11 september

Idag är det minnesdagen för 11 september, förmodligen den största nyheten vi har upplevt. Jag försökte ta reda på hur den här dagen hanterades av amerikanarna. Jag läste flertalet tidningar och skummade igenom relaterade artiklar. Samanfattat kan man se i de tidningar jag kikat i att det är dags att gå vidare. Det har gått 6 år nu och för många börjar det bli jobbigt att uppleva detta datum åter. De anhöriga säger att det är som en årlig begravning av sin käresta. För vissa anhöriga har man inte ens kunnat genomföra en riktig begravning då många kroppar inte kunnat hittats.
Det är en makaber läsning jag gör i Boston Globe om hur många som saknas. Fortfarande går man igenom resterna av tvillingtornen i hopp om att hitta DNA från några av de 22000 kroppsdelar som ligger utspridda.

Jag har försökt hitta hur man i Vermont uppmärksammar men det enda jag lyckats se är att man hissar flaggan på halv stång.Det verkar som att man vill gå vidare utan ceremonier. Men jag kan inte säga detta med säkerhet, jag har frågat runt om folk känner till några aktiviteter men ingen känner till det. Endast I New York Times kan jag hitta sådant. Men dessa tar inte plats på Ground Zero längre. Istället hålls de i en närliggande park. New Yorks borgmästare Bloomberg, vill gå vidare. Han menar att det inte är bra för stadens framtid att denna dag alltid kommer förknippas med hemskheter. Låt oss minnas men gå vidare.

Jag läste lite statistik från Boston Globe där det tydligt framgår att fler och fler amerikaner väljer att avstå från att på något sätt visa sin sympati. Detta kan göras på fler sätt än delta vid ceremonier. Enklare saker som att be en bön för de som förlorat sina anhöriga eller bara titta på nyheterna går också. Men ca 25 % avstår i år från att gör det, vilket är en ganska stor ökning från förra årets. Det visar ändå att 9/11 fortfarande smärtar det amerikanska folket även om varje tidning har artiklar krig frågeställningen om det är okej att gå vidare. Hur länge måste vi minnas de som gått förlorade innan vi kan gå vidare?

Även om inget sker här i Burlington så tittar man med extra respekt mot den amerikanska flaggan som vajar på halv stång. Idag symboliserar den inte de tankar jag bar med mig hit. Idag representerar den de oskyldiga människor som under så vidriga omständigheter gick bort.

Jag minns, precis som alla andra, vart jag befann mig när jag fick beskedet över vad som hänt. Jag var i Boden och gjorde lumpen. Det var en tisdag. Vi hade precis kommt tillbaka från skjutbanan efter övningar med kulsprutegevär. Väl tillbaka är det uppställning i korridoren, några återvänder från logementen efter att ha hämtat något. Marklund från Skellefteå, kommer ut med stora ögon och säger att "de visar på TV att två plan har flygit in i World Trade Center tornen". Marklund sågs som lite speciell och jag minns min egen tysta reaktion; "hur fan kan han tycka att det är kul" Efter uppställningen är det högervänsterom för för dagen. Vi går in i logementen, slår på TV:n och möts av bilderna. Vi sitter som klistrade resten av dagen och försöker förstå.

Det var denna dagen som gjorde mig intresserad av politik, innan det var jag totalt okunnig. Det är alltså med bakgrund av 9/11 som jag valt att bli samhällskunskapslärare. Det får en att titta en extra längre stund med vördnad mot den amerikanska flaggan.