Hade "floor meeting" igår, dvs möte för alla som bor i en viss del av huset. Syftet var att vi skulle gå igenom policyn för att bo på UVM. Atem, som är ansvarig för vår del av huset, går igenom rätt självklara saker som att alkohol och droger inte är tillåtna på rummet. Visserligen tycker jag att det är för jävligt att jag inte kan ta en whiskey till en bok när man är 25 men jag förstår det eftersom så många här är under 21 år (tillåtna åldern för att dricka). Sen vill inte UVM ha ett rykte om sig att vara någon fyllekvart för unga studenter. Det vore dålig reklam och skolorna jobbar här väldigt hårt med sitt rykte. Men jag tror det har gått lite väl långt nu...
Varför? Jo för vi är nämligen inte tillåtna att säga orden "boy" eller "girl".
Nu tänker du säkert "va fan menar han????"
Låt mig försöka förklara. UVM har en jättelöjlig policy om att på denna skola använder man inte dessa ord. Istället ska vuxna ord som "man" eller "woman" användas för att det är mer korrekt att säga så.
Detta skapade ett hav av frågetecken och skratt på mötet. Speciellt tjejerna reagerade, mycket för att i USA hälsar vissa tjejer på varandra som kan låta ungefär så här: What's up, girl!
Man hör det hela tiden men nu är detta tydligen inte accepterat i skolan. Jag tror knappast att det blir några konsekvenser men principen är helt sjuk...
Vi är inte heller tillåtna att använda termen "freshmen". Ordet syftar på de studenter som kommer hit första året, min rumskamrat är freshmen. Dom är oftast 18, 19 år och dom som har pluggat här ett år eller mer ser alltid ner på freshmens just för att de är nybörjare och aförmodligen för att dom själva blev hånade när dom kom hit som freshmen.
Iallafall är inte termen tillåten trots att alla trodde det var den oficiella termen. Jag fattade inte orsaken men jag tror att det beror på att ordet freshmen innehåller "men" (=man) vilket inte är acceptabelt. Termen har också sitt ursprung från när kvinnor inte var tillåtna att studera så då syftade termen på männen som pluggade första året på college.
Istället för freshmen ska termen "First year student" användas.
Jag kan förstå den här policyn lite mer om man tar hänsyn till ordets historia. Men ändå...
Är för övrigt mindre pigg då jag tog "ett glas öl" på puben igår med österrikarna. Vi diskuterade relationer, politik och hur dessa skiljer sig åt mellan länderna. Så nu sitter jag och letar efter kurser. Jag hoppar nämligen av engelskan för utbytesstudenter. Den håller en aningen låg nivå och jag har fått flera frågor om "vad fan jag gör på den här kursen".
Ska därför söka mig till en annan engelska kurs så jag får jobba med grammatiken. Den kursen jag läste nu var mer för att få stöd i hur man interagerar, skriver uppsats, uttal, osv.
Måste till banken också. Shit, det är många saker jag måste göra idag!
Hej så länge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Henke,
Ja, det låter lite absurt. Men ni som utbytesstudenter måste vara medvetna om att policyn är egentligen bara riktlinjer, som skolan kan tillämpa internt och för sina officiella dokument, men de får absolut inte sätta regler för vad studenterna får säga eller inte säga som privatpersoner. Freedom of speech fortfarande gäller så länge i USA - en rättighet som jag upplever är faktist starkare där än här i Sverige, i synnerhet när det gäller det politiska/religiösa yttrandefriheten. Men vem vet, det har kanske ändrats under senare år.
Detta med "sensitive speech" i officiella sammanhang kan lätt uppfattas (och kanske är) lite smålöjligt ibland, men å andra sidan, vad är egentligen fel med att säga "firefighter" i stället för "fireman" eller utesluta ordet "male" om man talar om en "nurse" som råkar vara man? Det brukar vara män som tror att ordet "man" på engelska ska antas av alla att betyda både det manliga och kvinnliga könen, konstigt nog. :) Om det var sant att "he" ska gälla alla, varför protesterar vissa så högt om de läser "she" eller "her" i ett dokument som ska gälla både män och kvinnor?
Jag avundar svenskans reflexiva pronomer (sin/sina) som gör att man slipper allt det där med him or her/he or she/himself or herself osv. Försöker skriva om meningarna så mycket som möjligt i pluralis ("Studenten ska hämta sin ..." blir i stället "Students must pick up their ...". Jag vägrar nuförtiden att skriva "The student must pick up his ..." Och nej tack, jag vill inte bli kallad för translatorESS.
Rosemary
Självklart rör det sig om riktlinjer. Men tanken är ändå att vi ska inte ska bryta mot dessa. Enda skillnaden mellan riktlinje och förbud är att vid förbud finns konsekvenser.
Huruvida Freedom of speech är starkare i USA eller inte kan jag inte svara på. Men jag upplever så här spontant att den är starkare i USA. Att den är starkare på den religiösa aspekten måste ändå bero på att Sverige är det mest sekulariserade landet i världen. Men Sverige inskränker inte på något sätt religiösa rättigheter. Du får gärna ge exempel få vad för typ av politiska rättiheter som är starkare i relation till yttrandefriheten. Det enda jag faktiskt känner till är att vissa politiska symboler är förbjudna i Sverige men tillåtna i USA. Kan det vara så att vissa tidsskrifter är förbjudna i Sverige då de anses vara hets mot folkgrupp? Har ingen aning hur det är med den saken i USA.
Hej Henke,
Ja, just det - att man får inte t ex hålla en nazistdemonstration eller bära nazistiska symboler i Sverige upplever jag som en inskränkningen av den politiska yttrandefriheten, trots att jag avskyr nazismen och allt som har med det att göra. Jag förstår varför lagen är som det är i Sverige, men kan ändå inte acceptera att på något sätt begränsa människors rättigheter att uttrycka sina politiska åsikter, hur motbjudande de må vara. Detsamma gäller hela idén med "hets mot folkgrupp" som gjorde att den där konstiga pastorn blev åtalad för hans åsikter om homosexuella. Igen, jag håller inte i det minsta med honom - jag är faktiskt ateist och humanist - men han bör ha, tycker jag, en absolut rätt att uttrycka sina religiösa åsikter, så länge han inte uppmuntrar våld mot andra, precis som med de korkade typer som håller på med nazismen. Jag såg åtalet mot pastorn absolut som en kränkning av hans religiösa rättigheter.
Detsamma skulle gälla t ex om någon annan icke-kristen sekt predikerade att alla kristna kommer att brinna i helvetet. Så länge de inte uppmuntrar sina trosföljare att hjälpa kristna på vägen ditt, vem bryr sig?
När statsmakter försöker krossa yttrandet av impopulära åsikter, det är som att gödsla en trädgård, och de som håller på med dessa "förbjudna" åsikter blir bara fler.
Och så har vi haft en minister som uppmuntrade avstängningen av ett politiskt webbplats, och en massa Riksdagsledamöter som tycker att det skulle vara helt okej att inskränka yttrandefriheten, i en "politiskt korrekthetsrörelsen" i Sverige som är, som jag ser det, mycket allvarligare än en massa strunt om "sensitive speech".
Ibland blir resultatet av yttrandefriheten att man får höra en massa otrevliga åsikter...men man behöver ju inte *lyssna* på dem.
Jag håller med om precis allt du nämnde. Jag hade en ordentlig dialog med mig själv gällande pastor Åke Green och hans predikan. Yttrandefriheten kontra kränkning av homosexuella var en tuff kamp för mig att avgöra, men ganska snart insåg jag att yttrandefriheten måste få komma före. När det gäller nazistsymboler så har ju jag alltid växt upp med den "inskränkningen" så jag har aldrig sett den som en sådan. Jag har inte haft något större problem med den lagen heller eftersom den känns ganska meningsfull ändå. Men varför får de inte förekomma om man i Sverige får bilda nazistiska partier? Så på så sätt kan jag tycka det ska vara tillåtet att bära dessa hemska symboler. Jag tycker att Tyskland tagit det hela för långt där det är förbjudet enligt lag att förneka att Förintelsen överhuvudtaget existerat..
Skicka en kommentar