man trivs som sagt i Montreal men man saknar

amerikanska priserna. Vi är i en storstad där man kan höja priserna lite som man vill. En öl kostar ca 4,80 dollar, att jämföra med 3 dollar för samma öl i Burlington. Jag har klagat på den amerikanska ölen men Kanada är inget vidare heller. Faktiskt säme. Jag lyckas hitta en schysst öl vid namn Blue som är kanadensiskt. Lyckligtvis fastnar jag för den så importerad öl kostar nästan ytterligare 75 cents.

I Montreal finns även ett Chinatown med restauranger, matbutiker och vanliga butiker som alla är uteslutande kinesiska.Det är inget stort Chinatown men det är häftigt att uppleva det. Just mångkulturen här i montreal är va sm gör staden känd.

Lördagskvällen avslutas på denna club. Namnet på den är fransk och därför inte det lättaste att minnas. Det är en nattklubb med en enorm uteservering och huset som ni ser på bilden är ett fyra våningar högt hus med barer på varje våning. Tyvärr vill inte nordamerikanare dansa utan det finns endast ett litet dansgolv som ska räcka till alla gäster. Jag kan sammanfatta att vi hade jäkligt kul här. Vi blev visserlige hånade av några kanadense för att vi pluggar i USA. Ett USA som nu har så låg dollar att den är likställd med den kanadensiska dollarn, något som uppmärksammades stort i kanadensiska medier, enligt våra vänner från Montreal. Dom är märkbart kaxiga. Kanada har alltid varit lillebror men nu ser de ner på sitt grannland.

Dagen efter ägnas åt att vandra runt i staden, fotografera och titta på souvenirer. Samma skit överallt, det är ett globalt faktum att souvenirbutiker är fantastiska på att sälja en massa skit.

Sammanfattat var Montreal en mycket rolig upplevelse. Jag kommer kanske återvända hit i November då Linkin Park spelar här, ett av världens största band.

Carla

2007-09-26T00:16:00.000-04:00

Lägg det namnet på minnet.
Varför?

Min vän Iago från Spanien, köpte idag en Volvo från 1989 för 850 $ att rulla runt i under sitt år här i Burlington. Han frågade folk vad de tyckte han skulle döpa bilen till. Geri från Bulgarien
föreslog "Henrik" eftersom både jag och Volvon är/var svenska. Iago tyckte att idén var bra men valde istället att döpa den till "Karl", fortfarande efter mig.
När han skulle göra själva betalningen frågade den tidigare ägaren vad han skulle döpa den till och svarade "Karl". Den tidige ägaren höll inte med då det mer eller mindre är en lag att bilen ska ha ett tjejnamn. Han insåg att det fanns endast ett alternativ och det var att lägga til ett feminint "a".
Vips så var bilen till Carla.

Och ja, det kommer snart text o bilder från Montreal. Behöver bara ett upplägg och en massa tid.

Hemma

2007-09-23T21:39:00.000-04:00

Kom precis hem från Montreal. Klockan är halv tio på kvällen och jag är helt utmattad efter en natt i Montreal som var väldigt rolig. Bilder och text kommer så fort jag har tid och energi. Det är många intryck och jag vet inte vart jag ska börja och sluta.
Hur som helst var Montreal bra och jag återkommer till er nyfikna läsare

Shopping

2007-09-22T01:48:00.000-04:00

Efter en dag som kan beskrivas som mindre bra, beslutade jag mig för att skippa skolan (vilket kommer att kosta mig hårt arbete nästa vecka) för att istället shoppa. Jag brände en hel del och hade det inte varit för att jag inte såg så mycket snyggt, hade jag förmodligen bränt flera tusen.
Hade därefter middag med finska tjejerna på en restaurangkedja som heter Friday's. Det är en hederlig amerikansk krog med trevlig service.

Väl hemma gick jag över till en svit där spanjorerna, bulgarerna ochfolk från andra länder satt. Vi drack öl på rummet. Detta är strikt förbjudet så vi låste dörren till sviten. Givetvis knackade korridorsvakterna på vår dörr. Idioter som vi är, slänger vi in all öl i en ryggsäck och resten i en garderob i ett av killarnas rum. Tanken var att håller vi tyst så händer inget. Vad ska dom göra? Bryta upp dörren?

Rätt svar: Dom jävlarna ringer förstås efter universitetets egna polisstyrka, som öppnar dörren och hittar oss där. Hade vi varit smarta hade vi gömt ölen och därefter öppnat och sagt att vi inte hörde knackningarna. Dom har inte rätt att söka igenom våra rum.

Vi drack öl och vi hade inga bra ursäkter. Dom tog våra ID nummer, gjorde en rapport men inget kommer att hända. Det värsta som kan hända är att man blir avstängd ett par veckor men då ska man hitta på en massa jäkelskap. Förmodligen hittar jag på nåt sånt sista kvällen innan jag åker hem.

Vi var i snitt 23 år, vi som drack och att gömma ölen var som att vara 16 igen när man försökte fly från snuten. Jag vet inte hur många gånger jag som tonåring åkte fast och tvingades hälla ut all öl, sprit eller hembränt om man hade för kvällen. Nu fick man göra samma sak men vid 25 års ålder. Jag vet att man måste acceptera reglerna. Dom är lika för alla men korridorsvakterna (även kallat Ra:s) kunde sortera ut bättre. Dom vet vart festerna är, vilka som bor vart. Vi förde inte ens oväsen utan delade två 12-pack på 6 personer. Det är inget man blir full på.

När vakterna dragit vällde jag ut mig spydigheter över detta barnsliga beteende och det faktum att universitetet har en egen polisstyrka???? Bor du i korridor i Karlstad så är det på eget ansvar och många där är 19. Ändå är incidenterna färre där än här.
Alla var förbannade och vi trissade upp stämningen där den ena fördomen efter den andra kom till ytan. Många berättade historier som hänt under den första månaden som gjort att många känt sig nedvärderade av amerikanarna. Vi trissade som sagt upp stämningen och det påverkar förstås sanningshalten i historieberättandet, men många som planerat att stanna här i ett år, funderar nu på att åka hem efter en termin. Detta förvånade mig och fick mig att upphöra med "skitsnacket". Men efter att ha hört historierna så förstår jag varför. Även här i Vermont har vi fått smaka på upplevelsen av arrogans. En spanjor berättade om att en amerikan frågade var han var ifrån. "Spanien", svarade han.
Ganska omedelbart frågar amerikanen om spanjoren tänkte emmigrera till USA. Han svarar nej och möts av en förvånad blick. Detta gjorde honom förbannad

Jag själv har inte utsatts för något liknande men helt klart är jag besviken på amerikanarnas bristande intresse för oss europeér. Jag var faktiskt övertygad om att vi skulle betraktas som spännande och att man lätt skulle få kontakter med amerikanare. De endafrågorna jag fått är från min lärare i US politics där han ber mig jämföra den pluralistiska demokratin i USA med majoritetsregeln i Sverige. I övrigt knäpptyst. Jag frågade övriga gruppen om jag var ensam om detta men samtliga instämde i att amerikanarna är inte intresserade. Ändå kommer vi hit med oändligt antal frågor om den amerikanska kulturen.

Jag och samtliga var överens om att när vi träffar mäniskor från andra länder och kulturer så väcks en naturlig nyfikenhet. Sen måste vi vara ärliga med att säga att alla européer är inte intresserade av andra kulturer och att många ställer idiotfrågor om Bush och att de är så tokiga i vapen, m.m. Men det finns iallafall en grad av intresse från européerna, här är den totalt frånvarande.

Nu ska jag sova

The Boss

2007-09-21T12:53:00.001-04:00

Vill bara tillägga att jag blivit ett fan av Bruce Springsteen. The boss that varit mitt sällskap när jag suttit ensam på kvällarna och pluggat. Det är någonting med hans musik som hjälper mig att fortsätta plugga trots att något ensklt avsnitt kan vara tråkigt. Till exempel att försöka förstå alla former av pronouns eller typer av morphemes, är inte lätt. Egentligen är dom superlätta men inte för mig. Engelska är ett intressant språk på det sättet. Dess uppbyggnad är ganska enkelt men alla undantag kan göra en galen. Oavsett om jag förstår grammatiken eller inte så älskar jag att tala språket. Vissa ord har en så fantastisk laddning i sig, det är svårt att förklara. Kombinerat med amerikansk kultur så är språket mer frigörande. Man vågar uttrycka sig här och visa känslor. Jag känner mig mer hemma här på det sättet. Varje gång man gör det i Sverige så kan man mötas av en tystnad som ändå lyckas förmedla budskapet att du är dum i huvudet. Inte för att kommentaren var dum utan för att den bryter mot Jante-lagen. Tack o lov håller den på att sakta men säkert brytas ned.

Frågekultur

2007-09-21T10:15:00.001-04:00

Läste precis att det varit skottlossning på ett universitet i delstaten Delaware. Två ska ha blivit skjutna. Säkerheten ska tydligen ha höjts efter massakern i Virginia i april men det hjälper inte. Här på UVM så har ingen säkerhet höjts. Det är som i Sverige att man har sit passerkort till sin byggnad. Vapenlagarna är väldigt liberala här. Du behöver inga tillstånd utan det är bara att köpa. Endast två delstater har denna princip-. Vermont och Alaska.
Vapen är dock ingen stor grej här. Det finns mycket jägare dock. Mordstatistiken i Vermont är lägre än i övriga delar, liksom övrig brottsstatistik.

Däremot är det slående hur mycket dom vill veta om dig. Jag vet inte hur många papper jag har fyllt i där jag har svurit på att jag inte har psykiska problem. Dom vill veta allt. Har du någon gång brutit ett ben? Hur är kolesterolhalten hos dina föräldrar (hur fan ska jag veta det?) Finns det alzheimers i din familj? Hjärtsjukdomar? Har någon i din släkt suttit på mentalsjukhus? Har du alkoholproblem? Depressioner?

Jag hoppas inte att andra utbytesstudenter får gå igenom samma sak när de kommer till Sverige. Men min favoritfråga av alla är ändå den jag fick svara på under min visumansökan

"Planerar du att under din vistelse i USA genomföra terrorattentat?" Ja/Nej
En följdfråga på den ovan är: "Är du medlem i en terroristorganisation"? Ja/Nej

Bin Ladins terrorister måste verkligen svettas när de får den frågan. Att döda en massa människor på det mest vidriga och fegaste sätt går, men man kan ju inte ljuga på en visumansökan. Jag måste ta reda på denna frågas syfte. Ingick den i Patriot Act? Det måste finnas ett svar på varför man har den frågan. Professor Gierzynski får hjälpa mig.

En annan favorit är denna: "Have you ever withheld custody of a US citizen child outside the United States from a person granted legal custody by US court?"

Jag älskar dessa frågor. Jag kommer rama in dom när jag kommer hem, de kommer alltid påminna mig om vilket otroligt land detta är.

Nu ska jag plugga vidare så jag kan åka till Montreal utan dåligt samvete för studierna.

Montreal

2007-09-19T21:51:00.000-04:00

Klockan är tio på kvällen. Har pluggat sociologi sen kl åtta i morse. Har prov imorgon och den här gången är det inte förhör utan ett riktigt prov. Vi får se hur det går. Den här läraren använder multiple choice frågor och hans frågor är mindre bra om man ska tro de för-prov vi har fått att öva på. Jag fattar inte hur den människan ser på kunskap. Hans frågor handlar mer om man har läst tabellen över syn på aborter, på sid bla bla bla. Han testar inte enbart det kursen handlar om; sociala problem, hur de uppstår och dess lösningar.

Jag har fruktansvärt mycket denna vecka men skolan kan faktiskt vänta. Jag är här på semester och det spelar ingen roll vilka betyg jag får här. Det har ändå inget med lärarutbildningen att göra. Därför åker vi till Montreal denna lördag och blir kvar till på söndag.
Priserna är så låga att om vi hyr en van på 6 pers över två dagar blir det 15 dollar per person, inklusive bensin! Bensinpriset är sjukt lågt här. Nu ligger Montreal bara 1½-2 timmars bilresa härifrån så det blir ingen längre resa. Nu återstår bara att komma på vad vi ska göra där. Totalt är vi kanske 14 pers som åker och det kan bli en riktigt bra resa. Jag behöver det känner jag.

Jag lovar bilder från resan!

2007-09-19T15:32:00.000-04:00

För er som vill veta hur långt det blir att åka till Las Vegas så är här en karta. Tyvärr hittade jag ingen bra. Ni ser säkert Las Vegas men vart är lilla Burlington? Titta längst upp till höger på kartan, där ser ni Boston. Tänk er en cm åt vänster så är ni ungefär rätt. Vi snackar alltså om två tidszoner.

Några ord innan prov

2007-09-18T15:07:00.000-04:00

Prov o prov... dom kallar det här "quiz" och det är mer ett förhör av enstaka kapitel. Men detta kapitel var krångligt att ta sig igenom - Den amerikanska konstitutionen. Även om det är jobbigt att förstå allt så är det en vacker och spännande läsning. Författarna lyckas, på ett objektivt sätt, förmedla den förhållning amerikanarna har till sin konstitution. Man kan känna stoltheten.
Finns det någon av oss svenskar som kan känna stolthet när man läser den svenska motsvarigheten?

Knappast...

Förhöret är om exakt 1 timme och 48 minuter men jag var tvungen att "skriva av mig".

Insåg till min fördrövelse att efter förhöret (som sker kl 18) så måste jag skriva en liten diskussionsdel i historia och sen göra engelsk läxa. Läxor på universitetsnivå???? Europeérna blev aningen förvånade över det faktum att de har läxor här. I Europa har vi det lite annorlunda när det gäller läxor, nämligen inga.
Skillnad? Man lär sig lika mycket oavsett system, men det är mer jobb i det amerikanska. Hur går det ihop...?

Däremot gillar jag att de har quizzez då och då. Det tvingar en att läsa och det blir inte lika mycket att plugga inför sluttentan. Man har mer med sig från de tidigare proven.

Nej, nu måste jag nöta in sambandet mellan konstitutionen och pluralistisk demokrati
(Det skrev jag endast för att det lät avancerat....)

Las Vegas?

2007-09-17T22:44:00.000-04:00

Det går vilda rykten på skolan. Under Thanksgiving lovet som varar en vecka så är det många som funderar på att dra till Las Vegas. Clemént kunde tydligen fixa schyssta paketpriser.
Jag lär inte tveka att dra dit om det skulle bli så. Men rykten är rykten.

Var förresten på Frat-party i helgen. Vad är det, undrar ni? Alla ni som sett amerikanska college-filmer har säkert sett vilda college-fester i dessa filmer. De utspelar sig i byggnader med roliga namn som Sigma Phi, Kapa gamma och allt möjligt. I filmens värld händer ALLT på dessa fester, allt från att slagsmål, heta scener "up-stairs", någon som pissar i ens öl, you name it!

Henke var på en sån fest men vilken besvikelse. Ingen pissade i min öl och ölen tog slut efter en timme. Falsk marknadsföring kallar jag det.
Morsan lärde mig att vill man att något ska hända så får man själv ta itu med det, så jag antar att det betyder att om jag vill att det ska bli en minnesvärd fest, så är det jag som måste pissa i ölen...

Tack för alla råd, mamma.

Gänget

2007-09-17T22:30:00.000-04:00

Här är en bild av mig o gänget. Från vänster: Florian (Österrike), Gabriel (Österrike), Thomas (Österrike), Juán (Spanien), sen har vi en okänd kille som jag inte har en jävla aning om vart han dök upp ifrån men jag minns att han var från Spanien. Till höger om honom har vi mig.
Sittandes från vänster: Eduardo (Spanien), Oliviér (Frankrike), sen sist (och minst) Iago (Spanien)
Och ja, ni gissade rätt. Bilden är tagen UTANFÖR en pub ....
EFTER tre, fyra öl....
Fotograf: Clemént (Frankrike)

Bilden är som sat tagen utanför en pub, en mycket populär sådan där man får dricka inhemsk öl och endast inhemsk. Nyfiken som man är kring nya kulturer prövar man förstås varenda sort och det är faktiskt vad killen längst ner, Iago, gjorde...

Dollarras

2007-09-15T14:48:00.000-04:00

Överförde pengar från Sverige under veckan och insåg att dollarn rasat ytterligare. Tydligen har man sänkt styrräntan om jag fattade österrikarna rätt. Hur som helst innebär det plus för mig i plånboken. Vi hade en rejäl utekväll igår så mitt vokabulär är på reparation just nu och har ersatts av en mindre kompetent vikarie....

Kvällen inledde med restaurangbesök, en stek med utsökt potatismos och grönsaker. Till detta två öl. En sådan middag på den typen av restaurang (Ungefär som Fontana di Trevi) hade i Sverige gått på 300 spänn, men här kommer man undan med 200 spänn, inkl dricks.

Kvälle fortsatte på vårt favoritställe Ake's Place. Något jag glömde från Magnus lärdomar var att i mindre städer klär man inte direkt upp sig. Man går till puben som man är, t-shirt och jeans. Ska du ha skjorta ska den helst inte va instoppad uta hänga utanför.
Modet är lite annorlunda här men det finns ett par butiker som jag verkligen gillar skarpt. American Eagle är en kedja med riktigt snygga kläder som ändå är väldigt lediga. Tyvärr är utbudet inte jättestort, allt ser likadant ut. Rutig skjorta under huvtröja är det alla butiker satsar på. Det är ganska hett i Sverige också men det finns ändå lite större variation.
Alla klär sig likadant här, förmodligen pga att vi är i en mindre stad men förutbestämda tankar sa mig att amerikanare vågar sticka ut mer. Jag trodde iallafall att alla under 20 här, som fortfarande letar efter sin rätta identitet, skulle experimentera mer.
Det enda som sticker ut är de två transsexuella som bor i närheten av mig. Tyvärr borde dessa f.d herrar få sig en lektion i hur kvinnor klär sig... Inga fördomar om transsexuella men ärligt talat såg det för jävligt ut. De har bägge klänningar med bäst-före-datum som gick ut för läääänge sen. Stor eloge ska de iallafall ha för att de vågar visa upp sig och sättet de gör det på.

Jag kan så här i baksmällans värld dela med mig av en liten rolig hemlighet.
Ni vet säkert att jag bor i en korridor med fokus på Globala frågor. Huset heter Global Village och vi i min korridor heter Open and active minds. Det finns många andra program, Italian house, German house, Russian house, Jeish house osv. Sen finns det en orridor som har fokus på HBT-frågor. För er som inte vet vad HBT betyder så är det förkortning för Homo-Bi och Transsexuella.
Innan jag kom hit var jag tvungen att söka min bostad. Jag sökte till tre ställen, Open and acvtive minds var mitt första val, mitt andra val tror jag var Canadian house. Men mitt tredje var faktiskt, håll i er nu... HBT-huset.

Varför sökte jag hit där jag kunde få bo med så vackra "damer" som ovan beskrivet? Jag har bara ett svar och det var att dom marknadsförde sig på ett sätt som inte hade med verkligheten att göra... HBT frågor är väldigt spännande och för en blivande samhällskunskapslärare vore detta väldigt givande. Sen måste det erkännas att jag konstigt nog inte hade en tanke på att jag faktiskt skulle få bo med människor med andra sexuella preferenser. Hur jävla korkat är inte det? Okej, jag hade räknat ut att en o annan skulle vara gay men transsexuella slog mig aldrig.

Nu har jag iallafall erkänt det

Nu måste jag plugga sociologi... Det kommer bli en lång dag med tanke på all öl och tequila från igår...

Några ord om min rumskamrat....

2007-09-13T00:21:00.000-04:00

Det är midnatt. Min rumskamrat, Christian, 18 år, kommer tillbaka till rummet efter att ha tillbringat kvällen med tjejerna som bor i sviten mittemot. Väl tillbaka tar han på sig en tjock tröja, tar på sig dojorna, är på väg ut innan jag hinner fråga honom:
-Going out?
-Yeah, I'm going out for a smoke and maybe a phone call
-Okay, see ya

Inget konstigt med det, problemet är bara att han är ute ca en timme varje gång han gör detta. Vem fan röker en cigg i en timme?

"Men telefonsamtalet då"? undrar du säkert...

KILLAR PRATAR INTE I TELEFON I EN TIMME!!!

Det faktum att telefonen överhuvudtaget uppfanns av en man är märkligt med tanke på hur lite vi använder den.

"Jaja, kom till saken nu, Henke, vad är det du tror han egentligen gör?"

Okej, vad gör en 18-årig kille EGENTLIGEN när han säger att han ska "ut och röka och ringa ett samtal klockan tolv på natten?"
Exakt! Jag tror precis som du att han röker en "cigg", men inte direkt en sån som det står "Marlboro Light på". Han väntar sen en stund för att ruset ska gå ur för att sen komma tillbaka till den "lättlurade svensken som bara sitter med sina böcker hela dagarna och nätterna".

I skrivande stund har han precis återvänt, tar faslig tid på sig i badrummet. Kollar han pupillerna?

Det var några ord om min rumskamrat det...

11 september

2007-09-11T20:45:00.000-04:00

Idag är det minnesdagen för 11 september, förmodligen den största nyheten vi har upplevt. Jag försökte ta reda på hur den här dagen hanterades av amerikanarna. Jag läste flertalet tidningar och skummade igenom relaterade artiklar. Samanfattat kan man se i de tidningar jag kikat i att det är dags att gå vidare. Det har gått 6 år nu och för många börjar det bli jobbigt att uppleva detta datum åter. De anhöriga säger att det är som en årlig begravning av sin käresta. För vissa anhöriga har man inte ens kunnat genomföra en riktig begravning då många kroppar inte kunnat hittats.
Det är en makaber läsning jag gör i Boston Globe om hur många som saknas. Fortfarande går man igenom resterna av tvillingtornen i hopp om att hitta DNA från några av de 22000 kroppsdelar som ligger utspridda.

Jag har försökt hitta hur man i Vermont uppmärksammar men det enda jag lyckats se är att man hissar flaggan på halv stång.Det verkar som att man vill gå vidare utan ceremonier. Men jag kan inte säga detta med säkerhet, jag har frågat runt om folk känner till några aktiviteter men ingen känner till det. Endast I New York Times kan jag hitta sådant. Men dessa tar inte plats på Ground Zero längre. Istället hålls de i en närliggande park. New Yorks borgmästare Bloomberg, vill gå vidare. Han menar att det inte är bra för stadens framtid att denna dag alltid kommer förknippas med hemskheter. Låt oss minnas men gå vidare.

Jag läste lite statistik från Boston Globe där det tydligt framgår att fler och fler amerikaner väljer att avstå från att på något sätt visa sin sympati. Detta kan göras på fler sätt än delta vid ceremonier. Enklare saker som att be en bön för de som förlorat sina anhöriga eller bara titta på nyheterna går också. Men ca 25 % avstår i år från att gör det, vilket är en ganska stor ökning från förra årets. Det visar ändå att 9/11 fortfarande smärtar det amerikanska folket även om varje tidning har artiklar krig frågeställningen om det är okej att gå vidare. Hur länge måste vi minnas de som gått förlorade innan vi kan gå vidare?

Även om inget sker här i Burlington så tittar man med extra respekt mot den amerikanska flaggan som vajar på halv stång. Idag symboliserar den inte de tankar jag bar med mig hit. Idag representerar den de oskyldiga människor som under så vidriga omständigheter gick bort.

Jag minns, precis som alla andra, vart jag befann mig när jag fick beskedet över vad som hänt. Jag var i Boden och gjorde lumpen. Det var en tisdag. Vi hade precis kommt tillbaka från skjutbanan efter övningar med kulsprutegevär. Väl tillbaka är det uppställning i korridoren, några återvänder från logementen efter att ha hämtat något. Marklund från Skellefteå, kommer ut med stora ögon och säger att "de visar på TV att två plan har flygit in i World Trade Center tornen". Marklund sågs som lite speciell och jag minns min egen tysta reaktion; "hur fan kan han tycka att det är kul" Efter uppställningen är det högervänsterom för för dagen. Vi går in i logementen, slår på TV:n och möts av bilderna. Vi sitter som klistrade resten av dagen och försöker förstå.

Det var denna dagen som gjorde mig intresserad av politik, innan det var jag totalt okunnig. Det är alltså med bakgrund av 9/11 som jag valt att bli samhällskunskapslärare. Det får en att titta en extra längre stund med vördnad mot den amerikanska flaggan.

Hajk

2007-09-09T22:53:00.000-04:00

Idag var vi en grupp på ca tio personer som vandrade i bergen. . Berget vi gick uppför var en sträcka på ca 2,5 miles. Det var en härlig upplevelse, mycket skog, mycket stenar så dt blev en liten utmaning att hålla koll på var man satte ner foten. . Efter att ha kommit ut från alla skog och upp mot en stuga som var någon form av rastplats, väntade man sig så klart en helsikes utsikt efter att bara ha sett skog. Snacka om vad snopen man blev när man vänder blicken och ser inte ett smack. Bara moln. Tjocka moln som inte ens lät oss se konturer av något för att ge oss en förståelse av vad högt upp vi var. Regnet börjar bli intensivare och med tanke påskaderisken bestämmer vi oss för att vända neråt istället för uppåt.

Trots missad utsikt fick jag en härlig upplevelse av att vandra i natur på detta sätt. Det kommer bli fler turer och då blir det garanterat kort på detta.

Måste nämna att jag var tvungen att köpa nya skor för att klara av hajken. Lyckades få tag på ett par New Balance skor som jag är ganska säker på kostar 800-1000 spänn i Sverige. Här hittar jag dom på rea för mindre än 300. Det som morsan har lärt en att "då måste man köpa, även om man inte behöver dom. Tänk på alla pengar man sparar".

En annan sak so måste nämnas är den otroligt trevlige guide vi hade för dagen, professor Gordon. Han undervisar i antroprologi, född i Sydafrika. Han bjöd hem oss och till min förvåning är hans fru min engelsklärare. Min förvåning av att möta hennes ansikte bryts av det fantastiska intryck jag får av huset. Ett enkelt men mycket vackert timmerhus med gamla anor. Ganska minimalistiskt inrett, säkert medvetet. Man vill låta enkelheten tala. Många böcker finns utspridda. I badrummet finns en stor plansch med ett av mina absoluta favoritcitat:

Imagination is more important than knowledge.
For knowledge is limited, whereas imagination embraces

the entire world, stimulating progress, giving birth to evolution

Albert Einstein

Det här gifta paret visar prov på vad gästfrihet är. Paret är från Sydafrika men jag saknar kunskap om gästfriheten där. I detta fall är det en amerikansk gästfrihet vi får uppleva. Trots att vi är tio personer som anländer med kort varsel, erbjuds vi ombyte från våra blöta kläder. Inom några minuter står te, bröd och tillbehör framme på bordet. Atmosfären sprudlar av värme från paret Gordons. Jag minns inte mycket av vad som sades, jag höll mig utanför diskussionen i förmån för att bara få observera intrycke jag får från hur dessa människor lyckades skapa denna atmosfär. Allt från kroppsspråk, val av ord, hur de styrde samtalet, hur de inledde samtalen.

Det var lärorikt men fortfarande kvarstårfrågan varifrån denna energi kommer ifrån? Medfödd, inlärd eller en kombination?

Jag fortsätter att hålla mig utanför för att kunna gå in i dagdrömmandets värld där jag själv befinner mig i ett liknande hus och samma situation. Frågor börjar ställas, skulle mitt hus se lika hemtrevligt ut eller skulle det vara en "inredning a'la Henke", dvs organiserat kaos?

Skulle jag kunna erbjuda samma gästfrihet? Förodligen, men skulle den vara lika genuin som paret Gordons?

Jag lämnar huset med mer frågetecken än svar, dock inte tomhänt. Jag har fått en stor dos inspiration av gästfrihetens praktiska innebörd men också en förstärkning av vad jag själv vill vara inom ett antal år.

Lärdom, Sverige

Denna värme

2007-09-08T22:39:00.001-04:00

Var ute på puben igår kväll för ett par öl. Mycket lugnare än senast. Men vädret däremot är helt sjukt här. När jag satt inne på puben (en mycket trevlig sådan) hade jag utsikt ut genom fönstret där jag länfre bort kunde se en sån där monitor som visar tid och temperatur. Vid midnatt stod den på 81 F, eller 26 C. Tjugosex grader, klockan tolv på natten, i september, i Vermont! Lika varmt är det idag. Jag svettas trots att alla fönster är öppna. Vi svettas som grisar här, med andra ord. Luftfuktigheten är vidrig. Vädret varierar kraftigt. Ena dagaen kan det vara nära trettio grader och dagen därpå kan det vara betydligt svalare.

Helgen går åt till att plugga engelska. Jag kom ju in på min nya kurs i engelska trots att kursen var stängd. Det krävdes ett ordentligt trevligt brev från min sida för att det skulle gå. Men i gengäld fick jag läxor från två veckor tillbaka att hinna ikapp till på måndag...
Det var den helgen det...

Har inte riktigt kommit in i tempot men det går. Väntar spänt på vad historieläraren tyckte om min paper. Det är svårt att vänja sig vid systemet här. Allt går ut på att visa att man läst texten, inget analyserande. Bara summerande. Mycket tråkigt och opedagogiskt samt mindre bra för mig då min hjärna är en analyserande sak, ingen station där du öser in information som i slutändan inte har något större värde och som med tiden kommer försvinna just för att man inte har gjort kunskapen levande genom analyserande. Det är frustrerande men jag har samtidigt hört talas om människor som kommer ihåg saker bättre på det här sättet än när man analyserar ett stycke text. Vi är olika helt enkelt. Men det är samtidigt konstigt att se en lärare tillfredsställd när en elev citerar något direkt ur en bok, som om denne verkligen fattat något.

Tillbaka till engelskan

Trevlig helg på er

Politisk korrekthet i absurdum

2007-09-06T10:34:00.000-04:00

Hade "floor meeting" igår, dvs möte för alla som bor i en viss del av huset. Syftet var att vi skulle gå igenom policyn för att bo på UVM. Atem, som är ansvarig för vår del av huset, går igenom rätt självklara saker som att alkohol och droger inte är tillåtna på rummet. Visserligen tycker jag att det är för jävligt att jag inte kan ta en whiskey till en bok när man är 25 men jag förstår det eftersom så många här är under 21 år (tillåtna åldern för att dricka). Sen vill inte UVM ha ett rykte om sig att vara någon fyllekvart för unga studenter. Det vore dålig reklam och skolorna jobbar här väldigt hårt med sitt rykte. Men jag tror det har gått lite väl långt nu...

Varför? Jo för vi är nämligen inte tillåtna att säga orden "boy" eller "girl".
Nu tänker du säkert "va fan menar han????"
Låt mig försöka förklara. UVM har en jättelöjlig policy om att på denna skola använder man inte dessa ord. Istället ska vuxna ord som "man" eller "woman" användas för att det är mer korrekt att säga så.

Detta skapade ett hav av frågetecken och skratt på mötet. Speciellt tjejerna reagerade, mycket för att i USA hälsar vissa tjejer på varandra som kan låta ungefär så här: What's up, girl!
Man hör det hela tiden men nu är detta tydligen inte accepterat i skolan. Jag tror knappast att det blir några konsekvenser men principen är helt sjuk...

Vi är inte heller tillåtna att använda termen "freshmen". Ordet syftar på de studenter som kommer hit första året, min rumskamrat är freshmen. Dom är oftast 18, 19 år och dom som har pluggat här ett år eller mer ser alltid ner på freshmens just för att de är nybörjare och aförmodligen för att dom själva blev hånade när dom kom hit som freshmen.
Iallafall är inte termen tillåten trots att alla trodde det var den oficiella termen. Jag fattade inte orsaken men jag tror att det beror på att ordet freshmen innehåller "men" (=man) vilket inte är acceptabelt. Termen har också sitt ursprung från när kvinnor inte var tillåtna att studera så då syftade termen på männen som pluggade första året på college.
Istället för freshmen ska termen "First year student" användas.
Jag kan förstå den här policyn lite mer om man tar hänsyn till ordets historia. Men ändå...

Är för övrigt mindre pigg då jag tog "ett glas öl" på puben igår med österrikarna. Vi diskuterade relationer, politik och hur dessa skiljer sig åt mellan länderna. Så nu sitter jag och letar efter kurser. Jag hoppar nämligen av engelskan för utbytesstudenter. Den håller en aningen låg nivå och jag har fått flera frågor om "vad fan jag gör på den här kursen".
Ska därför söka mig till en annan engelska kurs så jag får jobba med grammatiken. Den kursen jag läste nu var mer för att få stöd i hur man interagerar, skriver uppsats, uttal, osv.

Måste till banken också. Shit, det är många saker jag måste göra idag!

Hej så länge!

Löken Odenberg

2007-09-05T09:18:00.000-04:00

Ännu en minister har avgått, denna gång Mikael "stackars-mig för-jag blev inte-finansminsier-som -alla-tippade Odenberg".

Så här i efterhand kan man ju fundera vad "Freddie" Reinfeldt tänkte på när han valde Odenberg? Som jag har fattat det tillhör Odenberg dom gamla moderaterma men en vilja stt stärka försvaret istället för att ytterligare dra ner på budgeten. Varför sätter "Freddie" en sån minister på den posten? Hade inte "Freddie" en klar bild av vad han ville med försvaret? Jag har inte tagit ställning till de fyra miljarderna som ska as från materialanslagen. Jag skiter fullständigt i det svenska försvaret men är väldigt fundersam om det här kommer påverka våra internationella antaganden? Det är något som jag däremot bryr mig om.

Jag kan också förstå att Odenberg såg sig vara långt nere i hierarkin med tanke på att finansminister Anders Borg som fullständigt kört över Odenberg för att sen backa över honom för att få utlopp för den frustration ha själv måste ha upplevt med att sitta som "lame duck". Att ha en finansmminister som är lame duck är föga imponerande men går att förstå när fyra partier ska samarbeta.

Nä du Odenberg, du blev aldrig finansminister som du så gärna ville. Istället fick du den mest otacksamma ministerposten som finns när du blev försvarsminister, och där blev du överkörd av en fjantig vapenvägrande ekonom med hästsvans. Din chef "Freddie" ställde aldrig upp för dig eftersom han var för kameraskygg eller för upptagen med att profilera "de nya" moderaterna i redan moderatstödda Vaxholm. Jag tycker faktiskt synd om dig men du ska faktiskt ha en stor eloge för att du rakryggad lämnade ministerposten och vägrade bli vapenvägrarens bitch.

Jag kommer sakna dig Mikael Odenberg för att du kommer bli ihågkommen som den minister, oavsett regering, som svettats mest under direktsända debatter. Det kan bara vara Leijonborg som möjligtvis slår dig efter intrång-skandalen. Hade vi kopplat generator till er hade energikrisen varit löst.

Sköt om dig "Löken", men gå inte arbetslös för länge bara, du vet vad som händer då. Men jag är säker på att du är en bättre människa än genomsnittssvensken som inte vill jobba och bidragsfuska. Du hittar nog ett jobb i det nya Sveriges välfärdspolitik och arbetsmarknad. Skattesänkningarna riktade mot din väljargrupp har nog gjort att du har lagt undan många sköna tuselappar. Förhoppningsvis får du en schysst pension som tillägg för ditt tuffa ÅR i regeringen. Vi vill ju inte se att du får problem med att få mat på bordet som andra svenskar har fått och kommer att få med er "nya politik".

Tre år kvar...

Önskemål

2007-09-04T23:24:00.000-04:00

Jag skulle vilja framför ett litet önskemål. Saken är den att jag har en liten tom innervägg på mitt skrivbord, idealisk för bilder av familj och vänner. Vill ni så skicka gärna bilder ni kan undanvara (stor risk att de inte kommer med hem igen) till en adress jag gett er. Det skulle va mycket uppskattat med bilder av de jag håller kära. Det kan vara skönt att ha lite bilder att titta på när mörkret knackar på och det gör det minst lika ordentligt som hemms i Sverige.

Mat

2007-09-04T20:29:00.002-04:00

Kom precis tillbaka från en middag som var utsökt. Så utsökt att jag kom på att jag måste skriva hur bra jag har det här med maten.

Idag var utöver det vanliga. Till frukost hade jag det vanliga, scrambled eggs, fullkornsflingor med youghurt och melon. Till det två rostade fullkornsmackor med färskost. Detta äter jag till frukost varje dag samtidigt som jag läser USA Today.

Lunchalternativen är dock sämre. Det serveras ALLTID (förutom frukost) hamburgare eller pizza. Jag få äta precis hur mycket jag vill men håller mig borta från den under vardagar. Men idag besökte jag ett lunchställe där jag fick tag på tagliatelle med scampi, basilika och en underbar (dock okänd) sås. Den var det inte buffé på eftersom det inte var den vanliga restaurangen som jag brukar äta på, Harris Millis. Det är här jag äter tre mål om dagen oftast och där buffé alltid gäller oavsett måltid.

Nu till middag åt jag Kalkon, ångkokta grönsaker, potatismos och gravy till det. Jag prövade även deras vegetariska alternativ som är helt jäva suverän för att säga det rakt ut. Jag äter ofta det vegetariska alternativet eftersom dom gör so otroligt goda och nyttiga grytor.
Nu tränar jag väldigt mycket så då behöver jag även fet mat så jag vräkte i mig två stora portioner med kalkon och tillbehör.

Hur har jag möjlighet att äta sån lyxmat varje dag med fri tillgång till pizza och hamburgare (jag be er på mina bara knän att ni berättar detta för småttingarna att morbror Henke får äta pizza så mycket han vill sju dagar i veckan. Snacka vad avundsjuka dom kommer bli...)
Hur som helst, hur funkar allt detta? Innan jag åkte hit betalade jag för en måltidsplan, tog självklart den dyraste då den ändå var kraftigt subventionerad av ISEP. Så nu har jag ett fantastiskt kort, CAT-card, som jag bara behöver dra och vips! så har jag gratis mat.
Detta magiska kort är även mitt busskort, något jag åker gratis här. Jag går på baseball matcher gratis. Det är det kortet jag skriver ut mina arbeten med på biblioteket. Det här kortet kan allt! Hur fasen kommer det sig att Karlstad universitet inte har något sånt här???

Jag vet att ni tänker at jag kommer gå upp en massa kilon men jag undrar snarare om jaginte får börja käka mer pizza så jag inte börjar gå ner... (den måste ha gjort ont på er...)

Maten är utsökt och varierandeDet finns som sagt snabbmat, det finns klassisk husmanskost som kalkonen jag berättade om. Det finns ett internationellt altrnativ och ett vegetariskt alternativ. Funkar inget av det kan man be dom öra iordning en macka åt en med valfria ingriedienser. Det finns även två soppsorter och en bra salladsbar.

Jag har det som sagt bra.

Save the world

2007-09-04T06:38:00.000-04:00

Dagens inlägg är ett knepigt sådant.
Igår kväll hade vi på Open And Active Minds (kursens namn på boendet jag har) angående projekt vi kan satsa på. En kille hade en mycket spännande idé. Jagkan inte återberätta den för det var en mycket knepig bakgrund men ni får här en del av det.

År 2001 så var Yale, en a världens absolut finaste skolor, kanske den bästa, med och framställde någon form av vaccin som hjälper mot om det nu var HIV, tuberkulos eller malaria. Han var inte säker på vilken men någo av de var det. Yale sålde detta sen till ett amerikanskt läkemedelsföretag och det företaget satte sen sitt patent på det. Sätter du ett patent på någonting så äger du produkten och du kan göra vad du vill i stort sett. Det är din äganderätt

Nu var det hör läkemedlet riktat till alla miljoner miljoner som lider av någon av dom här sjukdomarna. Många länder håller på att utrotas, särskilt länder i Afrika, av dessa sjukdomar. Dom behöver den här medicinen och det till ett billigt pris. Nu har det här läkemedelsföretaget ensamrätt på detta läkemedel så dom kan nästan sätta vilka priser dom vill. Det är så det funkar om du har ensamrätt på någon tjänst eller vara.

Nu finns det väldigt många människor där ute som kämpar för att dessa patent för viktiga läkemedel inte ska ägas av ett fretag utan man måste dela med sig av recepten. På så sätt kan många producera och ju fler som producerar desto billigare.

Vår uppgift på UVM och Open and Active minds, är att få presidenten av medicinska studentföreningen att skriva ett brev till en viktig person, vem minns jag inte. Det viktiga är att UVM blir en av flera skolor som har förenat sig i att skolor ska inte sälja såna här saker om köparen sätter sitt patent på det. Skriver denne president detta brev kommer Vermonts senatorer att stödja denna process, dom behöver bara veta att UVM verkligen vill detta.

Detta är en fantastisk idé men en oro väcktes inom mig när jag folks reaktioner. Det här är männsiskor som är vana vid att protestera, dom brinner för såna här insatser. Jag själv har inte ens gått 1:a Maj tåget. Visserligen pga att jag tycker det tåget är hyckleri, me strunt samma.

Folk som satt runt mig verkade inte ha någon särskilt bra koll på vad det här egentligen handlar om. Det handlar inte bara om människoliv utan också en fråga om äganderätten. Att säga detta känna märkligt för jag har ändå upplevt att jag är längst till vänster av alla här. Jag vill påpeka å det tyngsta att jag stödjer denna linje, att företagen kan inte få göra vinster på dessa läkemedel.
Men jag kan heller inte acceptera att folk slänger ut sig idéer för namninsamlingar, skyltar, m.m utan att faktiskt sätta sig ner och diskutera vad detta handlar om.

Det här är människor med hjärtan stora som jordklot men de är också "superhjältar" som ska rädda världen. Det här är väldigt taskigt sagt och kanske fel, men jag upplever verkligen att de verkar inte sätta sig in i frågan. För dom är det en omedveten vilja att uppleva romantiken kring att protestera, göra namninsamlingar. Idéerna till genomförandet kom före själva debatten.

För mig är det glasklart vad företagens ansvar ligger i men vi som opinionsbildare måste också ta ett ansvar och säga till människor vi vill ska skriva på, att det här är inte bara en fråga om att få ut billig medicin, det handlar även om äganderätt. Man kan inte gå fram med papper och penna och be någon skriva på en namnlista som kan bidra till att rädda hundratals miljoner liv. Alla kommer att skriva på. Jag kan inte stå för namnlistor. Dom har ingen trovärdighet. Du kan få folk att skriva på vad du vill, bara du formulerar frågan på rätt sätt och är tillräckligt irriterande så att du lämnar dem ifred.
Mötets ledare frågade mig vad jag tyckte om namnlistor. Fegt nog svarade jag att ."..namnlistor har ingen större betydelse i opinionsbildning och att jag därför ställer mig tveksam. Men hur det är i USA, det vet jag inte. Men upplever ni att det funkar, så kör på". Nu hade jag heller inte hunnit fundera så mycket på den etisa aspekten. Detta var något jag låg och fundera på när jag vaknade självmant klockan sex i morse.
Även om jag hade haft tankarna klara redan då hade jag säkert inte sagt något ändå. Jag skäms över detta för jag tror verkligen att någon måste säga åt dessa att vi måste ta ett ansvar i vårt opinionsbildande och våga lita på att människor fattar rätt beslut ändå.
Jag kommer nog ändå inte att framföra dem förrän jag har en egen idé kring hur detta kunde hanteras.

Svårigheten ligger som sagt i att dessa människor är så underbara men att jag stör mig på att sättet de pratar på är så naivt och romantiserande. För många av dessa människor är det själva upplevelsen i att få organisera såna här evenemang i en paralell jakt på namnsignturer och egen tillfredsställelse i att rädda världen.
Ni måste förstå att vara aktivist i USA är vanligt men ovanligt i Sverige. Aktivism förknippas i Sverige med till exempel AFA och anarkister. Här i USA är det annorlunda både i vilka som protesterar och ur det görs. Sverige gör det med en indirekt formering av en "tyst mobb". Dvs att vi är bland de värsta i världen på att gnälla men vi gör det i tysthet eller genom att gömma oss i grupper så vi blir en del av mängden. Här visar du öppet vart du står, du går iväg med din snabbt ihopspikade skylt och uppmuntrar andra att följa med. Jag kan respektera denna modell mer för sättet den uttrycks på är mer öppen och genuin. Men ingen av de olika kulturerna i hur man uttrycker sig politiskt lever upp till kraven på ansvar hos opinionsbildaren.

En del av vardagen

2007-09-03T11:47:00.000-04:00

Jag skrev igår om att smekmånaden är på väg att ta slut. Jag upptäckte något nytt i morse som bidrog till detta. I början när jag kom hit, stirrade jag på allt som var "amerikanskt". Människor, språket med den amerikanska accenten hus, bilar, bussar, träd, berg. brevlådor, coca cola-flaskor, vägskyltar, ALLT! Allt jag såg var så spännande för nu fick jag se det i verkligheten.
Men i morse under min frukost och långpromenad, så märkte jag att allt mer börjar bli "brus", dvs att man lägger inte märke till det längre. (Ni har säkert hört termen reklam-brus)
Språket, även om jag långt ifrån fullo behärskar det, blir mer och mer naturligt. Mina tankar sker på engelska, jag svär på engelska när jag blir förbannad (vilket bara har hänt på fotbollsplanen). Det som hindrar engelskan från att ta över mig helt är denna blogg, mail och behovet av att följa svensk politik. Allt mer blir som vanligt. Jag har acklimatiserats.

Snacka om att Sverige är tråkigt när det gäller politik när huvudnyheten är Centerpartiets årsstämma och hur de gör kovändning efter kovändning i deras miljö- och socialförsäkringspolitik. Den andra huvudnyheten är den där förbannade läkaren som de tjatar om hela tiden. Vad är det han har gjort? Har inte orkat följa det där.
Visserligen har det varit en hel del i nyhetern om Kalla Fakta reportern och mutskandalen. Mycket illa...

Har inte kommit gång med att följa amerikansk media. Har ingen tillgång till TV, har inte sett på TV på två veckor. Men jag ska försöka få igång tidningsläsandet på morgonen. Går upp kvart i sju på morgonen vilket är rekord tidigt här borta. Alla sover så länge de kan. Direkt efter jag vaknat går jag och simmar eller springer. Äter därefter frukostbuffé så jag borde ta mig tid här för att läsa morgontidningen. Samtidigt är det svårt när man förväntas vara social vid frukostbordet

Nu måste jag fortsätta med Historieboken och historian om indianerna

Kaxighet straffar sig

2007-09-02T22:58:00.000-04:00

Hej kära läsare,

Jag har tvingats spara in på skrivandet då jag lyckats försätta mig i en sits där jag ligger efter något i studierna. Jag trodde nämligen att detta skulle bli en lätt lek eftersom man läst engelsk litteratur förr på universitetet där hemma. Men tji fick jag när jag inser att det är jäklig svårt. Jag läser fyra kurser och här i USA läser man dom samtidigt istället för en kurs i taget. Jag läser en kurs om det amerikanska politiska systemet, en kurs som handlar om USA:s historia med start från slaveriets slut och framåt. Den tredje kursen är en sociologi kurs med fokus på sociala problem och deras orsaker. Den fjärde är en engelska kurs för oss utbytesstudenter. Den är anngen för lätt för mig. Den är mer tänkt för dom som har lite större problem med engelskan. Men läraren har tänkt anpassa lektionerna efter våra förutsättningar så jag hoppas ändå få utforma en egen kurs där jag jobbar med det jag behöver jobba på.
Sociologi kursen bör inte bli svår då jag på föreläsningarna förstår och känner igen mycket från samhällskunskapen och psykologin.
Betydligt värre är det med Amerikansk historia och Politiska systemet. Böckerna är för amerikanska läsare. Jag skulle behöva en extrabok som förklarar grunderna. Det är många begrepp som författarna utgår från att läsaren känner till vilket en amerikanare gör från lektionerna på grundskolan. I Sverige läser vi inte om detta lands politiska system mer än att vi nämner att USA är en republik med tvåkammarsystem. Samma sak med historian. Det är mycket nytt, man känner ju till detta lands historia från TV-serier. Jag minns fortfarande den fantastiska TV-serien Nord och Syd och det är faktiskt denna som nu är min enda hjälp när jag för tillfället försöker få en bild av USA efter 1866 och avskaffandet av slaveriet. (Ja morsan, jag minns hur stilig du tyckte Patrick Swayze var...)

Boken ger ingen djupare förklaring utan en mycket ytlig sammanfattning av ett djupt material och då blir det väldigt svårt för mig att förstå vad som hänt. Jag kan tvingas söka mig till alternativa källor för att få en bättre bild. Det var längesen jag kände mig underlägsen i en klass. Man sitter nu med flit och är tyst på föreläsningarna även om man vill visa sig duktig. Men man försöker hålla en låg profil, det är illa om man sticker ut som svensk, är äldst och dessutom snart färdigbliven gymnasielärare i klassen och lyckas svara åt helvete fel på en fråga som vilken korkad tonåing som helst skulle klara av.

Jag kan erkänna att jag åkte hit med en mindre vacker nationalistisk inställning att "nu fan ska jag bevisa de här j-a amerikanarna vad vi svenskar kan. Inte bara ska jag få högsta betyg utan jag ska också utmanar er i djupa diskussioner på ett sätt som får er att gråta av förvirring."

Detta är förstås en tragisk inställning, men mer sant kan det inte bli. Jag är idag en ganska liten människa när jag hela dagen kämpat med ett kapitel. Klockan är elva på kvällen och jag är fortfarande inte färdig. Alla känslor som jag trodde jag skulle få ifall jag inte skulle klara av studierna så lätt som jag trodde, började nu att uppstå. Känslor som apati, hemlängtan och vilja att isolera sig från den övriga mängden knackade på min dörr konstant. I socialpsykologin kallar man detta att "smekmånaden är över". Det är nu verkligheten slår in, den här nöjestrippen, allt det nya och spännande blir istället vardagligt och jobbigt. Lyckligtvis besitter jag kombination av intensivt förberedelsearbete av såna här eventuella situationer och en gedigen värmländsk stönighet. Ni som sett min stönighet vet säkert vad jag menar...
Varje gång dessa tankar uppstår, så försöker jag intala mig att det är en naturlig emotioell respons på att ens höga förväntningar inte går som man vill och att man därför känner hemlängtan för att man vet att här hemma behärskar jag mitt område. Att vara bra på något ger varje människa en trygghet, en positiv känsla av vem man är.
Nu när jag ite känner så kan jag gå in i en sån där rationell tankebana. Jag gör detta för att få ett grepp om vad det upplever, jag kan då se denna emotion som något greppbart, att även denna har gränser och lagar istället för att låta den vila över mig som ett täcke som kontrollerar mig och min vardag. Jag kontrollerar den istället Men det behövs lite energi för att klara av det där. Det är här den där stönigheten som alla säger att jag besitter så otroligt mycket av, kommer in i bilden. Det är också här ett stort tack bör riktas till min kära mor, som har varit ett föredöme i begreppet stönighet.

Jag vet att jag inte borde skriva så men jag kan göra det eftersom det skiljer sex tidszoner mellan oss. Sköt om dig mamma och hoppas du hade det bra på Öland.

Nu avslutar jag denna kväll/natt med fortsatt läsande av Sydstaternas utveckling efter slaveriets avskaffande.

P.S. Insåg precis att jag kunde ha förklarat allt det där mycket enklare genom att säga "sluta grina och jobba hårdare istället"! Det är faktiskt samma sak, i princip iallafall. Typiskt akademiker att krångla till det.
D.S.

Karaoke - det ultimata sättet att göra bort sig på

2007-08-31T11:09:00.000-04:00

lömde nämna att jag "sjöng" karaoke igår. Inte solo förstås utan vi var fel killar som fullständigt våldtog Billy Joels "Uptown Girl". Valet av låt har att göra med en intern grej som jag hoppas folk fattade. Ni kan ju själv tänka er hur det låter när fem killar totalt obegåvade i musik inte kan texten... Lägg därtill att denna fantastiska grupp bestod av två spanjorer, en tysk, en sydkorean och en svensk. Underbara accenter...

Förlåt oss, Billy Joel

Fantasivärld

2007-08-31T10:37:00.001-04:00

Jag kom att tänka på en sak igår när jag gick och reflekterade igår. Jag har varit stressad så jag har inte hunnit skriva i bloggen. Men igår fick jag en stund för reflektion över vad jag upplever här. Jag är inte längre kvar i den fantasi-värld jag byggde upp innan jag åkte. Det är en värdeladdad nation med ord, namn och begrepp som "home of the free", federalism, kapitalism, Hollywood, Coca-cola, McDonalds, Ben & Jerry's, Presdident Bush, Irak-kriget, m.m
Att åka till USA för första gången är en föreställning om att komma till en helt annan värld. Men det är jag inte. Jag är i lilla Burlington, Vermont som råkar ligga i USA. Jag lever ett vanlig liv i en vanlig stad med vanliga männisor. Språket råkar bara vara annorlunda, reglerna är lite annorlunda och av någon märklig anledning ska det finnas ballonger på collegefester...

Jag vill inte använda ordet "älska", för det är ett starkt ord, men jag har kommit att bli väldigt förtjust i Burlington och folket som bor här. Det är inge skillnad mot Sverige när det gäller fördelningen av normala och idioter. Jag har tvingats att öppna käften mer och gör det mer och mer som en amerikan, jag lär mig att ta för mig, att vara nyfiken kring allt mellan himmel o jord.
Ni kommer säkert märka det när jag kommer hem. Det är egenskaper jag vill behålla och inte kommer tillåta den svenska jante-lagen att normalisera. Det är småsaker som hur man säger hej, hur man bekräftar en annan människa, hur man får folk att känna sig välkomna. Amerikanarna som jag har träffat är vänliga, dom vill ha med mig.
Dom är som vanliga människor, bara lite mer framåt och jag gillar det.

Jag har hånat det här landet med mindre intelligenta kommentarer. Det är meningar som målar upp USA i likhet med den fördomsfulla bild jag har av detta land. Detta är meningen. Jag säger bara detta så att ni inte tror att jag verkligen vill nedvärdera USA. Jag skriver som jag gör för att jag ibland vill retas, ibland för att underhålla läsaren, ibland för att jag varit stressad av den lilla kulturkrocken. Men oftast har jag skrivit som jag gjort därför att jag faktiskt har dessa fördomar. Det är meningen att ni ska se hur en hyfsat smart människa kan ha så korkade stereotypa bilder av ett land med 300 000 000 invånare. Det är meningen att ni ska se hur integration kan påverka en människa på ett sätt som gör att även den stönigaste värmlänningen kan ändra sin nedvärderande bild. Hur mycket jag har förändrat den bilden är svårt att säga men jag kommer att skriva det jag upplever och känner. Jag har fått respons från flertalet personer och jag vill att alla uttrycker sin åsikt (om ni vill) Det spelar ingen roll om ni tycker jag har rätt eller är helt käpprätt åt helvete fel. Skriv och uttryck hur ni upplever. Ställ frågor.

Jag hade tänkt beskriva ett par av fördomarna som försvunnit men det känns inte rätt här. Desutom måste jag plugga in och förstå grunderna i den amerikanska konstitutionen. Jag ska inte allt för mycket skämta om ett lands,konstitution, så pass väluppfostrad är jag, men satan i mig vad dessa herrar krånglade till det. Kanske är det bara jag som tycker så? Det är ändå en spännande historia om hur konstitutionen kom till, vad den består av och vilket symboliskt värde den har i amerikanarnas vardag.

Svenska

2007-08-29T11:58:00.000-04:00

Det känns konstigt och framför allt fel av mig att gå in på Sveriges radios hemsida för att lyssna på P3. Behovet av att få höra en svensk röst var stark idag. Jag har ingen hemlängtan men det är skönt att höra svenska. Jag respekterar och förstås fullt ut att nyanlända svenskar då och då vill höra sitt eget språk genom olika medier. Samtidigt ställer vi kraven att man ska ta del av det svenska utbudet, frågan är om jag tar tillräcklig del av det amerikanska utbudet genom att lyssna på svensk radio? Jag ska bara vara här 4 månader så kanske borde jag släppa Sverige så gott det går. Jag har ändå både mail och blogg där jag får uttrycka mig på mitt modersmål. Jag följer dessutom vad som händer i Sverige genom nättidningarna.
Jag borde nog stänga av och försöka hitta en amerikansk station, hur man nu gör det. Utgår från att amerikansk public access (eller vad det kallas) inte håller samma klass.

"Alberto Gonzales? No, not sure..."

2007-08-28T09:47:00.000-04:00

Efter att ha berättat lite om mina nya välbelästa vänner på bloggen, läste jag nyheterna på Aftonbladet.se och fick se att Alberto Gonzales avgått. Det är nog ganska få svenskar som känner til honom men han är USA:s justitieminister. Eller VAR, rättare sagt efter att ha avgått pga advokats skandalen. Har försökt sätta mig in i den men det är en knepig historia och man måste förstå olika instanser i det politiska systemet här. Hur som helst tänkte jag snacka om detta med min rumskamrat. Han hade ändå gjort ett gott intryck på mötet igår så jag tänkteatt här kanske man kan lära sig något.

-Hey Chris, I've just heard that the attorney general, Alberto Gonzales, just resigned

(knäpptyst... en sån där pinsam tystnad. Kanske sa jag fel?) Visade honom bild o namn men fortfarande inge respons

-Alberto Gonzales? No, not sure...

Märkligt att en sån beläst kille som är intresserad av politik inte känner till sin egen justitieinister som stått för en hel del tveksamma åsikter när det gäller Genevé-konventionen, personlig integritet, m.m.
Han är inte direkt okänd. Kanske hänger det samman med den stora misstilliten till politiker här som gör att man inte kommer ihåg namnen? Kanske är Chris ett bra exempel på den nya formen av politiskt intresse. Unga idag är inte intresserad av traditionell politik utan koncentrerar sig på enskilda frågor.

Dags för årets första kurs, social problems.
Får se hur förberedd jag är, har inte pluggat sen i april och det var först idag jag isåg att "shit, idag börjar skolan".

Sköt om er

Utsikt

2007-08-27T22:40:00.001-04:00

Jag glömde ju att skriva om mitt och många andras favoritställe här på Campus. Går man ut från mitt rum, fortsätter ca 300 meter, kommer man till en samlingsplats med bänkar av sten man kan sitta på. Det liknar mycket en publikläktare för utomhus skådespel. Här sitter jag på dagara och läser Lasermannen, en fantastisk bok! Ni måste läsa denna fantastiska skildring av dels Lasermannen John Ausonius uppväxt och hur han under tidigt 90-tal sätter skräck i Stockholm. Boken skildrar ett Sverige som får en att rysa när man tänker på vilken

riktining vi var på väg mot med Ny Demokratis och VAMs framväxt. Många sjuka men verkliga saker tas upp. Varje gång jag lyfter blicken från boken så möts jag precis av det ni ser på bilden Jag har det som sagt bra här.

Ni vet om att ni bara behöver klicka på bilderna så förstoras de?

"I'm an action hero"

2007-08-26T22:20:00.000-04:00

Ikväll var det officiell invigning av Davis Center. Här finns allt möjligt för oss studenter; bokhandel, bank, restauranger, Ben & Jerry's och övrig studentservice. I stort sett alla var där. Inte så mycket för själva invigningen utan för att få "free stuff", dvs gratis saker som termos och T-shirt. Saker som är helt onödiga ch slöseri med resurser men självklart var jag där och snikade.

Det intressanta var den T-shirt vi fick. På framsidan står "Action hero". Varför? Jo, för att få denna lågkvalitéts t-shirt, var jag tvungen att signera ett papper där jag lovar att "handla aktivt för de högre värdena". Det innebär att du ska stå emot arrogans, rasism, homofobi och precis allt som gör dig till en dålig människa. Gör du allt detta, får du en gratis T-shirt. Jag säger inte att tanken är fel, men jag ifrågasätter dock utbytet av detta löfte. Allt jag får för att lova att vara en god människa är en gratis T-shirt? Det finns människor som fått Nobels fredspris för mindre...

Jag vet vad du tänker, "vi måste avsäga oss behovet av att få något tillbaka så fort någon/något kräver en god handling av oss". Jag säger inte att du har fel, men hade det verkligen skadat att slänga med lite "extra free stuff"?

Skojar bara med er... Det finns många härliga initiativ från skola och studeter här att försöka åstadkomma en förändring till det goda. Många är naiva och det finns en rejäl dos av tonårsnarcisissm. Nu ska man va försiktig med det begreppet då det omfattar väldigt många saker. Det jag syftar på är det superhjältstänkande som dagens tonåringar har. Superhjältstänkande är en del av en tonårings narcisisstiska läggning och innebär att "jag vill och kan rädda världen". Detta är något som startade bland oss tidiga 80-talister men som har ökat kraftig. Att vilja rädda världen är inte fel, tvärtom. Däremot så innebär detta superhjältstänkande att man verkligen tror att man är en superhjälte. "Bara jag kan rädda världen för jag är bäst, klokast och smartast".

Skolan har dock en härlig attityd till vad det innebär att vara öppensinnad. Faktum är att mitt boende innebär också en kurs i globala frågor. Det är en sak svenska universitet borde lära sig av. Men det förutsätter förstås att man försöker bilda riktiga campus istället för de minicampus som vi har idag.

Nu ska de här superhjälten gå o lägga sig. Imorgon börjar träningen. Vore jäkligt synd om Arwen skulle dumpa Henke "bara" för att han gick upp 30 kg uder sina fyra månader.

Älskar dig. gumman.

Lake Champlain

2007-08-26T12:07:00.000-04:00

Lake Champlain ligger 25 minuters promenad från mig. Sjön ligger precis nedanför Downtown Burlington, dvs där alla affärer finns. Ville ta fler bilder men dimman gjorde det omöjligt att ta bilder på långt håll. Den är vacker så det kommer mer

290 dollar!!!!!!????????

2007-08-26T11:07:00.000-04:00

Kom precis tillbaka från bokaffären. Min baksmälla blev tusen gånger värre när jag fick se priserna. Jag köpte totalt fyra böcker som jag ska använda under terminen. Det gick på 290 dollar! Ta det gånger 7,00 så kommer vi upp i ca 2000 spänn. Då kommer jag ändå billigt undan. Jag har hört folk som måste köpa böcker för 600 dollar! För 600 dollar kan man köpa fyra mindre kylskåp. Nu undrar du säkert varför jag använder kylskåp som exempel. Saken är den att UVM är jävligt snåla när det gäller att rusta rummen med möbler. Allt du får är en säng, ett dåligt skrivbord och en garderob. Du måste köpa allt,
ALLT!
Du kan därför behöva köpa små kylskåp att ställa i det stora rummet som vi delar på. Dessa kostar 150 dollar, vissa böcker kostar lika mycket. Det säger en del. Min rumskamrat köpte en igår. Han sa att vi kunde dela på den men han har inte sagt att jag är skyldig pengar. Inte kommer jag ta upp det heller

Mvh

Snåljåpen

God morgon, huvudvärk

2007-08-26T09:38:00.000-04:00

Spenderade en trevlig dag med Colin, hans flickvän och hennes vänner. Vi hade en riktig amrikansk middag med pannkakor och korv på Henry's Diner. Jag var inte direkt sugen men har aldrig testat pannkakor och och korv med sirap förr så jag bestämde mig för att pröva. Med sirapen blir det en tung middag. Man får tre pannkakor men dom är mycket tjockare. Det har liksom inte fastnat än att när man går ut i USA och äter middag så blir man faktiskt mätt.

Senare på kvällen spelade vi tv-spel på en gammal Nintendo64, skitkul faktiskt. Hade ingen aning om vad jag gjorde eller vad spelet gick ut på men jag lyckades ändå vinna på något sätt.
Av någon anledning känns det relevant att nämna att många i gänger var judar. Förstår inte varför, jg hade inte nämnt det om de varit muslimer, kristna. Kanske är det för att jag bara har träffat en jude i hela mitt liv. Hursomhelst var de väldigt trevliga.

Efter allt detta var klockan ca 22.30. Kände mig inte trött men inte på festhumör heller. Bestämde mig för att gå ner til downtown och se o mina vänner satt på någon uteservering. Mycket riktigt satt dom där och jag fick en o annan kommentar om att jag "låg efter" i drickandet. Givetvis hann jag kapp dem, något jag fick känna av när jag vaknade...

Hoppas att de fortfarande serverar frukost...

Min adress

2007-08-25T15:54:00.000-04:00

Ifall ni vil skicka brev är följande min adress. Inget annat som ni kan ha fått av Ulla.

Karl-Henrik Jansson (viktigt att ni skriver Karl-Henrik)
Living/Learning Center, Box 245
633 Main Street
Burlington, VT 05405-0385
USA

Burlington Town Market

2007-08-25T15:13:00.000-04:00

Var o handlade tvättmedel, schampoo, m.m idag. Gick in i den nämnda butiken som var en ren fröjd. Välsorterat, fräscht. Att gå och handla tvättmedel blev faktiskt en spännande upplevelse i amerikansk vänlighet. Så fort du ser lite vilsen ut så kan du räkna med att någon kommer fråga "do you need any help, sir"? Fantastisk service. Killen i kassan packade t.o.m. ner allt åt mig. Som svensk blir detta förstås lite konstigt men det var roligt att få uppleva. Härlig servicea ttityd är något som genomsyrar de ställen jag besökt.

Kan någon förklara för mig det här med dricks? Jag har lämnat dricks på matställen men är det meningen att dricks ska lämnas även på närbutiker, bensinmachar? Jag börjar drunka i småmynt nämligen. På vissa ställen brukar det stå en burk med småmynt som jag lägger i men det är inte alltid.

En annan fråga jag har om dricks är från följande exempel; Tidigare idag köpte jag en falafel. Med dricka kostade det exakt 7 dollar. Jag hade på mig 8 dollar, dvs en femdollarsedel och tre stycken endollarsedlar.
Gjorde jag rätt som lämnade fram sju dollar? Det var ingen nota tan man betalade direkt i kassan.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag har alltså problem med hur man ger dricks i kassan, om man ska göra det.

Mysteriet bara växer o växer

2007-08-25T15:07:00.000-04:00

Efter att ha skrivit det senaste upplägget har det börjat komma fram mer o mer fakta. Jag avstår från att säga vad jag tycker om den här såpan, nu när saker o ting börjar komma fram. Snälla, ha lite tillit och mena det sen också. Sånt där kommer ändå fram

Kram på er

Hälsning till underbara Rosemary

2007-08-25T10:02:00.000-04:00

Jag måste genom denna blogg få ge utrymme till att skicka en varm hälsning till Rosemary, min underbara flickväns mamma. Jag fick igår höra att Rosemary för ett par dagar sen ringt till UVM och min student coordinator, Gina Ippolito, för att säkerställa att jag kommit fram. Detta var i samband med att mitt flyg blev inställt och jag kunde inte kommunicera med omvärlden. Tydligen hade min sena ankomst och oförmåga till att ringa hem, inte bara skapat en oro hos min mamma Ulla, utan också hos min flickväns familj. Detta ledde till att mitt universitet i Karlstad blev oroliga och började också ringa till UVM.
Allt detta gjorde att min coordinator här på UVM, tog kontakt med mig och sa att nu får du allt ringa hem till Sverige... Sagt och gjort när jag väl fick igång datorn.
Att min kära mor Ulla är orolig, är ett faktum och föga förvånande, men att få oroliga samtal från Rosemary var oväntat eftersom jag inte fått möjligheten att träffa henne änu. Men en sådan omtanke får automatiskt utrymme på denna blogg. Tack Rosemary för din omtanke! Jag ser fram emot att få träffa dig.

Lite bilder från campus

2007-08-25T09:40:00.000-04:00

Hus på Main Street. De röda symbolerna som ni kanske ser betyder antagligen at det är ett föreningshus.

De här usen ligger bara 200 meter från mig på Main Street, vackra men samtidigt roliga. Tillhör campus och förmodligen någon av föreningarna

En av många campus-byggnader jag inte kan namnet på men tjusig är den.

Davis Center. Det var här den "vilda festen" tog plats. Inga skadade, så vitt jag vet

Här är några av mina nya vänner, givetvis kan jag inte deras namn (än) men alla trevliga. Här sitter dom o väntar på bussen till Wall-Mart

Vilken fredag kväll....

2007-08-25T09:16:00.000-04:00

Ja vart börjar man? Det är fredag kväll och alla utbytesstudenter har ett starkt behov av att gå ut o ha kul efter två dagars information. (Nu ska det med handen på hjärtat sägas att Henke skolkade från sista dagen av information och tog en dag för sig själv) Hursomhelst så ska det vara en jättestor fest på Davis Center här på campus. Vi är alla väl medvetna om att på skolområdet är det totalförbud mot alkohol, mycket beroende på att många studenter är 18-20 år och här i USAmåste man va 21 för att kunna dricka.
Vi bestämmer oss iallafall till att gå på denna fest, det är ju ändå en collegefest. Väl framme håller jag på at skratta ihjäl mig till något som måste va det lamaste jag sett i festväg. På dena collegefest är det färgglada ballonger som pryder väggarna. Det serveras iste. På denna fest så festar man inte utan här kan man göra lite "skojiga" lekar som Twister, spela schack eller varför inte utmana ödet med lite klossbyggande...

Jag är väl medveten om att festen främst är riktade mot 18-åringarna en jag minns mycket väl min 18-årstid, då spelade man inte schack en fredagkväll och drack iste. En sådan fest kunde aldrig ha genomförts i Sverige utan att ha lynchats med nördstämplar.
Märkligt nog tycks många av kidsen uppskatta festen som mer påminner om ett barnkalas, och detta ska inte dömas. Man inser att festen är skapad så här därför att man vet att många uppskattar fester av den här typen. Det får en att fundera om man därför ska klassificera oss européer som primitiva vildar med grova alkoholproblem, snarare än att klassificera amerikanarna som nördar.
Jag måste erkänna att jag hae mina föreställningar om att en collegefest var något man skulle lära sig av, att amerikanarna visste hur man fixar en riktig fest, men ni kan alla ta och revidera de föreställningar ni har skapat genom film o TV.

College är, iallafall till en början, mer eller mindre ettdagis för 18-åringarna. I Sverige har vi en "tradition" av att våga släppa iväg ungarna ensamma när det väl är dags att flytta till ny ort och universitet. Här är föräldrarna med på alla informationsmöten. Det är som ett stort föräldramöte helt enkelt.

Jag hoppas inte ni läsare tycker jag skriver med en hånfull stil. Festen igår förtjänar det ja, men i övrigt vill jag bara försöka få fram en känsla av att många saker i USA är väldigt annorlunda. Det är mer annorlunda än man tror. Det spelar ingen roll att man har en god insikt i de amerikanska kulturen, du kommer att bli chockad. Dessutom är mycket av den "kunskap" vi får enom TV o film väldigt stereotyp.
Många av oss utbytestudenter har pratat om att det är svårare än förväntat att integrera sig här och då pratar vi om att integreras i en delstat som har mycket liknelser till Europa. Att bosätta sig i en mer centralt belägen delstat, hade förmodligen varit en ännu större chock

Vattenpipa

2007-08-24T10:01:00.000-04:00

Min käre rumskamrat, Christian, 18 år, nyutexaminerad från high school i Chicago anlände precis. Han visar upp vattenpipan,
- Om du vill ha är det bara att fråga...

Verkar vara en lugn kille dock. Ingen instabil skitunge direkt.

Mitt rum med dess utsikt

2007-08-24T00:18:00.000-04:00

Här har ni mitt lilla rum som jag måste dela med min rumskamrat Christian från Chicago. Från fönstret ser man ut mot bergen. Jag ska visa fler bilder så ni får en bra bild av hur fantastiskt Burlington ligger här i Vermont. Utanfö fönstret finns det vältrafikerade Main Street. Det är stadens huvudgata, kan man säga. Då och då hör man lite sirener från polisen men också ambulansen eftersom sjukhuset ligger bara någon km bort. Ni behöver inte oroa er för kriinalitet, det handlar egentligen bara om trafikförseelser. Burlington är en mycket lugn stad i en rik delstat vilket märks på flera sätt. Fler bilder på staden kommer. Det finns mycket fint att visa här med klassiska byggnader och vacker natur.

Utekväll

2007-08-23T23:52:00.000-04:00

Spenderade några timmar på puben med ca 15 andra utbytesstudenter. Lärde känna de flesta, alla hur trevliga som helst förstås. Vi har folk från massvis av länder. Några jag kan komma på är England, Spanien, Tyskland, Frankrike, Nordirland, Australien, Finland, Ghana, Österrike, Sydkorea, Kina, Indien, m.m.

Jag har bara lärt känna en amerikan så här långt. Mycket beroende på att de flesta inte flyttar in förrän nu till helgen. Colin är hursomhelst en supertrevlig kille från Virginia. Han är chefen för kursen som ingår i det boende jag har. Det är alltså inte bara ett boende utan en kurs i sig som handlar om globala frågor.

Jag har insett att Burlington är en underbar stad, samtidigt säger många att den inte är representativ för USA. Mycket i stadens sätt att vara påminner om Europa och speciellt Kanada. Jag har hört folk säga att delstaten Vermont borde tillhöra Kanada. Att leva i en sån stad känns bra, samtidigt ville jag till en typisk amerkansk småstad för att förstå den amerikanska mentaliteten och på så sätt vidga min bild av det amerikanska levnadssättet och därmed även ha ihjäl en o annan fördom som jag och många européer har om USA. Kvällens samtal med andra utbytesstudenter visade att många är mycket kritiska till det här landet, att president Bush är något av det vidrigaste de upplevt. Jag håller mig utanför politiska diskussioner för att inte påverka min selektiva perception allt för mycket. Jag är väl medveten om de fördomar jag har med mig hit och att man som människa har en tendens att leta upp dessa fördomar för att bekräfta dem. Jag håller mig istället så neutral som möjligt och väljer att lyssna. Jag vill veta hur en republikan respektive en demokrat resonerar kring vissa frågor. Det handlar om att försöka att få ett grepp om vilken människosyn respektive väljare har. Detta är oerhört svårt att förhålla ig neutral till om man bär med sig vissa bestämda fördomar. Men jag är medveten om att mina "glasögon" är färgade och får efter en diskussion analysera hur jag förhåller mig till deras resonemang. Jag vill bara försöka förstå, inte kommendera hur de bör sköta sitt land, det är totalt meningslöst. Som europée gör man ett större intryck genom att göra så, annars skapar an bara fiender, speciellt om man har ett humör som jag har...